#TalaOmTe & #TalaOmBöcker

Det är en sak jag inte kan förstå. Joyce Carol Oates. Det jag inte kan förstå är varför hon är så hyllad och älskad som hon är. Missförstå mig inte, jag har inget emot Oates, jag kan bara inte förstå varför hon ses som en av de största amerikanska författarna. 

Hon är en produktiv författare, debuterade 1963 och har fram till idag publicerat ca 60 romaner och utöver detta noveller, poesi, memoarer och facklitteratur. Men kvantitet betyder inte kvalité och detta i sig själv är inte varför hon är så hyllad. För det finns gott om produktiva författare som inte hyllas, snarare så är produktivitet i en författare något som ses ned på, en produktiv författare brukar ofta få stämpel av att skriva “skräplitteratur”. Min cyniska del tänker att om det var så att Oates skrivit tex deckare så hade hon inte hyllats, men det är ett påstående jag tyvärr aldrig kommer kunna bevisa. 

Utav hennes 60 böcker har jag bara läst 2 st, “Blonde” och “Sexy”. En skulle kunna argumentera att jag bara haft otur och råkade läsa två av hennes sämre böcker, men “Blonde” är en av de böcker som brukas lyfta fram som ett av hennes mästerverk, och jag kan bara inte förstå varför. Jag tyckte inte “Blonde” var dålig, tyckte heller inte att “Sexy” var dålig, båda fick 3 tekoppar i betyg, alltså ett helt ok betyg, helt genomsnittliga böcker. Och det är detta som gör mig så konfunderad, vad är det jag missar som andra ser? Vad är det som får andra att hylla henne medans jag själv känner att jag inte kommer läsa någon mer av hennes böcker? Vad är det jag inte förstår som andra förstår? 

Det finns inget enkelt svar på detta såklart. Jag har letat bland mina vänner efter en stort Oates idol som skulle kunna ge mig perspektiv på hennes författarskap men inte hittat någon. Istället har jag blivit lämnad åt cyberrymden för att hitta mina svar och det har inte gått så bra det heller. 

Jag tänker att det kan handla om kontext, en kontext som jag inte har/förstår. USA är mig ett ganska främmande som land, kanske är det en lågmäld form av kulturkrock som gör att jag inte förstår Oates storhet? Om någon har en bättre teori så låt mig gärna veta. Eller ännu bättre, om någon som älskar Oates vill ge mig ett brandtal om hennes böcker, så kanske jag kan se där, vad det är jag inte ser.

Live long and prosper!

Vitt te, vad är grejen? Jag har inget emot att det smakar lite och att det kanske är lite subtilare toner, men av många anses just vitt te vara det finaste och jag har aldrig riktigt tyckt att det är i närheten av bra grönt te… Så.. vad är grejen?

Titel: Qualia the Purple
Författare: Ueo Hisamitsu (Illustratör Shirō Tsunashima)
Utgiven: 2013 till 2015
Serie: Qualia the Purple #1-3
Betyg: 4 av 5 tekoppar

Qualia the Purple finns att läsa här: https://dynasty-scans.com/series/qualia_the_purple

Wow. Ok. Wow. Alltså… Wow. Jag har länge försökt att skriva en recension av denna manga, men jag fastnar alltid på wow och har inte tagit mig längre. Men skam den som ger sig!

Jag tänker inte börja med att berätta vad denna serie handlar om utan istället börja med att prata om hur den ser ut. Jag läser inte så mycket manga, men min uppfattning är att den är ganska stereotypisk i hur personerna gestaltas, stora ögon, små munnar, alla är supersöta. Några av försättsbilderna är färglagda, resten är svartvitt. Jag önskar att hela serien var färglagd (även om jag definitivt förstår att man väljer att inte göra det), men jag känner att färg hade tillfört en extra dimension till berättelsen. (Har en tanke om att jag själv ska färglägga hela serien för hand, för skojs skull). 

Men vad handlar denna serie om då? Bra fråga. Jag skulle säga att den egentligen har två handlingar som båda är lika viktiga. 

Första spåret handlar om Gaku och hennes vän Yukari. Yukari har lila ögon och ser allt levande som robotar. Denna syn ger henne oväntade insikter om andra människors förmågor och svårigheter, och polisen ber henne om hjälp att fånga en mördare. Det visar sig att Yukari inte är ensam om att ha denna egenhet, men vad innebär det för en människa att se alla andra som saker? Och vilka konsekvenser får denna syn?

Nedan följer SPOILERS! (För jag vet ärligt talat inte hur jag ska kunna prata om denna bok utan att spoila).

Andra spåret handlar om Gaku och vad hon är beredd att göra för att rädda sin vän. Vi pratar inte om en liten skala, ett personligt val eller två. Nej, vi pratar om stora existentiella frågor och ifrågasättande, multi-universum och parallella verkligheter. Vi kommer till The Point of No Return där berättelsen tar ett tvärkast, lämnar spår ett och istället tar oss med på en hisnande resa med Gaku som lever och dör, om och om igen på olika sätt, allt för att rädda sin vän. Gakus enda mål, enda vilja, enda orsak till att existera, är för att rädda Yukari. Ingenting annat spelar någon roll, och Gaku gör vad som helst, vad som helst, för att lyckas, det finns ingen gräns, inget stopp. Men hon misslyckas även om och om igen, inget hon gör funkar. 

Att läsa detta andra spår var magiskt, och fruktansvärt, på samma gång. Det var många tankar jag fick om frågor som inte är så lätta att besvara, typ, skulle jag vara beredd att gå till samma längd som Gaku för en vän? Varför finns jag? Finns jag ens? Hur många jag finns det? Vad är meningen med livet, universum och allting? 

Jag rekommenderar denna historia, och rekommenderar att du har någon annan som läser den med dig, eller har läst den tidigare, som du kan prata med. Jag tror du kommer behöva det.

När vi ändå är i Japan, Sencha är bra, och Matcha är unikt, men ta chansen att pröva ett Gyokuro också, Japans bästa te.

Vilken superkraft skulle du välja om du bara fick välja en? Jag har hjälpt till och valt ut fem för att göra det lättare för dig, det har varit mycket svårt, men jag har gjort mitt bästa, (för din skull). 

5. Ordbrodös -är en form av telepati som vi möter i boken med samma namn av Anna Arvidsson. En ordbrodös kan styra människors handlingar genom att skriva ner vad en person ska göra, när personen läser vad som skrivits så måste den utföra handlingen som står. En mycket kraftfull superkraft och anledningen till att den hamnar på femte plats är just för att den är så stark. Att ta ifrån människor deras vilja är inte något som bör göras lättvindigt. 

4. Eld -kontroll över element beskrivs på massa olika sätt, i vissa berättelser kan en person ha kontroll över flera krafter medans i andra berättelser bara ett. Om jag behövde välja skulle eld bli mitt val, det är praktiskt på många vis och framförallt så skulle jag aldrig behöva frysa. Det går även såklart att använda elden på ett mer offensivt sätt, som vi ser Dennaleia göra i serien Of Fire and Stars av Audrey Coulthurst, men det är inget jag rekommenderar. 

3. Osynlighet -det är något tilltalande i att kunna gå obemärkt förbi. Dock ska osynligheten vara något som går lätt att slå på/av så som Vanessa Dahl i Cirkeln av Strandberg & Elfgren. En konstant osynlighet likt Millard Nullings i Miss Peregrine’s Home for Peculiar Children av Riggs skulle inte vara lika trevligt.   

2. Flyga -att kunna flyga! Är måhända inte den mest användbara superkraften, men antagligen en av de roligaste. Givetvis går det även att använda förmågan för att fånga skurkar, som till exempel Faith Herbert (aka Zephyr) gör i seriealbumet Hollywood & Vine av Jody Houser.

1. Shapeshifter -kärt barn har många namn, men att ha förmågan att kunna förvandla sig till ett djur eller ändra utseende i sin mänskliga form tar hem förstaplatsen. Det finns en nästintill oändlig lista av personer att nämna, men för att ta tre favoriter: Nymphadora Tonks & Minerva McGonagall i Harry Potter serien av Rowling och Yumeko i Shadow of the Fox av Julie Kagawa.

På tal om att frysa, topp 5 temperaturer: 1. 80°, bra för alla gröna téer. 2. 100°, för svart och puerh. 3. 4° ibland är det iste man behöver, 4. 90° för de flesta oolonger. 5. 60° för riktigt fancy vita teer.

Titel: Inkmistress
ISBN: 9780062433282
Författare: Audrey Coulthurst
Utgiven: 2018
Serie: Of Fire and Stars #0.5
Betyg: 3 av 5 tekoppar

Denna bok är en föregångare till böckerna Of Fire and Stars och Of Ice and Shadows men jag upplevde inte att man måste ha läst de två böckerna för att ta till sig denna bok, utan det går bra att börja serien här om man vill. 

Inkmistress handlar om Asra, en halvgud med mäktiga magiska krafter. För att inte bli utnyttjad av människor lever hon ett isolerat liv uppe på ett berg och håller sin magi hemlig. Men när kvinnan hon älskar ger sig av i raseri för att döda kungen så tvingas hon följa efter, för att försöka rädda det som räddas kan, och för att berätta att det inte är kungen, utan hon själv, som är skyldig till det fasansfulla som hände deras by.

Asra är någon form av multisexuell, alltså hon gillar inte endast ett kön utan gillar flera. Hon sätter aldrig en etikett på sig själv så vi som läsare vet inte hur hon definierar sig (eller om hon definierar sig) och eftersom det finns flera sexualiteter som inkluderar att gilla fler än ett kön så har jag valt multisexuell som en paraplyterm för samtliga av dessa identiteter. Många som gillar mer än bara ett kön upplever ofta ett osynliggörande av sin sexualitet, därför har det varit svårt för mig att komma fram till vilket ord jag borde använda om henne. Det sista jag vill är att någon queer person som läser boken och känner igen sig i Asra ska känna att jag exkluderar deras sexualitet i mitt val av ord, så min förhoppning är att många ska känna sig inkluderade med multisexuell. 

Vad jag älskar med denna bok är att hennes sexualitet får synas, men har inte fokus. Det är en värld med många problem i sig, men bi/homofobi är inte ett av dessa. Det är även därför som hon själv aldrig ger oss en etikett, för det finns inget behov av att behöva förklara sin sexualitet för folk som hon möter, det är lika självklart och ok att hon kan gilla en man som det är att hon kan gilla en kvinna.

Spoilers förekommer i nedan text.

I början av boken är hon kär i Ina, men när historien utvecklar sig och hon lär känna Inas karaktär mer börjar hennes känslor att svalna, Ina kanske inte var den som hon trodde att hon var. Istället börjar känslorna att vakna för hennes reskamrat, som råkar vara  en man. Inte en enda gång antyds det att känslorna mot Ina inte var verkliga, eller att hennes nya kärlek är mer riktig då den är med en man. Båda behandlas med den respekt och seriositet som de förtjänar. Att hon är med en kvinna gör henne inte homosexuell, att hon är med en man gör henne inte heterosexuell. Hennes känslor har ändrats men hennes sexualitet har det inte. 

Vi börjar se mer och mer av bra representation av multisexuella personer i litteraturen, men det är fortfarande sällsynt att se det representeras på detta självklara, odiskutabla sätt. Boken fokuserar som sagt inte på hennes sexualitet, och det är därför min recension gör det, för att icke-fokuset som boken har är gjort så bra!
Vi behöver mer böcker som denna när det kommer till multisexuell representation.  

“Döm inte boken efter omslaget” – det är ofta upprepat och en ganska sund uppmaning. Det är också totalt, fullständigt, helt omöjligt att faktiskt följa. Förutom om du går till den här bokaffären:

Givetvis dömer jag boken efter omslaget! Det enda jag har att gå på när jag väljer vilken bok jag ska läsa härnäst är omslaget + några meningar kort beskrivning av handlingen vilket inte är mycket. Ok, jag har fler saker att gå på egentligen… rekommendationer av vänner… rating på Goodreads… om jag läst något av författaren tidigare… never mind, låt oss ignorera detta för min bloggpost skull. Poängen är att det är väldigt svårt att inte döma en bok efter dess omslag. Givetvis läser jag ibland böcker med fula/dåliga/intetsägande omslag, men det är en sanning universellt erkänt att ett fint omslag på boken gör hela upplevelsen bättre! 

Något jag starkt ogillar är omslag som bara har ett fotografi av en person. En person i närbild, helkropp, detalj på ett öga eller mun, och ingen annan information. Om jag fick bestämma skulle alla dessa typer av omslag upphöra omgående. För det säger mig ingenting om boken, i bästa fall. I värsta fall ger det mig information som är aktiv felaktigt, som fel hårfärg på huvudpersonen (eller hudfärg!) Och även om det inte är felaktig information så stämmer det aldrig helt med hur jag föreställer mig huvudpersonen och det är irriterande. Ett omslag ska berätta något om boken och gärna försöka visa på en sinnesstämning, ett fotografi på en människa ger mig inte något av detta. Ritade/målade personer brukar vara bättre än fotografier tycker jag för de oftas väcker fantasin bättre, och är det en person som inte är människa som avbildas kan det faktiskt bli riktigt bra.

Jag gillar ofta omslag som är lite “artsy”, tänk mönster och figurer. Och jag gillar omslag som efter att jag läst boken tänker” åååååh vad bra omslaget passade till boken”. Den sista punkten är dock lite fusk eftersom denna text handlar om att välja böcker efter omslaget, men jag slänger in den som en bonus.  

Just nu är dessa mina topp 5 omslag av böcker som jag har läst (utan inbördes ordning):

Live long and prosper!

Lättare med te, om förpackningen är färgglad eller försöker sälja in teet, undvik det. Bruna papperspåsar är näst bäst och silvriga aluminiumpåsar det bästa.

Titel: Kirke (engelsk originaltitel Circe)
ISBN: 0316556343
Författare: Madeline Miller
Utgiven: 2018
Betyg: 3 av 5 tekoppar

Såhär lyder den svenska baksidestexten:

Kirke är den första häxan i litteraturen. En kvinna med mer makt än vad samhället ansåg lämpligt. Hon var gudinnan som förförde Odysseus med trollformler och förvandlade hans manskap till svin. Madeline Miller lyfter ut Kirke ur Odysséen och ger henne en egen bok – som blir något så ovanligt som en kvinnlig äventyrsberättelse. Det är en kraftfull och tidlös saga för vuxna, om en kvinnas kamp för överlevnad och frihet.

Jag läste denna text och det jag framförallt tog med mig när jag gick in i boken var att det är en äventyrsberättelse. Jag skulle ge mig ut på äventyr! Och jag tror detta är en av anledningarna till att boken var något av en besvikelse. Den är inte dålig, men den är inte en äventyrsberättelse. Detta är på inget sätt författarens fel, det är inte hon som skrivit blurben, men det visar också hur viktigt det är när vi presenterar böcker att vi ger läsaren korrekta förväntningar. Om jag skulle skriva baksidestexten skulle den nog vara något i stil med:

[…] henne en egen bok – Det är en berättelse om frihet, att bryta sig ur den roll andra gett en. På sitt lågmälda sätt lär sig Kirke att gå sin egna väg och att stå upp för sig själv. 

Konstant medans jag läste boken så tänkte jag, när börjar äventyret? Det gör det aldrig, för det är inte en äventyrsbok. Jag skulle säga att det är en berättelse om självbestämmande och att hitta sig själv med fokus på kvinnlig autonomi. 

Kirke var som sagt något av en besvikelse för mig och inte bara för att mina förväntningar var fel. För även med en bättre blurb så var det inte en berättelse som levererade. Ja, tillslut så lär sig Kirke att gå sin egna väg, men hela vägen dit är kantad av män som gör saker mot henne och det är även en man som tillslut får henne att stå upp för sig själv. Det är en berättelse om kvinnlig autonomi, men istället för en kvinna som på egen hand, eller med hjälp av andra kvinnor, kommer fram till att hon kan och bör bestämma över sitt liv så krävs det en man för att hon ska nå dit. 

Det som räddade läsningen för mig var språket. Miller har är följsamt, snärjande och poetiskt språk. Hur hon skriver, snarare än vad hon skriver, var det jag uppskattade mest med boken. Det är vackert format och ger inre bilder som är både tydliga och på samma gång drömlika. Om du ska läsa boken, läs den för det vackra språkets skull och inte för historiens skull. 

Presentation är viktigt, lite som när någon bjuder på te men menar nån konstig örtdekokt, dom kan också vara goda men har man sagt att jag ska få te så kommer jag bli besviken.

Gay i detta inlägg betyder alla som inte är hetero. (Kände att det blev en för lång titel att försöka lista alla olika sexualiteter som finns). Här kommer topp fem karaktärer som inte är hetero. Att välja endast fem har varit mycket svårt (som ni givetvis förstår), men jag har gjort mitt bästa, (för er skull).

5. Ben Carver i Honestly Ben av Bill Konigsberg är en snäll kille, duktig student och straight, när han blir kär i sin nya bästa vän som också är en kille. Vad jag gillar med Ben är att han är en genuint bra person utan att hålla i pekpinnar eller mata en med moralkakor.  ISBN: 9780545858267

4. Tamar i Norra latin av Sara Bergmark Elfgren är en tjej som gillar tjejer och speciellt gillar hon Clea som går i samma gymnasieklass. Tamar har svårt att få vänner, känner sig ensam, och att hon inte hör hemma i sitt nya liv. Hon är stark och kämpar på, men hon ser heller inte möjligheten att avbryta något som hon påbörjat som ett misslyckande, vilket är fräscht och välbehövligt i en uppsjö av litteratur som säger oss att en alltid ska slutföra åtaganden, oavsett hur dåligt det får en att må.  ISBN: 9789129688528

3. Simon Snow i serien med samma namn av Rainbow Rowel är Den Utvalda! Han är snäll men temperamentsfull, medelmåttig student och har hela den magiska världens fortsatta existens hängande på sina axlar. Han har trogna vapendragare och en ärkefiende som är en manlig klasskamrat. Eller, han hade ärkefiende iaf, tills dess att dom kommer på att dom hellre hånglar än förhäxar varandra. ISBN: 9781250135025

2. Rishi i Labyrinth Lost av Zoraida Córdova är huvudpersonens Alexs bästa vän. Hon tvekar inte en sekund att hoppa ner i ett magiskt svart hål för att följa efter Alex och ge henne hjälp när hon är för dum för att be om den. Och hon vågar slåss för den hon älskar och visar att känslor är en styrka och inte en svaghet. ISBN: 9781492620945

1. Joanna i Jag är ju så jävla easy going av Jenny Jägerfeld har kaos, hemma, i skolan, i sitt huvud. Som om inte det vore nog blir hon mordhotad av en knarklangare, som hon råkade stjäla pengar från, (det är ju sånt som händer). Och hon är så jävla kär i Audrey, Audrey som antagligen är världens coolaste kvinna. ISBN: 9789186634414

Top 5 Oolong-teer:
1. Dong ding (Frusen fjälltopp)
2. Da hong Pao (Stor röd mantel)
3. Rou Gui (Kanellukt)
4. Qilan (Sällsynt orkidé)
5. Tieguanyin (Järngudinna)

Titel: The Future of Another Timeline
ISBN: 0765392100
Författare: Annalee Newitz
Utgiven: 2019
Betyg: 4 av 5 tekoppar

I The Future of Another Timeline får vi följa Beth och Tess. Beth är en tonåring i ett USA där abort är olagligt, hennes pappa misshandlar henne, och där hon och hennes bästa vänner glider allt längre ner i en spiral av våld. Tess är en tidsresenär, i en värld där tidsresor är möjligt men bara till för observation bedriver hon och hennes gerillagrupp ett underjordiskt krig för att möjliggöra kvinnors och ickebinäras frihet och självbestämmande genom att få igenom ändringar i historien. 

Jag drogs direkt in i boken, världen är så mycket som vår, men ändå inte. Tidsresor är alltid ett trixigt tema att ta sig an, det är svårt att få det hela att verka rimligt men Newitz lyckas mycket bra med detta tycker jag. Det finns regler för hur resor fungerar, men allt förklaras inte för att människorna helt enkelt själva inte vet så mycket om hur tidsreseportalerna faktiskt fungerar. Det pågår i deras samhälle dels en debatt om det överhuvudtaget går att ändra tidslinjen, vissa motsätter sig detta helt medans Tess och hennes grupp tycker sig ha bevis för att det faktiskt går. Det debatteras även flitigt ifall det räcker med att ta bort en nyckelperson för att ändra en tidslinje, eller om det krävs en massiv förändring av hela samhället för att kunna få igenom en ändring av framtiden. Jag tycker att informationen vi får genom boken och frågorna som inte ges ett svar är på precis rätt nivå för att boken ska kännas verklig. Många gånger då tidsresor är involverat brister logiken i reglerna för världen och huvud personens handlande, men denna boken håller hela vägen. 

Bokens tema är kvinnlig frigörelse med fokus på preventivmedel och abort, ämnen som idag tyvärr fortfarande är högaktuella. Newitz visar tydligt på konsekvenserna av begränsad sexualundervisning, preventivmedel och abort och ger smocka efter smocka mot patriarkatet, “pro-life” rörelsen och alla andra som tycker sig ha rätt att bestämma över folk som har livmoder. 

Denna bok får mina varmaste rekommendationer, för utöver bra tema, bra världsbygge och förståeliga tidsresor så är det en spännande berättelse som griper tag och drar en till sig från första till sista sidan. 

Till denna bok så undvik tidsrese-te, en örtblandning som gör ingen glad. Vanligt te kan vara en tidsresa i sig.

Jag antar att jag inte borde bli förvånad, att jag borde vara så härdad av det kapitalistiska samhället vi lever i att detta inte kom som en chock, men jag lyckades blir förvånad inte bara en gång utan två gånger under den första minuten av en booktube video.

Videon handlade om https://mytbr.co/ -ett företag som du kan köpa personliga bokrekommendationer från. Mina ögon spärrades upp, jag gapade som en fisk, och tänkte “vem i hela friden skulle betala för detta?” Sedan fortsatte personen att prata om att hen använt tjänsten och var supernöjd med rekommendationerna hen fått. Där fick jag något av ett mindre anfall när jag förstod att personen inte tyckte detta var en tjänst att skratta åt utan något att hylla. Sedan såg jag folks kommentarer som också var överväldigande positiva och gav upp hela min tro på mänskligheten. (Skojar bara, hade gett upp långt innan detta). 

Jag kände jag var tvungen att undersöka detta lite närmare.

Så här skriver mytbr:

In a book lover’s life, there’s nothing as magical as a perfect, surprising recommendation from someone who just gets you. But finding those people can be tough! […]
Our expert bibliologists* call on decades of reading to select 3 books just for you.

Enligt mytbr är en bibliologist någon som:

[…] has read a floppity jillion books and recommends books like it’s their job (because it is)

(Den beskrivningen av bibliologist är något av en, ska vi säga, fri tolkning). Anyway, för endast 15 US dollar per kvartal kan du få hela 3 rekommendationer på böcker som dom tror att du skulle gilla! Amazing! Det går också att betala mer och även få böckerna som rekommenderas skickat till sig samt lite årsprenumerationer osv. 

Mitt största problem med denna tjänst är att jag inte håller med om att det är svårt att få bra bokrekommendationer. Förutom vänner, bokcirklar, Goodreads och bokaffärer (som alla brukar kunna ge bra lästips) så finns det nämligen även en helt fantastisk sak där en kan få bokrekommendationer anpassade till sig själv, helt gratis! Det kallas bibliotek. På bibliotek jobbar personer som kallas för bibliotekarier. En bibliotekarie har många olika uppgifter och kan ha olika inriktningar, men ännu har jag inte träffat en enda bibliotekarie på ett folkbibliotek som inte tycker om att ge mig rekommendationer på böcker. Jag har svårt att tänka mig att det är jag själv som är så fantastiskt unik och därför är ensam om att kunna få rekommendationer, utan detta är något som alla kan få, inte bara jag. 

Men så tänkte jag, jag bor i Sverige, detta är ett företag baserat i USA och på den amerikanska marknaden. Kanske har dom inte bibliotek i USA? Kanske behöver en betala pengar för att få prata med en bibliotekarie där? 

Jag googlade lite och hittade snabbt en sida som gav en grund att stå på, everylibrary, Jag orkade inte sätta mig in i vilka som är bakom sidan, men själva skriver dom att:

EveryLibrary fights for library funding. Any library budget anywhere should matter to every library everywhere. We are in this together.

Det är alltså en sida som kämpar för bibliotekens vara på ett eller annat sätt, och givetvis har dom en agenda. Men de verkar vara en hyfsat seriös sida och där finns det i en artikel från 2019 att läsa:

A public library is publicly-funded institution that provides access to information through materials-lending, research services, […] Public libraries aren’t a new idea. They’ve offered similar services for nearly 200 years […] Public Libraries aren’t rare, either. It’s common knowledge that there are more public libraries in the United States than there are Starbucks. While you can use the library without a card, […] you should get one. Rules regarding cards vary, but most libraries require you to fill out a short application and provide a picture ID and/or proof of address.[…] you can borrow library materials like books, […] for a set time period. 

Enligt American Library Association finns det ca 9057 public libraries i USA, sedan tillkommer skolbibliotek, forskningsbibliotek etc. 

Jag kan alltså konstatera att folkbibliotek finns även i USA, det går att låna böcker där, och det ska vara gratis att använda. Jag tar mig friheten att tro att även amerikanska bibliotekarier kan tänka sig att rekommendera böcker om en frågar.

Folk får spendera sina pengar på vad dom vill. Men jag tycker det är lite synd att denna typen av betaltjänster lyfts fram istället för det fantastiska med bibliotek och vad som finns att hämta där, helt gratis. Och är det någon som läser detta och inte vill fråga sin bibliotekarie, men vill ha en bokrekommendation, så lovar jag att ge dig en gratis, bara fråga!

Live long and prosper!

Och vill ni betala för en rekommendation på te så vet ni också var ni ska vända er. Eller ja alltså, det är nog närmare att folk betalar mig för att sluta prata om te än för att börja…

(alternativ rubrik; det går aldrig att ha för många saker)

Jag har idag bokbloggat i ett helt år! Hurra hurra hurra!
Därför firar jag med ett extra inlägg som handlar om bok relaterade små presenter som går att köpa till bokälskaren i Ditt liv. (Ja, det går att tjäna pengar på boknördar utöver faktiska böcker).

Vi börjar med en klassisk och stabil present som boktoken i ditt liv inte kan få för många av -bokmärke! Finns i en uppsjö av olika mer eller mindre avancerade modeller och material att välja på. Själv är en av mina favoriter detta stilrena mörkröda Sherlock bokmärke med fransad ände och i ett hållbart fejkläder.

Låt oss gå vidare till något mer high tech. En liten batteridriven lampa som fästs i boken och som lyser upp sidan din boktok läser. Utmärkt när en vill sitta i mörker med bara ett ljus eller möjligtvis två men samtidigt kunna läsa utan att det blir jobbigt för ögonen. Detta är den andra modellen av lampa jag har införskaffat och tyvärr är den inte riktigt så bra som den skulle kunna vara. Klämman är lite för svag och styrseln i halsen lite för mjuk, men den funkar.

Detta är ett nytillskott till min egna samling onödiga prylar, jag menar saker som fyller jätteviktig funktion och som jag absolut måste ha, och det måste säkerligen din boktok också. En tum-grej! Så genialiskt det nästan är brottsligt. Gör det enkelt att hålla uppslaget och läsa med bara en hand, (så andra handen kan hålla i tekoppen). Googla på thumb thing om du vill köpa en så får du upp sidor som säljer.

Näst sist så har vi faktiskt min alldeles egna uppfinning, låt mig presentera bok-snodden! Denna uppfinning är definitivt lika genialisk som den är enkel. Den håller ihop boken när den vilar i din ryggsäck så att sidorna inte blir vikta och bokmärket hålls på plats. Ta valfritt resårband, men gärna ett något bredare sådant, och sy ihop till en ögla. Själv har jag gjort några olika storlekar så att alla mina böcker, från de tunnaste till de tjockaste, har en snodd som passar dom bra. (Detta resårband köpte jag för flera år sedan för jag tyckte det var så fint, men hade ingen aning om vad jag skulle göra med det, så det fick ligga i en låda och samla damm tills jag fick denna uppenbarelse).

Sist så har vi bok fodral till din boktoks läsplatta. Som bok-snodden har den i uppgift att hålla boken, i detta fall den digitala boken, fin när den ligger i en ryggsäck (eller annan typ av väska). Denna fina köpte jag från klevercase och dom har olika modeller och storlekar så finns säkert någon som passar oavsett vilken läsplatta din tok har.

Har du inte pengarna att lägga på ett av dessa fina fodral så kan du dock ge bort en strumpa istället. Det funkar bra som skydd, och väljer du en fin en så blir det rätt trivsamt, denna strumpa var mitt fodral i många månader. 

Live long and prosper!

Bästa tepresenten är en liten tekanna, allt blir så mycket lättare om man har en liten kanna och man kan heller aldrig ha för många.