Boken är bättre! Sett en dålig film? Läs boken!

    Detta inlägg ska dock handla om (antagligen den enda gång i historien) där filmen var bättre än boken. För det finns faktiskt en filmadaption som var bättre än boken den grundade sig på. Jag talar givetvis om Invasion of the Body Snatchers. Boken skriven av Jack Finney 1955 och filmen regisserad av Philip Kaufman 1978. Jag förstår att många som läser detta nu blir oroliga, vart är världen på väg? Kommer himlen falla ner över våra huvuden? Är det smittsamt? Frukta icke! Filmen var inte bra den heller, bara det att boken var så fruktansvärt totalt värdelös att det var i princip omöjligt att göra en film som var sämre. (Så, världsordningen återställd). 

Invasion of the bodysnatchers (både boken och filmen) handlar om utomjordingar som försöker ta över världen. Detta gör dom genom att odla kopior av människor som ersätter personen och den riktiga människan försvinner/dör. 

Spoilers förekommer i texten nedan.

Det finns flera saker som gör att boken inte ens förtjänar att vara toalettpapper men de främsta är den slentrianmässiga rasismen samt den vedervärdiga sexismen och kvinnoföraktet. Boken är skriven av en vit medelålders man 1955, och det märks. Jag tror inte jag behöver gå in på närmare beskrivning. 

Förutom detta (som om det inte var nog) så har den ett fantastiskt dåligt slut, ett riktigt Hollywood slut skulle en kunna kalla det. Boken slutar med att människorna vinner för att, ehm… typ… utomjordingarna bestämmer sig för att huvudpersonen var för jobbig och åker därifrån. Trots att dom höll på att vinna. Trots att det fanns absolut noll och inget motiv till att dom skulle göra detta. Jag antar att författaren gillade lyckliga slut.

Vad som främst gör att filmen är bättre är att den inte har lika mycket rasism, sexism och kvinnoförakt som boken den grundar sig på. Dom har även ändrat slutet. Istället för ett omotiverat lyckligt slut så gör dom ett rimligt slut, nämligen att utomjordingarna vinner och att även huvudpersonen blir utbytt till en kopia. The end. 

    Hollywood brukar göra tvärtom, ta sorgliga slut och ersätta dom med they lived happily ever after, så det är roligt att se ombytta roller för en gångs skull. Men som jag sa i början, filmen är inte något att hänga i julgranen den heller så har du inte sett den så har du inte missat något. Boken uppmanar jag dig däremot att undvika med alla medel tillgängliga, om den attackerar föreslår jag eld och sprängmedel.

Live long and prosper!

På samma sätt så blir ju te aldrig bättre av att blandas med mjölk eller socker. Men jo, ok, om du av någon anledning blir tvungen att dricka någon av de där hemska parfymerade ‘teerna’ med fantasifulla namn så för all del blanda med mjölk, när jag tänker efter, om du nu har tillgång till mjölk kör bara mjölk hellre än Liptons blue fruit.

Titel: Equilibrium

Författare: Anna Jakobsson Lund

Utgiven: 2017

Betyg: 4 av 5 tekoppar

Jag hittade denna författare av en slump när jag läste Hetare som är en samling erotiska noveller. Det är dock inte den boken jag ska recensera här, men det var genom den som jag fick upp ögonen för Anna Jakobsson Lund då hennes novell var den jag tyckte var i särklass bäst. Jag har inte hunnit läsa allt som Anna skrivit, men allt jag läst hittils har varit fenomenalt, och jag ser fram emot de böcker jag har kvar att läsa. 

Equilibrium handlar om Ari. Ari är kemist och har en förbannelse, eller kanske en superförmåga, beroende på hur en väljer att se på saken. En dag tvingades hen fly från sin välordnade tillvaro och en helt ny epok tar sin början. Ari får bygga upp ett nytt liv, ett liv som fylls av svårigheter att överkomma, auktoriteter att krossa, magi men framförallt vänskap och samhörighet.

Ari är ickebinär, varken man eller kvinna. Alla i denna värld har en tatuering på bröstet, män har gula, kvinnor har blå, har du gjort en könskorrigering och är transkvinna blir din tatuering lila, är du transman blir den silver. Aris är grön. Hen föddes så, och även om det finns folk som tycker att det är något fel på hens tatuering så har Ari själv alltid tyckt att tatueringen är helt rätt, precis så som den ska vara.

Jag gillar hur författaren har med många transkaraktärer och varken har gjort det till en utopi eller dystopi. Inte så att jag har något emot varken utopier eller dystopier, jag tycker båda utgångspunkterna kan vara bra och väcka intressanta tankar och kommentarer om vår samtid. När jag lyssnar på andras argument om varför utopi eller varför dystopi är bra när det kommer till HBTQ+ representation brukar jag oftast hålla med båda sidor, men jag gillar även denna realistiska skildring.

I denna bok möts Ari av oförstående och ifrågasättande av en transperson, med utgångspunkten att hen måste faktiskt välja vad hen är, man eller kvinna! Jag gillar att vi får se att trans-communityt inte är enhetligt, att alla inte är accepterande av andra, att en ickebinär person kan bli ifrågasatt inte bara av cis-personer utan även av binära transpersoner. Att jag tilltalas av att detta visas är nog för att jag själv, som genderfluid person, funderat mycket kring den gate-keeping som ibland förekommer och tycker det är skönt att detta visas som ett problem som faktiskt är verkligt.

Sist men inte minst vill jag även prata om sexscenen som finns med i boken. Jag hittade som sagt författaren genom en erotisk novell, och hon är duktig på att skriva sex! När jag förstod att det började närma sig en sexscen i boken blev jag lite… orolig är nog det bästa ordet för vad jag kände. För läsaren har upp till den punkten inte fått veta hur Aris könsdelar ser ut, alltså vi vet inte om hen har en kuk eller fitta eller kombo/inget av detta. Och eftersom (främst cis-personer) verkar besatta av att veta vad en ickebinär person egentligen är (med andra ord, om personen har en kuk eller fitta) så blev jag orolig att detta nu skulle “avslöjas”! *spännande musik* Men författaren lyckas med något så fantastiskt som en djupgående, grafisk sexcen, utan att “avslöja” Aris genitalier. Det känns heller aldrig styltat, hon har helt enkelt skrivit en het, detaljerad sexscen utan att behöva lägga fokus på Aris genitalier, och det gjorde mig minst sagt imponerad.

Kanske den minst subtila kopplingen någonsin, men en grön tatuering ger mig tillfälle att nämna ett av mina absolut viktigaste te-tips. Brygg gröna teer i 80 grader, vill du få det perfekt är det lite mer beroende av exakt vilket te det är men om du bara kommer ihåg en sak om te så är det detta. Bränn inte dina gröna teer! De blir bara bittra.

Böcker delas ofta upp i fin- och fullitteratur, eller fin- och populärlitteratur. Men vad är då finlitteratur? Vad räknas som fullitteratur? Och hur kommer det sig att denna uppdelning finns trots att de flesta verkar hålla med om att det är en dålig uppdelning? Låt oss börja med vilken typ av historier som oftast brukar hamna i vilken kategori.

Det finns några böcker som alltid brukar hamna på fulhyllan: deckare, serier (oavsett genre), böcker med mycket sex, feel-good romaner och romanser för att nämna några. Kategorier som alltid brukar hamna på finhyllan är: Nobelpristagare, klassiker och allt som De Aderton i Svenska Akademien kan tänkas läsa. Populärlitteratur är en beskrivande term för vilka böcker som hamnar på fulhyllan, och en kan tänka omvänt när det kommer till finlitteratur. 

Personligen läser jag både fin- och fullitteratur. Båda typer av böcker händer det att jag behöver försvara varför jag läser. Varför läser du den skräpboken, det är ju bara tantsnusk? Svar: Ja, den innehåller snusk, varför är det i sig något dåligt? Den innehåller även en enorm utveckling av karaktärer och väcker många tankar om normer och makt över sitt liv.  Är det inte lite pretto att läsa den boken, vill du känna dig smart eller? Svar: Ja, varför skulle det vara dåligt att känna sig smart? Jag tycker även att den har ett intressant språk och är en fantastisk driven och rolig historia. Olika böcker ger en olika saker, och för mig är det skönt att få blanda dessa saker. Det betyder inte att jag tycker att alla måste läsa alla typer av böcker, läs det som du gillar att läsa, it’s that simple. 

De flesta verkar hålla med om detta påstående, att en ska läsa det som en gillar att läsa. Så varför finns detta stigma fortfarande kvar? Varför behöver en försvara sina bokval? Jag tror det beror på att de flesta på en ytlig nivå ser det resonabla i att läsa det som en vill läsa när dom ställs direkt framför påståendet. Men det är djupt rotat i oss att vissa böcker är bättre än andra, och som med alla normer så är det svårt att skaka av sig dom. Men träning ger färdighet, repeat after me: 

Jag ska låta folk läsa vilka böcker de vill. 
Jag ska låta barn läsa vilka böcker de vill. 
Jag ska försöka lära mig vilka fördomar jag har om olika böcker och inte sprida dom vidare.

Live long and prosper!

När det gäller te så finns det däremot ingen anledning att hålla på att dricka fulteer utom i yttersta nödfall. Välj ett finte varje gång och vill du nödvändigtvis ha artificiellt smaksatta teer så finns det till exempel jättetrevliga jasminteer som har jasminblommor i sig istället för oljor och syntetiska estrar.