#TalaOmTe & #TalaOmBöcker

Te på riktigt - Böcker på riktigt

Mind. Blown.

by 1 Comment

Det såg länge ut som att den här bloggen skulle bli ytterligare en av de där avsomnade bloggarna som jag skriver om på om-sidan. En kollega fick för ett tag sen förklara för sitt barn att en blogg var som en vlogg fast med text istället för video. ”Så vadå, b-et står för ”text” då eller?”. Om någon vill bjuda in mig till en podcast för att prata om te så finns jag alltid tillgänglig. Om inget av detta ska dagens inlägg handla.

Alla minns säkert hur jag nästan raljerande pratade om vad som är te i det här inlägget. Om ni inte minns det så går det ju att läsa det igen. Men nyligen (nåja, inte jättenyligen men det låter bättre att skriva det) så fick jag av en berest polyglott höra att assam-te inte är te. Att det inte kom från tebusken utan att det var en egen växt. Kunde detta verkligen stämma? Kunde jag haft fel när jag skrev om hur allt te kommer från busken Camellia Sinensis. Eller ja fel kanske jag inte hade haft men nog hade jag tänkt på assam som ett av dessa teer och jag har dessutom i flera inlägg som i inlägget om vilket te du ska köpa i presentbutiken påstått att assam är ett te. Kunde jag verkligen ha haft så fel? Eller var det snarare vännen som var ute och cyklade? Efter att i panik ha gömt mig på toaletten och googlat så fick jag reda på sanningen.

Mind. Blown.

Eller ja alltså, jag hade ju förstås inte haft fel, det hade varit lite väl pinsamt och antagligen inte något som jag vågat skriva om på bloggen. Men vännen hade inte heller direkt fel. Det visar sig nämligen att det finns fyra variationer av tebusken Camellia sinensis.

Nämligen Camelia Sinensis var. Sinensis, Camelia Sinensis var. Assamica samt variationerna pubilimba och dehugensis som dock inte så ofta verkar användas till te.

Så ja, Assam-te kommer från en annan variation av busken men är fortfarande te. Ordningen återställd men det var lite läskigt där ett tag.

Missionen fortsätter

by Leave a Comment

Jag har nu börjat flytta över min mission även till andra forum. Rent privat förstås men tänkte också pröva om det kanske är direktkontakt som är lösningen. Vilken mission undrar kanske den ovane läsaren? Den om att kunna dricka bra te på i vart fall ett café i Göteborgsområdet, och i förlängningen att det ska bli lika självklart att ha bra te som att ha bra kaffe.

I våras så hade jag familj på besök och försökte hitta något att göra på Söndageftermiddagen innan deras hemresa. Jag blev tipsad om att Dorsia hade afternoon tea, jag förväntade mig nu inte att de skulle ha lika bra te som jag har hemma men jag tänkte att de antagligen har betydligt bättre scones, clotted cream och annat av den varan så om de bara hade ok te så kunde det vara värt ett besök.

Till saken hör att Dorsia är ett lyxigt hotell/restaurang, det är den sortens ställe som har skrivit ut olika regler som gäller om vinet kostar mer eller mindre än 5000kr per flaskan, ett ställe som säljer på lyx och kvalité och där en afternoon tea kostar 300:-

Till slut hittade jag vilket te som gick att välja på, tyvärr är inte sajten uppe just nu så mitt minne kan svika mig något men jag har för mig att det var ”Earl grey”, ”Hallon/Vanilj” och ”Roiboos”. Den uppmärksamme läsaren kan nu argumentera för att Afternoon tea är en brittisk företeelse och jag har ju annorstädes skrivit att britter inte är bra på te men så här dåliga är de inte. Att det inte finns ens ett neutralt te på ett ställe som det här. Det blev inget besök. Det blev ett brev istället.

Hej, jag hade tänkt att gå på afternoon tea hos er i våras men blev tyvärr mycket besviken redan när jag såg menyn. Jag vet att jag kanske inte är i majoritet men för mig är teet en central del av ’afternoon tea’ och av det jag kunde utläsa så höll ni väldigt låg kvalité på detta. Minns jag rätt så fanns det ’earl grey’, nåt med hallon smak och ’rött’ te att välja på, redan det urvalet säger mig att ni tyvärr inte bryr er om att ha bra te.

Jag vill nu tro att detta snarare handlar om okunskap än något annat och vill därför erbjuda mig att hjälpa er att få ett tesortiment som både känns lyxigt och har hög kvalité utan att för den saken skull bli särskilt mycket dyrare för er.

Jag har nämligen väldigt svårt att tro att ni skulle arrangera en ’champagnefrukost’ där det sen bara fanns billiga bubbel att välja på och sen stolt annonsera att det går att välja på ”vitt, rosa och cider”.

En bra temeny för ett afternoon tea borde snarare innehålla:
Ett bra neutralt svart te kanske ett ceylon eller ett assam,
ett bra neutralt grönt te kanske ett long jing eller sencha,
ett bra pu-erh te,
ett bra oolong te,
och sen kanske något smaksatt te av lite högre kvalité.

Det är förstås lite (men inte mycket) krångligare att tillreda ett finare te men det är inget som inte går att lära sig på en timme.

Jag tror att ni snart skulle få igen den lilla investering det handlar om i och med att det skulle ge en helt annan lyxkänsla och dessutom göra er unika i Göteborgsområdet då det till skillnad från Stockholm saknas ställen med bra te här.

Själv har jag inga ekonomiska intressen i tebranchen överhuvudtaget, jag jobbar som matematiker på ett it-företag men om ni vill så hjälper jag gärna till med att hitta en bra temeny eller kommer förbi och håller en liten gratis kurs i hur te ska tillredas, detta då jag är en tenörd som inte bara vill kunna dricka bra te hemma. Hör gärna av er och under tiden kan ni också läsa mer om te på min blogg talaomte.se.

Mvh,

Jag har till och med fått svar. Men det var ett intetsägande svar om att dom uppskattade feedback och hade pratat med berörda. Det återstår väl helt enkelt bara att vänta och se hur det ser ut till hösten.

Tusen sorters te för goda människor

by 2 Comments

Följande inlägg kommer från en av mina trogna läsare, doktorand, trebarnsförälder och mångårig teälskare. Vill du också skriva ett gästbloggsinlägg? Hör av dig i kommentarerna, det hade varit mycket uppskattat.

Inför en långhelg till Budapest gluttade jag i en reseguide jag fått låna av en vän. Egentligen var det bara en sak som stack ut – “1000 tea” beskrevs som ett tehus där en kunde sitta bort en hel eftermiddag, och självklart behövde jag planera in ett besök där.

När vi gick längs Vatci utca gick vi först förbi tehuset, eftersom det inte låg längs själva huvudgatan utan en behövde gå in på en innergård. På innergården luktade det ganska starkt av rökelse. En gemytlig atmosfär slog emot en när en öppnade dörren till tehuset. Det var en märkbart varm och fuktig luft, och inredningen var gemytlig med små bord, soffor och självklart även upphöjda avdelningar där en satt på kuddar på golvet. Tehuset var i två våningar där varje våning var indelad i olika sektioner, så en satt lugnt och avskilt.

Temenyn bestod av ca 20 sidor, indelat efter olika sorters framför allt kinesiska teer (även om en mängd andra teer också fanns att tillgå). Själv fastnade jag ganska snart för de fyra sidorna med Puer, varav två var med råa puer som kunde dra 16-20 ggr enligt menyn. Jag bestämde mig dock för ett puer som skulle ligga pressat i bamburör. När jag skulle beställa visade sig det dock vara slut, så då frågade jag vilket av pueren den anställde kunde recommendera. Han rekommenderade då ett puer som de hade gömt (dvs var inte med I menyn) som han kallade chokladpuer. När han såg mig skeptiska min skyndade han sig att tillägga att det hade ingenting med smaken att göra, men att istället för att pressas i den tradtionella tjocka, runda puerkakan så pressades denna tunt och fyrkantigt som en chokladkaka, och därav namnet.

I god tehusanda tog det lång tid att få menyn, att få beställa och att få in teet. Teet serverades på en spillbricka med två koppar, en kanna och en groda, med varmvatten I en vattenkokare bredvid. Enligt servitören skulle teet dra 10 sekunder/dragning, men då den första dragningen enligt detta koncept smakade inte särskilt mycket mer än vatten, lät jag den andra dragningen dra ca en halv minut istället. Då kom en mycket rund och varm jordsmak fram, den som jag älskar så mycket med puer. Smakupplevelsen växte med tredje och fjärde dragningen, den femte började dock teet tappa lite av sin smak så sjätte dragningen fick bli en sista långdragning.

Sammanfattningsvis kan detta tehus varmt rekommenderas. Även om deras slogan är ”gott te till goda människor” så kan jag intyga att även jag blev serverad.

Puerh, älskade puerh

by Leave a Comment

Förra inlägget kanske sågs som väl publikfriande av mina mer nördiga läsare så här kommer något för att väga upp det. Olika sorters puerh tänkte jag prata om idag, och vad en ska tänka på när en prövar puerh för första, eller hundrade gången. Det här inlägget handlar om skillnaden mellan sheng-puerh och shu-puerh.

Vad är puerh kanske ni undrar? Då har ni varit dåliga läsare som inte följt med och kommit ihåg alla mina inlägg hitintills.
…
Ok då. Puerh är en sorts te, ungefär som ’svart te’, ’grönt te’ eller oolong, det unika med puerh är att det är gjort för att lagras. Andra teer bör drickas så färska som möjligt, särskilt grönt te som jag skulle säga har ett bäst före på ungefär ett halvår upp till ett år (beroende på hur det lagras), svart te står sig lite bättre eftersom det fått oxidera klart och var också under en lång period något som framförallt användes för det te som skulle skeppas till väst då det överlevde färden mycket bättre. Men puerh är ett te som blir bättre med tiden (givet perfekta lagringsförhållanden och andra sådana detaljer förstås).

Det har också kanske den mest särpräglade smaken av de kända teslagen (även om puerh kan smaka väldigt, väldigt olika), och det går att få bryggningar som är minst lika svarta som kaffe. På kinesiska så är det puerh som är ’svart te’, det vit kallar svart kallar de för ’rött’ och grönt är grönt. Det är inte en mer rätt benämning, snarare är det så att vi utgår från färgen på tebladen och kineserna från färgen på drycken men det kan ge en fingervisning om hur puerh ser ut när det är bryggt.

Hur smakar det då? Kritiker kan ibland säga att det smakar lagård eller kompost, själv skulle jag säga att det varierar mycket men ofta ligger i spannet mellan multna höstlöv, bark och lycka. Det finns dåliga puerh som smakar mer åt lagårdshållet och det finns riktigt dåliga puerh som knappt smakar något alls förutom en liten dragning åt honung. Men jag kan uppskatta både riktigt ’fina’ puerh med en mycket distinkt men mjuk och len smak och de ofta billigare och lite rivigare varianterna.

Kanske också bör nämnas att all puerh kommer från Yunnanprovinsen i kina, andra jästa teer bör kallas för andra namn. Jästa teer?

Ja, det som skiljer puerh från grönt te (som det annars tillverkningsmässigt har mest likhet med) är att det efter att oxideringen avbrutits pressas och sedan får de mikrober och jästsvampar som finns naturligt i teet under lång tid bearbeta det för att ge teet den speciella smaken. När jag säger lång tid så talar jag om tidsrymder på mellan 10-100 år och det krävs då att det ligger mörkt, svalt, torrt och i låg syrehalt. Sedan säljs det ofta (i vart fall om det är finare) i pressad form där ’tekakan’ är den vanligaste.

Det jag nu beskrivit är ett sheng-puerh, alla de finaste puerhen är sheng-puerh men förleds därmed inte att tro att detta alltid är det bästa köpet. För just eftersom det tar sån tid så är det dumt att köpa ungt sheng-puerh (om du nu inte råkar gilla just den smaken förstås) och ett 5-årigt sheng-puerh kommer antagligen inte alls smaka lika mycket eller bra som ett 5-årigt shu-puerh.

Vad är då ett shu-puerh. Ja det är en ganska ny företeelse som kommer från 70-talet. Kanske hade de en surdegstrend redan då men en tillverkare prövade idén att istället för att låta det lagra sådär långsamt så kanske det kan hända något spännande om det lagras i en varm och fuktig miljö. Genom denna lagringen så skyndas åldrandet på avsevärt och det blev ett snabbt sätt att få fram teer med minst lika mycket smak som riktigt gamla sheng-puerh. De flesta puerh-teer som säljs i Sverige idag är av den här typen och det är också den typen som för mig känns som ’riktigt’ puerh. Dessa blir inte alltid bättre av att lagras länge, de blir fortfarande bättre upp till 20-30år eller så (och 5 år vill en nog ha som en grund) men ändrar sig inte lika mycket som sheng-puerh och efter den tidsperioden så sägs de bli sämre. Då metoden uppstod på 70-talet så kan det ju rimligtvis inte finnas jättemånga exempel som det prövats på men det känns ju också logiskt att så vore fallet.

Så nu vet ni! Drick puerh! Drick te! Och nästa gång någon bjuder er på puerh så kan ni stoltsera med att fråga om det är shu eller sheng.

Hjälp! Det är så mycket att läsa!

by Leave a Comment

Det är många nya läsare just nu, och jag vet själv hur det är när jag hittar en ny blogg att det kan vara svårt att navigera och veta var en ska börja. Så här kommer en liten snabbguide.

Först så förklarar jag pedagogiskt att fin-te, eller te på riktigt om en så vill, inte är dyrt.

Därefter så kan kanske ett första te ge lite inspiration till var en kan börja.

Men är det inte väldigt svårt att göra bra te då? Ni som sett mig väga, ta tid och andra hokuspokusgrejer kanske kan bli lite skrämda, men det är inte svårt, och återigen är jag mycket pedagogisk när detta förklaras.:

Vilket te ska en då köpa? Det här är kanske det viktigaste inlägget om ni bara orkar läsa ett*.

När ni sen har kommit igång och levlat lite så är de följande inläggen steg två i att bli en temästare nämligen de som handlar om temperatur och om mängd.

Och om du slutligen inte bara vill dricka te hemma så finns det mycket intressant att hitta i detta inlägg.

Vill du bara ha lite nöjesläsning så är av någon anledning de inlägg där jag är upprörd de absolut mest lästa, ett om en facebooktråd. ‎och ett om 50 shades of Grey

Alla andra inlägg är förstås också bra, det är ju jag som har skrivit dom, men nu vet ni hur ni ska börja.

*Om ni bara orkar läsa ett inlägg så hjälper det förstås inte att jag länkar till ett annat inlägg då ni redan läst det här, men det är lite så uttrycket brukar se ut.

Italiensk glass – Eller vad gör du när du står på ett café

by 2 Comments

Nej, jag tänkte inte skriva ett inlägg om italiensk glass, den här bloggen handlar ju om te, och glass är inte mer te än vad rooibos är. Men jag hittade följande inlägg som handlar om hur du på avstånd kan upptäcka om italiensk glass är bra eller dålig.

Jag bara älskar hans attityd, inte bara ger han bra konkreta tips han ger dessutom tips för vad en ska göra om det bara finns dåliga glasställen i närheten. När det gäller te och caféer så är detta något som är sant i nästan alla städer och byar i Sverige (med Stockholm som undantag som faktiskt har ett café som är helt ok) och inte är det bättre på restauranger.

Men för att återvända till glassen så gick de första tipsen ut på att kolla om färgerna på fruktsmakerna var för mycket neon, om glassen var staplad i höga publikfriande staplar och om de hade smaker efter säsong. Och tipset för att ändå äta glass på dåliga ställen var att ta de mest artificiella smakerna eftersom de var bäst på att dölja den dåliga mjölken.

Om vi då återvänder till tevärlden och börjar med caféer, hur vet du om ett café har bra te?

1. Har de påste?
Om de har påste framme så vet du att det är ett jättedåligt ställe. Det här gäller oavsett om de skulle ha andra teer också, ett café som ställer fram påsteer synligt har ingen respekt för sitt te och om det dessutom bara skulle vara påsarna som erbjuds så är det som vi pratat om tidigare bedrövligt. Sån tur är så är det faktiskt inte så vanligt med caféer som är på den här nivån.

2. Har de bara konstiga smaksatta teer?
Här känns det som läge att länka till vad en vis person skrev en gång angående namn på te. Om de bara har kraftigt artificiellt smaksatta teer så vet vi också att det är ett dåligt ställe. Här är det viktigt att tänka på att antalet teer de har spelar ingen som helst roll. Det är vilka teer de har som är viktigt.

3. Har de något oolong eller till och med puerh?
Om stället klarat tvåan så är det inte säkert att det är ett bra ställe men det är i vart fall ett inte jättedåligt ställe och rekommenderat är väl att då ta ett av dessa teer som inte är konstigt smaksatt. Men om de har ett oolong då är det ett café som är över snittet i Sverige, och så vitt jag vet så finns det fortfarande bara ett café (Chaikhana) som har puerh på menyn och är därmed ett riktigt bra ställe. Detta gäller alltså även om du inte gillar puerh eller oolong, eftersom förekomsten visar på att de bryr sig om sina teer och antagligen är deras gröna och svarta teer också helt klart över standarden och du kan antagligen känna dig trygg i att beställa en kopp te därifrån.

Om du nu hamnat på ett dåligt café när det gäller te vad ska du göra?
Det finns några olika alternativ här, till skillnad från glassen så kan jag inte rekommendera att ta det mest artificiellt smaksatta eftersom dessa sorter också oftast har det absolut sämsta teet. Istället skulle jag säga att de är något av följande alternativ som gäller:

Ta något utan smaksättning, även ganska dåliga caféer kan ibland ha ett Assam eller ett Sencha och har de båda så välj det svarta eftersom det gröna antagligen redan har passerat bäst före datum. Om inte den möjligheten finns så är ”Chai” det som jag absolut skulle rekommendera, det kan ofta vara så pass kryddigt att det faktiskt döljer det dåliga teet och dessutom så är många av kryddorna billigare att ha i som de är istället för att gå vägen via en artificiell olja så du får ofta riktiga kryddor. ”Chai” betyder förövrigt te så chai-te är en väldigt konstig svensk konstruktion men det gör ju inte drycken sämre. En varning dock är att vissa caféer har vad som kallas för chai-latte eller liknande som inte är te överhuvudtaget utan görs ifrån ett pulver. Undvik.

Om inte den möjligheten heller finns eller om de bara har påsar så är det tyvärr inte mycket annat att göra än att lära sig att dricka att uppskatta kaffe. För i det här landet så kan caféer som är superduperdåliga på te fortfarande satsa riktigt mycket på kaffe och det blir helt enkelt det bästa alternativet. Espresso Machiato är enligt mig den bästa nybörjardrycken, tillräckligt lite vätska för att du inte behöver plåga dig så länge och lite mjölk för att bryta av den konstiga bitterheten. Tyvärr är väldigt många caféer så här så numera dricker jag kaffe… men bara i nödfall.

Restauranger då? Liknande procedur gäller, så här gör jag numera:

– Vad har ni för te?
x- ’Något svar’
– Är det påste?
alt 1: Ja
– Jag tar en espresso
alt 2: Nej
– Ni har inget Oolong?
x- Nej
– Jag tar ’Namnet på något te som jag fick under första svaret’

Alltså det är väldigt sällsynt med restauranger som har bra te, så särskilt om det var en bra restaurang så försöker jag ofta undvika teerna för att inte förstöra en bra helhetsupplevelse.

Slutligen om ni känner till något ställe i Sverige med svaren ”Nej”, ”Nej” och ”Ja” på de tre frågorna ovan så får ni jättegärna skriva om det i kommentarerna.

Bra Tearoom

by 1 Comment

Jag antar att namnet är lite mer poetiskt på Tjeckiska, annars är Dobrá čajovna (som alltså enligt google betyder Bra Tearoom på svenska) ett väldigt spartanskt namn på ett ställe som är mycket bra på te.

Det här ställer ligger också i Prag, och menyerna är förvillande lika, eller rättare sagt menyn här ser väldigt mycket ut som den tidigare har gjort på Siva, det är nästan så likt så att det går att sluta sig till att inspiration helt klart funnits. Stämningen är inte alls likadan, framförallt kanske för att det här stället har fönster, det var visserligen fortfarande många romantiska par, och det fanns en dold övervåning i inre rummet med matta och kuddar för att, dricka te på förstås.

Utbudet var underbart och alla teer som vi hann pröva höll riktigt bra kvalité. Både puerher, oolonger och ett vitt, tyvärr chansade jag och köpte med ett puerh som jag inte prövat och som var riktigt kasst, jag borde ha förstått det på den flashiga förpackningen av det men för sent. Hur som helst så drar det inte ner betyget på besöket och det är nästan lite vemodigt att inse att Dobrá nog helt enkelt är ett bättre ställen än Siva om en vill ha bra te och har gott om tid att dricka det.

Dessutom så har de insett att te vill vara fritt och inte instängt i några hemska tepåsar och hade därför följande som dörrmatta:
20150720_142122

Inte stängde de heller innan midnatt, således ett bra ställe att besöka på väg hem från restaurangen.

Det fanns fler ställen med teinriktning som vi råkade gå förbi och det här är bara ytterligare en anledning till att uppskatta Prag, jag kan verkligen rekommendera ett besök och alven är inte farlig.

Uppgång och fall för čajovna Siva

by Leave a Comment

Redan i mitt första inlägg så skrev jag kort om ett teställe i Prag som var stället där mitt intresse för te vaknade till på riktigt.

Efter att ha gått ner en trappa så hamnade vi i ett underbart rum med välvt stentak, dämpad belysning, indisk musik och framförallt bra te.

Det fanns vid den tiden ingen motsvarighet i sverige, menyn bestod av sida upp och sida ner med teer och utförliga beskrivningar av lukt, smak, färg och ursprung. Samt notiser som att för ett visst te den andra dragningen är den sötaste och den tredje den godaste, bara att det gick att dra te flera gånger var något nytt.

Jag föll för stället och har sedan jag besökte det första gången vilket jag tror var 1998 eller så, varit tillbaka varje år, förutom förra året då det tyvärr inte fanns någon möjlighet.

Jag har således kunnat följa utvecklingen på stället, första som började bytas ut var korgstolarna som det fortfarande går att se bilder på på hemsidan, istället skaffades soffor och andra tygfotöljer som om möjligt bara gjorde det ännu mysigare.

20150718_160049

Personal kom och gick, jonglören är fortfarande favoriten även om han av förklarliga skäl bara jobbade där ett år. Jonglören var nämligen mycket närsynt och hade riktigt tjocka glasögon, och så gillade han att jonglera, men han var inte särskilt bra på det så då och då hördes saker som gick sönder i köket. Det var också han som lärde mig vikten av att spilla i en kinesisk tecermoni.

Stället blev mer och mer populärt, det skaffades en meny på engelska och tyska, och över tid så tog vattenpiperökande hippa ungdomar över mer och mer. Det mest negativa med detta var nog att musiken på grund av detta då och då var betydligt sämre, teet var fortfarande lika bra och stämningen underbar. Det blev också mer och mer en romantisk plats där nästan bara intima par befolkade borden.

För ett par år sedan så började något hända, de bytte ut menyn till en kombinerad tjeckisk/engelsk meny, utan att den blev tjockare så i princip hälften av teerna försvann. Riktigt tråkigt var det när jag var där med min syster och blev serverad ett puerh som antingen i kvalité eller tillredning verkligen inte höll måttet.

I år så märktes det mycket mer att det var slitet, jag hade aldrig riktigt reagerat på det tidigare men den unkna doften när vi kom nerför trappan gjorde det så mycket tydligare.

De hade slutat med gaiwaner och teet var kanske inte av sämre kvalité men urvalet var betydligt sämre, och även om en snabbt vande sig vid doften så störde den ändå tenjutandet. Missförstå mig inte, jag hade även i år en oerhört givande och rogivande tid på testället men jag inser att det kanske är mer och mer av nostalgiska skäl där minnena av en svunnen tid påverkar min upplevelse i en positiv riktning.

Nog kommer jag ta mig dit igen, men det är nästan så att jag vill säga ett sorgligt farväl, men det får bli ett på återseende och en förhoppning om att de rycker upp sig, på det bra sättet då förstås.

Är te nyttigt?

by Leave a Comment

Det spelar förstås ingen roll om te är nyttigt, den stora poängen med te är att det är gott men ändå är det en fråga som dyker upp då och då, och dessutom något som tidningarna med jämna mellanrum tycker det är kul att basunera ut. Det är förstås en intressant nyhet eftersom det går emot den allmänt vedertagna sanningen att allt som är gott också är onyttigt, men är det sant?

Efter att ha lagt ett par dagar på att försöka reda ut det här så landar jag i ett övertygat kanske! Grejen är att som det mycket riktigt påpekades på det femte internationella vetenskapssymposiet om te och människans hälsa så: ”Not only is tea one of the most ancient beverages, it’s also one of the most researched.” Det finns jättemycket forskning på det här. Många forskare verkar också övertygade om att de har hittat positiva effekter på bland annat vissa hjärt-kärlsjukdomar, cancertyper, och vissa sjukdomar som drabbar hjärnan. Så ja det verkar som att te är väldigt positivt för hälsan i vart fall i det långa loppet.

Å andra sidan så finns det andra forskare som är mer skeptiska, som pekar på att många studier inte stämmer så bra överens med varandra och att det finns ett publicerings-bias i att studier som visar en positivt resultat har lättare att bli publicerade. Det är dessutom oerhört svårt att få något grepp om var majoriteten av forskningsvärden står genom att bara googla och det ligger lite i forskningens natur att det är i princip omöjligt för någon som inte är insatt i forskningsfältet att bedöma kvalitén på de olika studierna.

Vad alla, även de mer skeptiska, verkar vara överens om är att te i vart fall inte är onyttigt. Det finns förstås även här lite undantag för extrem konsumtion men då framförallt de som konsumerar olika slags extrakt, det verkar vara svårt att dricka så mycket som krävs för att komma upp i skadliga nivåer (i vart fall om en inte bara dricker te som enda födointag). Och det finns förstås delade meningar om koffeinet en får i sig, men som en av de mer skeptiska forskarna sammanfattar det ”Ingestion of large amounts of tea may cause nutritional and other problems because of the strong binding activities of tea polyphenols and the caffeine content, although no solid data exist concerning harmful effects of tea consumption.”.

Men jag tänker att den viktigaste aspekten på tes nyttighet nog inte kommer fram i studier som dessa då det dels säkert handlar en hel del om placebo, men så länge vi nu inte får för oss att den på riktigt botar sjukdomar (det finns det så vitt jag kan förstå förövrigt ingen studie som ens har föreslagit, nästan alla handlar om preventionsfaktorn) så är det väl bara att fortsätta att tro att det är nyttigt. Att tro att dricka lyckan i en varm dryck som på grund av detta inbjuder till att avnjutas långsamt och som obönhörligen pekar avnjutaren mot ett inre lugn skulle vara nyttigt.

Om vi sen skulle få för oss att jämföra med andra drycker som kan skänka njutning så tänker jag direkt på saker som whiskey, cola, och öl, och det torde ganska snart framgå att te oavsett om det är nyttigt eller inte säkerligen är nyttigare än alternativen.

Choklad säger någon då, choklad ska väl också hjälpa till för till exempel viktnedgång, precis som te? Det finns en jättefin artikel på ämnet här: I fooled millions into thinking chocolate helps weight loss. som också på ett föredömligt sätt belyser problemet med många studier inom forskningsområdet.

Det är förövrigt trist att det som det oftast känns absolut viktigast att forska på, människan, också ska vara så förbaskat svårt.

Kaffe och britter

by Leave a Comment

Jag började skriva på ett inlägg om kinesiska teer som varje pokémonist (got to catch them all) borde ha prövat. Naturligtvis går det inte att pröva alla men kanske fanns det några få distinkta typer som jag kunde rekommendera? Tanken var sen att gå vidare till andra länder och tesorter och ha lite som en löpande historia i bloggen, men jag fastnade.

Jag förstår att det inte är lätt att hålla koll på alla olika teer, det är verkligen en djungel, särskilt när det gäller kina då väldigt mycket information inte ens finns tillgängligt på andra språk än kinesiska och en får försöka navigera mellan olika tolkningar av andrahandskällor, jag förstår att det inte är lätt. Men snälla, om du älskar kaffe, är jätteduktig på kaffe, lever på att sälja kaffe och får för dig att även börja sälja te, kanske av hög kvalité, försök i vart fall sätta dig in lite grann i vad du säljer. Och lita inte på britter.

Jag ramlade på en sida som sålde ett Mao Feng, vi kan låta kafferosteriets namn vara osagt, och det var så många och så bisarra fel att jag bara blev tvungen att skriva det. Dessutom så har jag just nu många nya läsare (ansiktsbokens fel), och då mina mest populära inlägg tidigare varit https://talaomte.se/50-shades-of-grey/ och https://talaomte.se/rant/ har varit ganska rantartade så varför inte följa upp det spåret lite.

Vi kan börja med första meningarna och det i tesammanhang minst graverande felet:

Kalla oss tramsiga romantiker, men vi älskar denna historia. En ung man och en vacker ung kvinna från en teplantage hamnade i Amors händer och det blev kärlek vid första ögonkastet.

Vad i hela friden gjorde den romerska kärleksguden i Kina? Vad jag vet så figurerar han inte i varken Taoism, Buddhism eller Konfucianism och jag har väldigt svårt att han skulle figurerat i gamla kinesiska myter vilket historien ska ge sken av att vara. Dessutom så undrar jag varför inte mannen också var vacker om nu kvinnan var det men men inget än så länge är i vart fall direkt skadligt, falskt eller direkt terelaterat, så vi hoppar vidare lite.

Vilket är varför, enligt legenden, är evigt grumlig området där Mao Feng te växer och fuktigt året runt.

Här börjar problemen på riktigt, Mao Feng syftar nämligen inte till ett område, utan är istället en beskrivande benämning på en viss sorts tillverkningsprocedur. Det finns många detaljer i den här, kort sagt går det att förklara med att det är te som är ’bakat’ istället för ’soltorkat’ eller stekt under omrörning. Eller att det är te som tillverkats ungefär likadant som det mest berömda Huang Shan Mao Feng (där första två orden beskriver området).

Nu går samma historia att hitta på den engelska tedistributören som kafferosteriet hämtat te från (vilket förklarar en hel del grammatiska klurigheter i texten) men som sagt, det går inte att lita på britter när det gäller te.

Men det blir ännu värre:

Bryggning:

– hett vatten, upp till 95-100 grader

Alltså Nej! Är det något vi har lärt oss så är det att inte bränna grönt te! Det här är så mycket kardinalfel som det bara kan bli och sånt som gör att fint te inte har slagit igenom mer än det gjort. För det finns säkert välmenande kaffekonnesörer som prövar det här med te, köper te av vad de tror är hög kvalité följer instruktionerna… bränner skiten ur teet, tycker inte det smakar gott och konstaterar att det inte är deras grej. I det här fallet går inte ens att skylla på britterna eftersom de faktiskt anger 80 grader på sin egen hemsida.

Och det fortsätter bara värre och värre:

– låt dra upp till 3 minuter

Teapigs höga kvalité på tebladen gör det möjligt att låta teet dra något längre, det är definitivt värt de extra minuterna!

Alltså jag brukar ju förespråka att inga sätt är fel, att om du hittar ett sätt att tillaga ditt te på så gör så, jag själv kan ibland avnjuta vissa extrema/konstiga tebryggningssätt (som att överdra puerh) men jag säljer inte te med det som allmän rekommendation. Häll på 100 gradigt vatten på ett grönt te och låt det dra i tre minuter och jag blir förvånad om du som resultat får något som är något annat än extremt beskt på gränsen till odrickbart. Ja, om du nu gillar sånt te så gör så, men om du rekommenderar det till någon annan berätta gärna att det är en väldigt udda metod och ange inte att det är standard.

Ännu märkligare blir ju påståendet att det är teets höga kvalité som skulle göra att det går att dra längre. Eftersom det är precis tvärtom. Ja ok, om du jämför med tepåsar, fine, det finns fina teer som ’kan’ dra längre än tepåsar men om vi pratar löste så är ett tecken på kvalité snarare om något att det går att dra kortare tid (fast egentligen är ju dragtid mycket mer beroende på sort av te och har ingenting med kvalité att göra). Tecken på kvalité hade varit att rekommendera att det går att dra många gånger, vilket säkert många kaffedrickare inte känner till, men visst om du första gången har 100 grader och drar det tre minuter så går förstås inte det heller.

Som jämförelse kan jag nämna att Luo Jualin i den ibland överdrivet poetiska, ibland överdrivet förenklade men väldigt insatta och framförallt vackra teboken ”The China Tea Book” för ett liknande högkvalitativt kinesiskt te (dock inte ett mao feng) anger dragtiderna första: 20 sekunder, andra: 0 sekunder, tredje: 10 sekunder och jag kan lova dig att det inte är av sämre kvalité och därför inte klarar av att dras lika länge som det som kafferostaren ovan säljer.

Och vi avslutar med ytterligare en ganska grav felaktighet:

Typ
Grönt
Sortera efter

Bästsäljande
Koffeinfria

Ni har säkert redan gissat vad problemet är. Det är i och för sig möjligt att just det här teet har genomgått någon märklig process som gör att det blivit koffeinfritt, men grönt te i allmänhet är inte koffeinfritt (även om mängden är mycket lägre än i kaffe) och det känns troligt att om det nu är någon specialprocess som använts att det hade nämnts även på den engelska distributörens hemsida. Mer troligt är att det är någon som över huvud taget inte har koll på te.

Om ni nu känner att jag kanske lite orättvist plockat ut småstycken att kritisera så kan jag lugna er med att jag nu har citerat nästan allt som stod om teet på hemsidan och inte utelämnat någon text där det fanns någon slags vettig information. Om det här är ’proffsens’ nivå så är det inte konstigt att folk har fel på internet.