• Hem
  • Böcker
  • Te
  • Om bloggen Tala om te

#TalaOmTe & #TalaOmBöcker

Te på riktigt - Böcker på riktigt

Är te nyttigt?

30 juni, 2015 by gwaihir Leave a Comment

Det spelar förstås ingen roll om te är nyttigt, den stora poängen med te är att det är gott men ändå är det en fråga som dyker upp då och då, och dessutom något som tidningarna med jämna mellanrum tycker det är kul att basunera ut. Det är förstås en intressant nyhet eftersom det går emot den allmänt vedertagna sanningen att allt som är gott också är onyttigt, men är det sant?

Efter att ha lagt ett par dagar på att försöka reda ut det här så landar jag i ett övertygat kanske! Grejen är att som det mycket riktigt påpekades på det femte internationella vetenskapssymposiet om te och människans hälsa så: “Not only is tea one of the most ancient beverages, it’s also one of the most researched.” Det finns jättemycket forskning på det här. Många forskare verkar också övertygade om att de har hittat positiva effekter på bland annat vissa hjärt-kärlsjukdomar, cancertyper, och vissa sjukdomar som drabbar hjärnan. Så ja det verkar som att te är väldigt positivt för hälsan i vart fall i det långa loppet.

Å andra sidan så finns det andra forskare som är mer skeptiska, som pekar på att många studier inte stämmer så bra överens med varandra och att det finns ett publicerings-bias i att studier som visar en positivt resultat har lättare att bli publicerade. Det är dessutom oerhört svårt att få något grepp om var majoriteten av forskningsvärden står genom att bara googla och det ligger lite i forskningens natur att det är i princip omöjligt för någon som inte är insatt i forskningsfältet att bedöma kvalitén på de olika studierna.

Vad alla, även de mer skeptiska, verkar vara överens om är att te i vart fall inte är onyttigt. Det finns förstås även här lite undantag för extrem konsumtion men då framförallt de som konsumerar olika slags extrakt, det verkar vara svårt att dricka så mycket som krävs för att komma upp i skadliga nivåer (i vart fall om en inte bara dricker te som enda födointag). Och det finns förstås delade meningar om koffeinet en får i sig, men som en av de mer skeptiska forskarna sammanfattar det “Ingestion of large amounts of tea may cause nutritional and other problems because of the strong binding activities of tea polyphenols and the caffeine content, although no solid data exist concerning harmful effects of tea consumption.”.

Men jag tänker att den viktigaste aspekten på tes nyttighet nog inte kommer fram i studier som dessa då det dels säkert handlar en hel del om placebo, men så länge vi nu inte får för oss att den på riktigt botar sjukdomar (det finns det så vitt jag kan förstå förövrigt ingen studie som ens har föreslagit, nästan alla handlar om preventionsfaktorn) så är det väl bara att fortsätta att tro att det är nyttigt. Att tro att dricka lyckan i en varm dryck som på grund av detta inbjuder till att avnjutas långsamt och som obönhörligen pekar avnjutaren mot ett inre lugn skulle vara nyttigt.

Om vi sen skulle få för oss att jämföra med andra drycker som kan skänka njutning så tänker jag direkt på saker som whiskey, cola, och öl, och det torde ganska snart framgå att te oavsett om det är nyttigt eller inte säkerligen är nyttigare än alternativen.

Choklad säger någon då, choklad ska väl också hjälpa till för till exempel viktnedgång, precis som te? Det finns en jättefin artikel på ämnet här: I fooled millions into thinking chocolate helps weight loss. som också på ett föredömligt sätt belyser problemet med många studier inom forskningsområdet.

Det är förövrigt trist att det som det oftast känns absolut viktigast att forska på, människan, också ska vara så förbaskat svårt.

Filed Under: Diskussion, Lektion, Te Tagged With: grönt te, svart te

Kaffe och britter

29 april, 2015 by gwaihir Leave a Comment

Jag började skriva på ett inlägg om kinesiska teer som varje pokémonist (got to catch them all) borde ha prövat. Naturligtvis går det inte att pröva alla men kanske fanns det några få distinkta typer som jag kunde rekommendera? Tanken var sen att gå vidare till andra länder och tesorter och ha lite som en löpande historia i bloggen, men jag fastnade.

Jag förstår att det inte är lätt att hålla koll på alla olika teer, det är verkligen en djungel, särskilt när det gäller kina då väldigt mycket information inte ens finns tillgängligt på andra språk än kinesiska och en får försöka navigera mellan olika tolkningar av andrahandskällor, jag förstår att det inte är lätt. Men snälla, om du älskar kaffe, är jätteduktig på kaffe, lever på att sälja kaffe och får för dig att även börja sälja te, kanske av hög kvalité, försök i vart fall sätta dig in lite grann i vad du säljer. Och lita inte på britter.

Jag ramlade på en sida som sålde ett Mao Feng, vi kan låta kafferosteriets namn vara osagt, och det var så många och så bisarra fel att jag bara blev tvungen att skriva det. Dessutom så har jag just nu många nya läsare (ansiktsbokens fel), och då mina mest populära inlägg tidigare varit https://talaomte.se/50-shades-of-grey/ och https://talaomte.se/rant/ har varit ganska rantartade så varför inte följa upp det spåret lite.

Vi kan börja med första meningarna och det i tesammanhang minst graverande felet:

Kalla oss tramsiga romantiker, men vi älskar denna historia. En ung man och en vacker ung kvinna från en teplantage hamnade i Amors händer och det blev kärlek vid första ögonkastet.

Vad i hela friden gjorde den romerska kärleksguden i Kina? Vad jag vet så figurerar han inte i varken Taoism, Buddhism eller Konfucianism och jag har väldigt svårt att han skulle figurerat i gamla kinesiska myter vilket historien ska ge sken av att vara. Dessutom så undrar jag varför inte mannen också var vacker om nu kvinnan var det men men inget än så länge är i vart fall direkt skadligt, falskt eller direkt terelaterat, så vi hoppar vidare lite.

Vilket är varför, enligt legenden, är evigt grumlig området där Mao Feng te växer och fuktigt året runt.

Här börjar problemen på riktigt, Mao Feng syftar nämligen inte till ett område, utan är istället en beskrivande benämning på en viss sorts tillverkningsprocedur. Det finns många detaljer i den här, kort sagt går det att förklara med att det är te som är ‘bakat’ istället för ‘soltorkat’ eller stekt under omrörning. Eller att det är te som tillverkats ungefär likadant som det mest berömda Huang Shan Mao Feng (där första två orden beskriver området).

Nu går samma historia att hitta på den engelska tedistributören som kafferosteriet hämtat te från (vilket förklarar en hel del grammatiska klurigheter i texten) men som sagt, det går inte att lita på britter när det gäller te.

Men det blir ännu värre:

Bryggning:

– hett vatten, upp till 95-100 grader

Alltså Nej! Är det något vi har lärt oss så är det att inte bränna grönt te! Det här är så mycket kardinalfel som det bara kan bli och sånt som gör att fint te inte har slagit igenom mer än det gjort. För det finns säkert välmenande kaffekonnesörer som prövar det här med te, köper te av vad de tror är hög kvalité följer instruktionerna… bränner skiten ur teet, tycker inte det smakar gott och konstaterar att det inte är deras grej. I det här fallet går inte ens att skylla på britterna eftersom de faktiskt anger 80 grader på sin egen hemsida.

Och det fortsätter bara värre och värre:

– låt dra upp till 3 minuter

Teapigs höga kvalité på tebladen gör det möjligt att låta teet dra något längre, det är definitivt värt de extra minuterna!

Alltså jag brukar ju förespråka att inga sätt är fel, att om du hittar ett sätt att tillaga ditt te på så gör så, jag själv kan ibland avnjuta vissa extrema/konstiga tebryggningssätt (som att överdra puerh) men jag säljer inte te med det som allmän rekommendation. Häll på 100 gradigt vatten på ett grönt te och låt det dra i tre minuter och jag blir förvånad om du som resultat får något som är något annat än extremt beskt på gränsen till odrickbart. Ja, om du nu gillar sånt te så gör så, men om du rekommenderar det till någon annan berätta gärna att det är en väldigt udda metod och ange inte att det är standard.

Ännu märkligare blir ju påståendet att det är teets höga kvalité som skulle göra att det går att dra längre. Eftersom det är precis tvärtom. Ja ok, om du jämför med tepåsar, fine, det finns fina teer som ‘kan’ dra längre än tepåsar men om vi pratar löste så är ett tecken på kvalité snarare om något att det går att dra kortare tid (fast egentligen är ju dragtid mycket mer beroende på sort av te och har ingenting med kvalité att göra). Tecken på kvalité hade varit att rekommendera att det går att dra många gånger, vilket säkert många kaffedrickare inte känner till, men visst om du första gången har 100 grader och drar det tre minuter så går förstås inte det heller.

Som jämförelse kan jag nämna att Luo Jualin i den ibland överdrivet poetiska, ibland överdrivet förenklade men väldigt insatta och framförallt vackra teboken “The China Tea Book” för ett liknande högkvalitativt kinesiskt te (dock inte ett mao feng) anger dragtiderna första: 20 sekunder, andra: 0 sekunder, tredje: 10 sekunder och jag kan lova dig att det inte är av sämre kvalité och därför inte klarar av att dras lika länge som det som kafferostaren ovan säljer.

Och vi avslutar med ytterligare en ganska grav felaktighet:

Typ
Grönt
Sortera efter

Bästsäljande
Koffeinfria

Ni har säkert redan gissat vad problemet är. Det är i och för sig möjligt att just det här teet har genomgått någon märklig process som gör att det blivit koffeinfritt, men grönt te i allmänhet är inte koffeinfritt (även om mängden är mycket lägre än i kaffe) och det känns troligt att om det nu är någon specialprocess som använts att det hade nämnts även på den engelska distributörens hemsida. Mer troligt är att det är någon som över huvud taget inte har koll på te.

Om ni nu känner att jag kanske lite orättvist plockat ut småstycken att kritisera så kan jag lugna er med att jag nu har citerat nästan allt som stod om teet på hemsidan och inte utelämnat någon text där det fanns någon slags vettig information. Om det här är ‘proffsens’ nivå så är det inte konstigt att folk har fel på internet.

Filed Under: Diskussion, Konsumtion, Mission, Te Tagged With: bryggning, grönt te, nybörjare

50 Shades of Grey

4 november, 2014 by gwaihir Leave a Comment

Insåg att jag inte gjort någon bokrecension på den här bloggen än, så varför inte börja med en av de mest sålda böckerna senaste åren. Jag har förstås inte läst boken för som Moa säger:

Det har blivit dags för ännu ett boktips i Tankesmedjan. Givetvis utan att vi läst boken i fråga, något som skulle kunna påverka vår opartiskhet.

Men jag fick ett tips, huvudpersonen i den här boken, tror hon hette Ana eller något sådant, älskar te. Jag antar att det på något sätt ska symbolisera undergivenhet eller kanske kvinnlighet att hon inte gillar kaffe, och hade det stannat vid det så hade det väl varit lite sunkigt men ändå inte så mycket att bry sig om.

Problemet är istället vad hon dricker för te. Författaren har antingen väldigt dålig fantasi, eller kanske fått pengar för produktplacering (jag hoppas nästan det) eftersom:

I just stare at her. She frowns. “I know you don’t like me doing this—but can I make you some tea?” I nod. “Twinings English Breakfast,…

Jag drar av det här slutsatsen att författaren inte gillar te, men kände till ett märke och därför valde sig att använda sig av det, visst det kunde varit Lipton Yellow Label, det hade kanske varit ännu sämre, men Twinings, verkligen? Som favorit för en som älskar te?

Det nämns inte heller bara en gång:

I slowly sip my tea. It’s not Twinings, but some cheap nasty brand, and it tastes disgusting

Jo, Ana, det var nog precis Twinings du fick, det stämmer nämligen väldigt bra på beskrivningen du gav.

Men ok, jag har ändå en del respekt för den brittiska tetraditionen (eller nä det har jag inte men vi kan väl låtsas det), och jag gillar faktiskt idén med Builders Brew, som i princip går ut på att ta ett svart te, gärna english breakfast, låta det dra alldeles för länge, det blir jättestarkt, smakar visserligen mest beskt och inte så mycket annat, men ok då, jag kan förstå hur det finns människor som gillar det. Så är det ‘builders brew’ som Ana dricker? Nej, och det är här som det blir helt uppenbart hur författaren missat i sin teresearch, hon vill ha:

Twinings English Breakfast, weak and black?” I nod. “Coming right up, Ana.”

Svagt? Du vill ha ditt english breakfast svagt?!

Nej, den här boken får 1/5 dragningar, där ettan bara är för att hon inte också har mjölk och socker i sitt svaga twinings english breakfast.

Filed Under: Böcker, Diskussion, Te Tagged With: bokrecension, english breakfast, twinings

Rant

31 augusti, 2014 by gwaihir Leave a Comment

Som ni kanske minns så var det en massa saker jag sa att jag skulle skriva om härnäst. Det får vänta. Någon, som fortfarande är min vän (don’t shoot the messenger) skickade nämligen den här bilden till mig:

Jag är tvungen att skriva om det här. Jag är upprörd! Men för att få lite bakgrund så tänkte jag först citera en känd te-bloggare:

undvika namn som låter som en smaksättning (Blåbärste, Glöggte), och framförallt undvika namn som du förstår vad de betyder men som ändå inte säger dig vad som finns i (Vinterfrost, Himlagott, Pappas Mirakel).

Så någon inte ont anande människa ber om hjälp att välja ett löste. Det här signalerar ändå att personen som visserligen inte verkar vara en tedrickare, har förstått det grundläggande, att undvika påste. Men vad händer sen, personen har uppenbarligen tedrickande vänner, men vilka vänner, med såna vänner så behöver en inga fiender.

Låt oss titta mer exakt på vad de föreslår:

Låter som en smaksättning:
Rabarber/grädde,
Honungste,
Lakritsyogi,
Fläder,
Rabarber/vanilj,
Äppelkakste med vaniljsås,
grönt jordgubb,
japansk körsbär,
frukt och vanilj-te,
Rooibos jordgubb/champagne/crem.

Alltså kan ni inte bara säga att ni inte gillar te? Dessutom honungste? Alltså jag lovar, köp ett neutralt ceylon och blanda i honung efter bryggning istället, det kommer bli superdupermycket godare och ändå sött (vilket verkar vara poängen med de flesta smaksättningar i listan), och “Äppelkakste med vaniljsås”? Jag hoppas att de menar att en ska hälla i vaniljsås i teet, det låter visserligen vidrigt men ändå mer seriöst än att någon faktiskt gjort ett te som inte ens säljs som smaksatt med vanilj, utan med vaniljsås. Sen har vi också det där om att rooibos inte är te, men det får ses som en detalj i sammanhanget.

Men det blir värre… här har vi resten av förslagen:

Grön skogskänsla,
Stormvarning,
stormvarning (igen),
Vit chai,
love, ,
Arvikaté,
brunkullan rött,
“ett rött fruktigt te”,
kustfägring,
grön safari,
turebergsblandningen,

Ska vi leka gissningsleken? Hur smakar en känsla? Jag får erkänna att det är väldigt artsy att påstå att teet har en smak av en viss känsla, men varför valde en då en så obskyr känsla, ett te med smak av glädje (eller kanske mer trovärdigt skräck) skulle jag nästan kunna tänka mig att köpa i experimentsyfte men “skogskänsla?”. Är det känslan av att orientera? Av att vara vilsen, rädd och törstig? Av att just ha hittat svamp? Att vara jätteirriterad på idrottslärarna som envisas med att ha ut er i skogen istället för att spela fotboll? Att sitta vid en bäck och se fiskarna leka? Att somna in till vindens sus? Eller att vakna till göken?

Och ännu viktigare, hur _smakar_ alla dessa känslor? Jag ger upp och gissar på blåbärssmak eftersom det alltid brukar vara det. (Rätt svar: Sött grönt te med blåbär och hallon dessutom med smak av kvitten och jordgubb.) Ja ni vet alla de där skogarna med vildväxande jordgubbar… (dessutom finns det ju redan ett vedertaget ord för blåbär/hallonblandning men “Drottningte” lät väl inte lika hippie).

Jag tänker inte ens gissa på hur “Love” smakar, men jag antar att de menar det engelska ordet och att den smakar typ choklad? (Fan nu gissade jag ju ändå) Här får jag inte heller något facit eftersom det har ett så generiskt namn att det blir ogooglingsbart. Sen är jag helt säker på att det inte odlas något te i arvika (jag har varit där och kollat), om och grön skogskänsla var illa, grön safari?

Jag brukar föredra mina teer vegetariska, men ok om det faktiskt är ett elefantbajste eller något sånt som folk faktiskt tycker är drickbart i så stor grad att det säljs i presentbutiker så lovar jag att pröva. En seriös gissning? Det är svårt alltså. Eucalyptussmak kanske? (Rätt svar: Ett grönt te smak av ananas, passionsfrukt och papaya, dekorerat med blå malva och ringblomma.) När folk börjar ha i saker i teet för enbart dekoration och inte ens för smak så har det gått för långt.

Stormvarning föreslogs till och med två gånger. Vad är det för namn? Jag antar att det är tänkt att syfta på någon som sitter tryggt inne i ett hus och kollar på lite vågor på havet. Men det ger mig ingen ledtråd alls till hur det smakar. Jag tänker istället gissa på att det antingen syftar till någon som är ute på havet i en liten, liten båt när det börjar blåsa upp, som vet att det är kört och att teet smakar wiskey, eller att det syftar till någon som sitter i stugan men inte alls är trygg och att det innehåller jättemycket koffein för att en ska orka springa därifrån. (Rätt svar: Svart te med apelsinskal, äppelbitar, kryddnejlika, kanelbitar och vaniljstång samt arom av äpple, apelsin, kanel och kryddnejlika.) det vill säga vad andra ställen skulle kalla för julte men som de vill sälja året om. Kopplingen till storm går mig dock fortfarande helt förbi.

Så här hade vi kunnat hålla på. Att flera av ‘teerna’ inte ens är te må väl vara hänt men jag börjar i varje fall förstå varför alla caféer är fulla av dessa styggelser, det är faktiskt vad folk vill ha (eller så vet de inte bättre, än).

En liten ljusglimt till slut är ändå: “Ett bra earl grey är allas vän. Vill du impa: Yunnan”. Tack för att du finns där vem du nu är. Och du som bad om tipset, om du ser det här, hör av dig, så lovar jag att skicka ett par goda teer utan artificiella smakämnen och märkliga namn som ändå borde vara allmängiltiga nog för att dina gäster ska känna sig välkomna.

Filed Under: Diskussion, Mission, Te Tagged With: grönt te, nybörjare, rooibos, yunnan

Land of the free eller västerås var kanske inte så illa

28 april, 2014 by gwaihir Leave a Comment

Jag har mycket för mig, och är ute och reser, som vanligt så blir jag besviken på världen. Det är därför tvunget att bli ytterligare ett gnäll-inlägg om tillståndet på tefronten. Mitt jobb har skickat mig till Denver, USA på konferens, konferensen i sig är bra med bristen att det enda som finns i teväg är Liptons tepåsar. Jag vågade inte ta med mig något eget te eftersom jag bråkade tillräckligt med gränsvakterna förra gången jag var där (tips är att en konferens inte räknas som att jobba ifall de frågar), och även om det säkert är tillåtet att ta in te så orkade jag inte ta risken att stå där och förklara att puer varken är knark eller innehåller några biologiskt överförbara sjukdomar.

Nu är väl kanske det här inte så förvånande, det går trots allt inte att ha för höga förväntningar på ett konferensställe, särskilt inte när det egentligen bara är vårt huvudkontor. De har goda kakor. Allting är sött i detta landet.

Jag har blivit placerad på ett oerhört fint hotell, ett sånt där hotell som jag aldrig skulle ha råd med själv och som bolaget antagligen har råd med (eller ja råd och råd) för att de fått en jättebra deal då det verkar vara standardstället för alla gäster till huvudkontoret. Vid frukosten finns det två kockar som tillagar ägg, bacon och hash brownies (som jag lärt mig betyder potatiskaka och inte har något alls med gräs att göra). Mitt hotellrum har en espressomaskin, och två tv-apparater båda större än vad jag hade haft om jag hade haft tv. Jag har tyvärr när jag går ner till frukosten skaffat mig lite förväntningar.

Påste.
Liptons påste.
I pappmugg.[sic]

Filed Under: Diskussion, Te Tagged With: lipton, påste, usa

Bränn påsarna!

12 februari, 2014 by gwaihir Leave a Comment

Idag hade jag tänkt att skriva min första terecension men efter en diskussion i lunchrummet så blev jag påmind om tepåsarna, denna dumma, dumma uppfinning. Enligt wikipedia så spreds tepåsen först i stor skala av Tomas Sullivan. Han skickade sina varuprover i silkespåsar istället för i plåtburkar, och så långt har jag inga invändningar. Tanken var alltså förstås att kunden sedan tog ur teet ur påsen och bryggde sitt te. Någon kom sedan på idén att låta teet vara kvar i påsen under bryggningen och det var här någonstans det började gå utför. Fortfarande föreställer jag mig att det inte var så illa, om några kufar tycker att det blir godare med lite silkessmak på teet så skadar det ju inte oss andra. Men [dramatisk musik] det spred sig. Sen gissar jag bara, men teproducenterna insåg att fler och fler struntade i hur det smakade, för i dessa tepåsar fanns ingen plats för teet att utveckla sig, så de började strunta i kvalitén. Det i sin tur ledde till att folk (läs britter, britter är verkligen sämst på te) började ha mjölk och socker i, vilket ledde till att kvalitén spelade ännu mindre roll.

Så hamnar vi idag där allt påste är äckligt. Det ger ett löfte om njutning (åh, jag får te), men sänker dig sedan hårt med sin brutala fadda smak. Det är också en symbol för slit och släng kulturen, det är ju bisarrt att ha en egen förpackning för varje 2 gram av te. Men värst av allt, människor och företag som inte är tedrickare får för sig att det är ok och fullt rimligt att bjuda på en tepåse (en annan intressant observation som framfördes på lunchen var att i boxar med earl grey och massa fruktiga teer så är earl grey det enda drickbara och det är alltid slut).

Det mest bisarra exemplet är när jag ätit en fin middag på fiskekrogen i göteborg och när jag ber om te som avslutning blir erbjuden, just det, tepåsar. De skulle aldrig servera en hamburgare från McDonalds till förrätt eller en magnumglass till efterrätt, men av någon anledning så går det bra att erbjuda te i påsform. Det har inte blivit något mer besök där. Det är illa nog att det är vad som erbjuds på SJ (jag har börjat ha med mig en termos), men på en lyxkrog?

Finns det då inget positivt att säga om tepåsar? Jo, om det är te som bara går att dra en gång, så är det bekvämt. Och hade variationen funnits så att det gick att välja på påste eller te överallt så hade det här inte varit ett lika stort problem.

Men eftersom det är för trångt för teet att utveckla sig så kommer de med största sannolikhet att fortsätta fyllas av te med jättelåg kvalité. Vilket också leder till att så många människor helt i onödan får för sig att de inte gillar te.

Slutligen vill jag påpeka att jag ovan framförallt pratat om vanliga tepåsar, jag ser viss potential i de nya tetraediska varianterna, där finns i vart fall förutsättningen att fylla med te av bra kvalité (men slit å släng, och bara dra en gång gäller ju fortfarande), kanske blir det ett test av tetraeder någon gång. Tills dess: tepåsar är inte en bra representation av denna ädla dryck, bara för att du inte gillar yellow label så betyder det inte att te är äckligt.

Filed Under: Diskussion, Te Tagged With: fulte, ilska, tepåsar

Prenumerera på bloggen!

Loading

Senaste kommentarer

Copyright © 2021 · Lifestyle Pro Theme on Genesis Framework · WordPress · Log in