#TalaOmTe & #TalaOmBöcker

För att kvalificera in till listan ska det finnas minst 3 böcker i serien, den ska vara avslutad, och den ska även följa samma huvudperson/personer. Det är serien i sin helhet som bedöms, det finns många serier jag älskar början på men inte slutet, men dessa serier håller hela vägen! Att välja endast 5 var inte lätt, men jag har gjort mitt bästa, (för er skull).

5. Havsfolket (3 böcker) av Camilla Sten och Viveca Sten utspelar sig vid och i Östersjön och lutar sig tillbaka mot väsen från svensk folktro, en stabil femteplatsare. 

4. Artemis Fowl (8 böcker) av Eoin Colfer är enda serien på listan med över 3 böcker. Främst så är dom roliga, men hinner också med endel karaktärsutveckling över sina åtta böcker, därför får dom fjärdeplatsen. 

3. Engelsfors (3 böcker) av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Tonårsångest, blandat med magi, ger den en stark tredjeplats. 

2. Magnus Chase and the Gods of Asgard (3 böcker) av Rick Riordan får andraplatsen. Lite roliga, lite söta, ganska snabba, och lagom spännande hela vägen. 

1. His Dark Materials (3 böcker) av Philip Pullman är inte bara den bästa serie som har skrivits utan även några av de absolut bästa böckerna jag har läst. En given förstaplats.

För te är ju en serie mest olika dragningar så här kommer top-5 dragningar av puerh:
1. Tredje dragningen.
2. Andra dragningen
3. Första dragningen.
4. Fjärde dragningen.
5. Femte dragningen

Titel: Aniara
Författare: Harry Martinson
Utgiven: 1956
Betyg: 3 av 5 tekoppar

Aniara utkom 1956 och har undertiteln En revy om människan i tid och rum. Jag tyckte mycket mer om den än jag trodde att jag skulle! Min skepticism innan jag började läsa boken var inte så mycket vad den handlar om utan hur den är skriven. Aniara är ett rymdepos och är skriven på vers, och det var detta med vers som jag var skeptisk till, jag vet att jag sagt det förut men jag säger det igen, poesi är oftast inte min kopp te. Jag var rädd att jag skulle tycka att språket var antingen för pompöst och högtravande eller ogenomträngligt och svårförståeligt, men icke. Boken består av 103 kapitel, så kallade sånger/dikter, och på grund av min ovana att läsa denna typ av texter tog det mig några stycken innan jag kom in i det och bara kunde flyta med, men när jag väl tagit mig igenom de första så uppskattade jag hur effektivt verserna förmedlade känslor till mig och hade inga problem att försvinna in i berättelsen. 

Berättelsen handlar om rymdskeppet Aniara, som på en rutinresa att förflytta människor från den döende jorden till andra planeter hamnar ur kurs, utan möjlighet att vända om eller bli räddad är dess öde att segla fram genom rymden i all oändlighet, och historien handlar om vad det gör med de 8000 människor ombord. Vad händer med samhället och folket när alla förutsättningar ändras och ingen räddning finns? Förutom att utforska den frågan är det även en kommentar på hur vi människor tar hand om vår jord, eller snarare inte tar hand om den, och det ämnet känns lika högaktuellt för läsare idag som det måste ha gjort för läsare på 50-talet, även om jag tänker att fokus har skiftat något. 

Jag vill ha mer Aniara, och tänker att mitt nästa steg är att se operan som skrevs 1959, jag föreställer mig att Aniara är en bok som gör sig bra som opera, och om jag inte kan se operan så kanske filmen från 2019, eller varför inte både och. Jag tänker att Aniara passar både folk som uppskattar poesi och litterära texter, och folk som gillar sci-fi och fantastik, det är ett verk som gör alla delarna väldigt bra.

Te nämns inte i hela Aniara, men det gör så vitt jag kan se inte någon annan dryck eller ens att folk dricker något heller så vi vet inte vad dom drack eller om dom hatade te.

Jag är fortfarande något av en nybörjare när det gäller att läsa skräck, men jag gillar det och har många skräckböcker på min att läsa lista som jag vill hinna med innan jag dör. Jag har rangordnat dessa främst efter hur läskiga jag tyckte att dom var, att välja ut 5 var inte så lätt, men jag gjorde mitt bästa, (för er skull). 

5. Verdigris Deep av Frances Hardinge får femteplatsen. Den är riktad mot en yngre publik, men är du lättskrämd (som jag är) så kommer du definitivt att bli rädd av denna också, även om du är vuxen.
ISBN 9789132209895

4. Färjan av Mats Strandberg. Detta är en splatter i bokformat. Blod, kroppsvätskor och lemmar som flyger överallt. Inget för den kräsmagade.
ISBN 9789113060309

3. Lussiferda av Karin Tidbeck. En av mina favoritförfattare och denna novell på 32 sidor går snabbt att läsa men dröjer sig kvar länge efteråt.
ISBN 9789175892801

2. As I Descended av Robin Talley återberättar Macbeth. Jag har inte sett (eller läst) Macbeth så kan inte jämföra de två, men denna bok tar sig under huden, spänningen ökar för varje kapitel och på slutet var jag spänd som en fiolsträng.
ISBN 9780062409232

1. Wilder Girls av Rory Power får den ärofyllda förstaplatsen. Denna bok, fylld av body horror, fick det att krypa i kroppen på mig av alla möjliga anledningar. Jag både avskyr och fascineras på samma gång böcker som beskriver kroppar som förändras och blir något annat.
ISBN 9780525645580

Topp 5 skräckteer: … nä alltså till skillnad från böcker så är ett skräckte aldrig något bra så jag tänker inte rekommendera något.

Titel: Att se stjärnor
ISBN: 9789188665331
Författare: Vio Szabo
Utgiven: 2021
Betyg: 4 av 5 tekoppar

Berättelsen handlar om Iskra och Isabelle, två 16-åringar som lär känna varandra när de börjar spela i samma roller derby-lag. Dom kommer från olika verkligheter och har vitt skilda förutsättningar, Isabelle föddes med silversked i mun, Iskra har en psykisk sjuk mamma och egen kontaktperson på socialen. 

Spoilers förekommer i texten nedan.

Detta är på många vis en klassisk saga, men utförd i ny tappning, och genomförd bra! Tänk “fattig pojke från fel sida av stan möter rik flicka med något överbeskyddande men välmenande föräldrar, men hur kan dom få en relation att fungera, dom är ju så olika… men kärlek övervinner allt”. Men som jag sa, denna bok gör det bra! Den är bra skriven, den väcker känslor, och det faktum att den inte bygger på heterosexuella ungdomar gör sitt till. Jag gillar att varken Iskra eller Isabella har problem med sin sexualitet, deras sexualiteter är inte en plot-point. Dom har många andra problem med varandra och känslorna dom har för varandra, oro och ångest är på höga nivåer, men aldrig är det just att dom båda är tjejer som är problemet. Jag gillar att vi har en bok med icke-straighta huvudpersoner som har problem att lösa, men problemet är inte sexualiteten. 

Isabella och Iskra är i mycket varandras motsatser, både i personlighet och i  socioekonomiska förutsättningar. Boken lyfter klasstillhörighet på ett bra sätt och visar hur ens förutsättningar påverkar hela ens liv, och påverkar vilka personer vi växer upp till att bli. 

Boken handlar ju givetvis också mycket om roller derby. Jag har aldrig spelat roller derby, aldrig sett på en match, men har alltid haft uppfattningen om att roller derby är en sport som spelas av kvinnor som är tuffa och häftiga och awesome och är en väldigt, väldigt cool sport utövad av väldigt coola personer helt enkelt. Den bilden kvarstår. Kvarstår gör även det faktum att jag fortfarande inte fattar hur man spelar! Eller, jag fattar grunden, två lag, en som tar poäng för varje lag, resten av laget försöker hjälpa sitt egna eller stoppa det andra laget. Men utöver det så fattar jag ingenting, ingenting! Reglerna verkar vara oändligt många och hälften av tiden verkar spelarna inte heller veta vad som händer. Men det är fortfarande roligt att läsa om, jag gillar generellt sett inte “sportböcker” men detta funkar för mig. 

Jag tänker att boken passar både ungdomar och vuxna. Den är riktad till ungdomar men jag tror du får ut lika mycket av den som vuxen, även om det inte nödvändigtvis är exakt samma saker som du får ut. 

En inte helt ovanlig sak är att blanda puerhte och grönat jasminte (efter att dom är bryggda!), två verkligen helt olika teer men som passar jättebra ihop

…something that everybody wants to have read and nobody wants to read -Mark Twain

…ett verk som alla känner till men som ingen har läst -Lars Holger Holm

Ni har säkert hört dessa citat, eller snarlika, och det kan ligga viss sanning i det. Men idag vill jag gräva i vad som faktiskt krävs för att en bok ska räknas som klassiker, ni vet, utöver att ingen har läst den alltså. 

Som alltid när man pratar om böcker och litteratur så finns det inga exakta bestämda regler som alla är överens om och som ger ett enkelt svar, men det finns några saker som oftast framhålls när man pratar om vad en klassiker är.   

En klassiker ska hålla, alltså den ska vara aktuell för flera generationer, den ska inte kännas förlegad och inaktuell utan leva kvar och fortfarande ha något att säga till nästa årskull av läsare. Man brukar säga att en klassiker har tidlösa kvaliteter, behandlar tidlösa ämnen, och att det är därför som den tilltalar inte bara generationen som den skrevs i utan även de som kommer senare. En annan sak som tas upp ibland är att en klassiker inte glöms bort, det är inte en bok som skrevs för länge sedan och som sedan återupptäcktes, utan det är en bok som varit aktuell kontinuerligt från det att den skrevs till idag. 

Ibland pratar man om moderna klassiker. Oftast får en bok epitetet modern klassiker om det är en bok som har hög litterär kvalité, behandlar tidlösa ämnen men som skrevs ganska nyligen. Det är alltså en bok som vi inte vet än vad kommande generationer kommer att tycka om, och eftersom konsensus för vad en klassiker är, är att den ska vara aktuell även senare generationer går det inte i förväg att säga att en bok är en klassiker, utan den boken kallas då istället en modern klassiker. 

Och nu kanske du tänker, okej, men hur många år pratar vi om? När har tillräckligt många år gått för att det ska anses att flera generationer gillat den? Bra fråga! Det undrar jag också, min ordning och reda hjärna vill väldigt gärna ha en faktisk siffra att sätta som svar. Men ni vet vad jag sa i början om att det inte finns exakta bestämda regler? Gissa vad, det finns ingen konsensus kring detta. Ibland framhålls 100 år som ett minimum. Vi befinner oss i 2022 nu, skulle man ha 100 år som en regel ristad i sten så skulle det innebära att tex The Great Gatsby som skrevs 1925 inte är en klassiker. Men det finns även de som säger att 50 år borde räcka, och till och med de som hävdar att 25 år är nog (även om dom inte verkar vara så många).

Låt oss avsluta med vad Nationalencyklopedin har att säga om vad som är en klassiker: 
Klassiker (efter tyska Klassiker, av latin claʹssicus, se vidare klassisk), författare eller litterärt verk som på grund av sitt bestående värde anses förtjäna beteckningen klassisk.
Så… det gav oss alla svar vi behövde….???
Live long and prosper!

Ett par klassiska teer är Long Jing, matcha och tie guan yin

Titel: Hjärtlös
ISBN: 9789129690866
Författare: Petrus Dahlin
Utgiven: 2014
Betyg: 3 av 5 tekoppar

Hjärtlös handlar om Maia som älskar sushi och som flyttar till New York från Sverige med sina föräldrar. Där får hon bo i en superlyxig, (superkall), lägenhet, och medans hon väntar på att få plats i en skola spenderar hon sina dagar själv i den enorma lägenheten och sysselsätter sig med att spionera på sina nya grannar. Mamma och pappa jobbar mest hela tiden, och ensamheten växer sig större och större, och så även klaustrofobin. Och det börjar hända konstiga saker. Och varför är hon förbjuden att gå in i det låsta rummet? 

Boken riktar sig mot 9-12 åringar och är ordentligt läskig, vilket jag uppskattar som vuxen, och vet att jag hade älskat som barn! Jag gillar när böcker för yngre publik faktiskt tillåts vara läskiga på riktigt. 

De yttre omständigheterna i Maias liv är kanske inte så relaterbara för de flesta mellanstadiebarn i Sverige, men upplevelsen av ensamhet, att förlora vänner, att känna sig övergiven tänker jag är ytterst relaterbart för de flesta (oavsett ålder). Det är Maias känsloliv, och de handlingar som är en effekt av de känslorna, som för historien framåt. Det går fort och ger läsaren knappt en lugn stund, men författaren lyckas ändå förmedla den leda som Maia har, och stillheten i lägenheten som trycker på från alla håll. 

Jag hade gärna sett att boken var lite längre, avslutet kändes lite abrupt. Själv hade jag gärna fått se lite mer efterspel, vad effekterna av det som hände blev på Maia och hennes föräldrar. Saker var sagda, och saker var överhörda, som jag tror kan traumatisera vilken människa som helst, men allra mest ett barn, och hade gärna sett att detta togs upp mer i boken än det gjordes. Missförstå mig inte, jag är inte ute efter att allt ska bli bra och alla leva lyckliga i alla sina dagar, men någon sida till om hur Maia kände hade jag gärna fått. 

Jag rekommenderar denna bok till alla som vill läsa en läskig bok, barn som vuxna.

För att balansera en hjärtlös bok behövs ett te med hjärta, den så kallade ’röda hjärtat’ variationen av Tie Guan Yin (vanligaste kinesiska oolonget) rekommenderas därför

En gång för längesedan i begynnelsen av mitt bloggande så skrev jag ett inlägg om att jag inte köpte så mycket böcker längre (går att läsa här), men redan innan inlägget publicerades så ökade mitt bokköpande, och nu köper jag massa böcker igen. (Eller, massa och massa, allt är ju relativt, men massa mer än tidigare i alla fall). Jag läser många fler böcker än jag köper, så vilka böcker är det då egentligen som jag väljer att köpa? 

Jag har aldrig gett mig själv några förhållningsregler när det kommer till bokköp, men när jag kollar vad jag köpt de senaste 2 åren så ser jag framförallt två trender, dels att många böcker jag köper har jag redan läst, och att jag ofta köper serier. 

Att köpa böcker jag redan har läst, eller böcker jag inte läst men av författare som jag läst andra böcker av, är något jag uppskattar mer och mer. Tidigare i mitt liv, när jag hade större begränsningar i min ekonomi än jag har idag, så köpte jag nästan bara böcker som jag inte läst, eftersom jag vill få något nytt att sätta tänderna i och att köpa redan lästa böcker kändes som mindre valuta för pengarna. Nu när jag kan köpa många fler böcker än jag tidigare haft råd med så har detta ändrat sig. Jag tycker om att ha böcker jag gillar i mina hyllor, och jag vet om jag gillar en bok om jag redan har läst den, att köpa en bok jag inte läst är mer av en gamble. Att ha böcker jag tycker om i hyllan ger mig glädje, jag lägger (oväntat) mycket tid på att kolla i mina hyllor, och att se böcker jag gillar gör mig helt enkelt glad. Jag gillar även att böcker i hyllorna är konversationsstartare och att jag kan förmedla min lässmak till gäster bara genom att dom ser vad jag har i hyllan, samt att jag gillar att kunna låna ut bra böcker till vänner som har bokbrist. Sen är det såklart också smidigt att äga boken om det är en sådan som jag tror att jag kommer vilja läsa om flera gånger.  

Att jag ofta köper serier har två skäl, dels så är det smidigt att bara ta upp nästa bok när föregående bok tar slut, utan att behöva åka till tex biblioteket, och dels så ser det ju så förbannat snyggt ut! Jag inser att jag för det allra mesta klagar på serier och tycker generellt att folk borde skriva färre serier och kortare serier, men rent estetiskt, att kolla i en bokhylla där det är 6 böcker på rad som så tydligt hör tillsammans, det är ju så fantastiskt vackert! Jag har av den anledningen också blivit mycket mer noggrann med vilka omslag till böcker jag köper, tidigare köpte jag alltid det billigaste, men nu köper jag det snyggaste. Om dom är inbundna eller pocket spelar inte så stor roll, bara dom är vackra. 

Live long and prosper!

Eftersom te är svårare att låna så måste en ju tyvärr köpa allt te som en vill dricka, men tipset är att köpa mindre än du tror, för ett nytt te köper jag nästan alltid minsta möjliga mängd (25 gram tex) så hinner man pröva fler utan att de tappar smak av tidens rand.

Titel: Dörren
ISBN: 9789172263840
Författare: Emma Andersson
Utgiven: 2021
Betyg: 5 av 5 tekoppar

Dörren handlar om Ruth, en 10-årig flicka med en väldigt sjuk storasyster. Ruth inser att enda sättet att rädda sin syster är om hon kan ta sig in genom den mystiska dörr som dykt upp, och hämta hem magi därifrån. Men det är en dörr som ingen kan öppna, eller nästa ingen i alla fall. 

Detta är en bok som tar sig an ett jättejobbigt tema och lyckas, den är så otroligt bra! Språket och berättartekniken är enkel och det tjänar berättelsen väl. Dels är det ju en bok som riktar sig mot mellanstadieåldern, och behöver såklart vara anpassad för den åldern, men jag tycker även att enkelheten i hur den är berättad förstärker det tunga tema som den behandlar och gör det lättare att ta till sig. När man läser en bok som handlar om döden och sorg, så är det skönt att kunna åka med enkelt, att inte behöva kämpa för att förstå vad författaren menar, all energi kan istället gå till att tänka och reflektera över bokens teman.

Det finns egentligen ingen karaktär som jag inte gillar. Vissa är kanske inte riktigt så utvecklade som dom hade kunnat vara och är lite platta, men samtliga fyller sin funktion, och de karaktärer som jag vill lära känna får jag lära känna och dom känns tredimensionella. Ibland behöver en onding inte vara så mycket mer än en onding för att historien ska bli bra. 

Jag ger denna bok mina allra varmaste rekommendationer. Det är en bok som passar både vuxna och barn, och jag hoppas att det är många barn som kommer att läsa den. Är detta ett barns introduktion till döden och sorg så tror jag det är ett bra första möte.  

På tal om sjukdom, tänk på att te antagligen är bra mot allt. Och om det inte hjälper så är det gott och det är ju alltid nått.

Topp och krig i samma mening känns inte riktigt rätt, men här är en lista över böcker som handlar om krig och vad det gör med människor. Det finns många krigsskildringar där ute, de flesta har jag själv inte läst, men av de jag har läst väljer jag dessa 5, samtliga definitivt värda att läsa.

5. På Västfronten intet nytt av Erich Maria Remarque. Tänker att boken egentligen inte behöver mer presentation än så. En klassiker av en anledning. 

4. An Unsafe Haven av Nada Awar Jarrar. Handlar om folk som väljer att fly och folk som väljer att stanna, om val som finns och val som inte finns, om möjligheter och omöjligheter. En personlig, nära berättelse, där vi får se vad som driver människan framåt.    

3. Code Name Verity av Elizabeth Wein. En brittisk spion är tillfångatagen. Fängslad och stirrande in i döden får vi som läsaren lära känna henne, hennes liv, och hennes relation med piloten Maddie, Maddie som kanske kan komma undan, kanske kan få leva vidare…  

2. Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson. Handlar om Miriam som 85 år gammal bestämmer sig för att berätta sanningen för sitt barnbarn, om sitt namn, sin identitet, och sitt liv. Och om alla de anledningar till att hon inte har kunnat berätta om det tidigare. 

1. Adems flykt av Alice Mead tar hem förstaplatsen. Jag har bara läst denna bok en gång när jag var 11 år gammal, så jag kan inte uttala mig om den med en vuxens perspektiv. Men det jag kan säga är att den lämnade ett oerhört djupt avtryck i mig, jag tyckte den var fantastisk, och grät tills tårarna tog slut. 

Topp 5 teer som inte är från Ryssland (fast man kan tro det):
5. Kränku – Ryskt te (från Georgien)
4. Kusmi tea (frankrike, lämnade ryssland 1917)
3. Tekultur – Rysk blandning (från Kina&Indien)
2. Tecentralen – Grusinien Wild Extra (från Georgien)
1. Tekultur – Grusinien Wild OP (från Georgien)

Titel: Milkman
ISBN: 9780571338764
Författare: Anna Burns
Utgiven: 2018
Betyg: 3 av 5 tekoppar

Milkman handlar om en ung katolsk kvinna i en stad i Nordirland, någon gång innan mobiltelefonens tid, och konflikten pågår för fullt. Hon berättar om sitt möte med en man som börjar stalka henne, och allt som hände då. 

Detta var en svårläst berättelse för mig. Dels för de tunga ämnen som den handlar om, men även rent språkligt. Författaren använder sig inte av någons namn, vår huvudperson som också är vår berättarröst, är “middle sister”, killen hon dejtar är “maybe boyfriend”, grannen som förgiftar folk är “tablets girl”, osv. Det gör berättelsen svårläst, meningarna blir långa och omständliga och flyter inte såsom meningar vanligtvis gör, men det är också effektfullt. Karaktärerna blir som oidentifierade skuggor med ljuspunkter i sig. Det känns som en dubbelhet i att berättaren anonymiserar folk samtidigt som karaktärsdrag eller personens position i familjen/samhället förstärks. Allt som allt gillade jag språket, när jag väl hade vant mig, men den tog lång tid för mig att läsa. 

Middle sister vill inte hamna i centrum, vill passera anonymt, inte dra blickar till sig, men hon är inte vidare bra på det, för hon vill också gå sin egna väg och framförallt göra det som hon själv mår bra av. Hon vill läsa kvällskurs inne i stan i klass befolkad av folk från båda sidor i konflikten, och hon älskar att läsa när hon går till och från sitt jobb. 

Allt detta gör att hon inte får vara anonym i ett litet samhälle där alla vet allt om alla, eller i alla fall tror sig veta allt om alla. Och så kommer Milkman. En äldre gift man högt uppsatt i paramilitären och som har sitt sikte inställt på henne, och det gör inte saken bättre. Jag tror alla kvinnor, och säkert endel andra också, har varit med om att känna den maktlöshet middle sister upplever när Milkman vägrar ge sig, även om det förhoppningsvis inte varit så extremt som det är för middle sister. Denna bok gjorde riktigt, riktigt ont att läsa, många gånger ville jag bara skrika rakt ut. För Milkman i sig själv är bara en del av problemet, alla runt omkring som ser på och som vägrar lyssna på vad middle sister säger är ett lika stort problem dom. Att en ung kvinna inte blir lyssnad på, inte blir trodd, inte har makt att leva sitt liv så som hon vill, är ett större problem än en man som inte kan ta ett nej, mannen som inte kan ta ett nej är en effekt av ett strukturellt problem.

Denna bok är nog nyttig för de flesta att läsa, men jag tror inte alla kommer orka läsa den. Gillar du böcker som kan utmana, både språkligt och känslomässigt, så är detta boken för dig. 

Och bara så ingen blir lockad av titeln, precis som Milkman är antagonisten så förespråkar vi inte mjölk i te