#TalaOmTe & #TalaOmBöcker

Den som gått i en mataffär med mig kan vid kassorna ha hört mig utropa “jag älskar dom”, och det jag givetvis pratar om är pixiböcker. Här kommer ett inlägg till pixibokens ära!

Pixiböcker är (som du säkert vet) små, små bilderböcker som “kostar lika mycket som en tablettask”, och detta är den främsta anledningen till att jag personligen älskar dessa miniatyrböcker så! De första pixiböckerna gavs ut 1955 och tanken var just att ett barn ska ha råd att köpa boken själv, kunna ta sin veckopeng och istället för att köpa godis köpa en bok. Briljant idé! En pixibok idag kostar oftast 16 kr, jag vet inte vad en 4-årings veckopeng brukar vara nu för tiden, men som jämförelse kan jag berätta att dessa saker också brukar kosta 16 kr: Marabou mjölkchoklad 100 g, GB gräddglass 500 ml, 1 pkt Extra tuggummi och 1 pkt kola-snören, för att nämna några saker. Det verkar alltså som att ett barn även idag kan välja att byta sitt godis mot en bok. 

Första gången pixiböcker gavs ut var alltså 1955 av Lindqvists förlag, och konceptet lever fortfarande. Bonnier Carlsen är förlaget som idag ger ut pixiböcker, och även om försäljningen av böckerna gått ner något på senare år så säljs det fortfarande runt 600 000 pixiböcker varje år. Det ges ut 6 serier om året, med 6 titlar i varje serie, så totalt 36 titlar under ett år, men av dessa är ca 67% reprints (alltså nytryckt av tidigare utgivna titlar). Det uppskattas att det sålts över 40 miljoner pixiböcker sedan starten. När en serie ges ut säljs den i 2 månader, innan den sedan makuleras och den nya serien börjar säljas istället. 

Själva berättelserna i böckerna då, kanske du nu undrar, vad tycker du om innehållet? Tja, jag minns några med värme från min barndom, och några jag bläddrat i som vuxen tycker jag fortfarande håller. Sen finns det en del av dom som inte är vad jag skulle bedöma som förstklassig litteratur, men det gör inte så mycket. För dom är färgglada, tilltalande och lockar till läsning, och det faktum att dom är så små gör dom så otroligt gulliga att jag bara inte kan låta bli att älska dom allihopa!

Live long and prosper!

Nummer 122 hette “Te-kalaset”, jag har inte läst den men den torde ju vara den bästa.

Titel: Monster i terapi
ISBN: 9789113093314
Författare: Jenny Jägerfeld & Mats Strandberg
Utgiven: 2020
Betyg: 3 av 5 tekoppar

Boken består av mail och anteckningar/transkriberingar gjorda av psykologen J, som har haft monster i terapi, och som nu är försvunnen. Monstrena har kommit till hennes mottagning genom en tidsmaskin och är välkända för oss som nutida läsare, det är Carmilla, Dr Jekyll, Victor Frankenstein med tillhörande monster, och Dorian Grey och vi får följa Js behandling av dessa. Parallellt med detta får vi även följa Js privatliv, även detta genom mail/anteckningar. 

Jag tycker boken är lite rolig och underhållande, men formatet på denna bok är egentligen inget för mig. Jag har svårt för dagboksböcker /brevböcker /intervjuböcker, jag tror problemet är att jag som läsare förflyttas så långt från händelsen. Att läsa om en person som på det sättet berättar om händelsen är att ha ännu ett steg från det jag som läsare ska leva mig in och det funkar inte riktigt för mig, jag har svårt att bli berörd. Men för de läsare som gillar denna typ av berättande så tror jag verkligen att boken kan vara en fullträff, den är rolig layoutad med tex överstrukna namn och datum för att ge intryck av att vara “på riktigt”.

Att få följa kända monster är en rolig grej, och jag skulle inte säga att man måste ha läst böckerna karaktärerna kommer ifrån för att kunna gilla denna bok, men jag tror definitivt att det blir roligast då. När man har all bakgrundsinfo om karaktären så ger det en annan dimension till terapin dom får, och även njutningen av att vi som läsare vet mer om personerna är psykologen J gör.

Jag hade gärna fått lite mer information om tidsmaskinen som dom reser till vår tid med, men infon är mycket knapphändig. På ett vis kanske det är lika bra, för att klara av att gå ner på djupet i hur tidsresor funkar är extremt svårt att göra bra, och eftersom det inte är tidsresorna i sig som är fokus i boken, utan bara ett sätt att få tag på protagonister som är intressanta för oss läsare, så kanske det var lika bra att författarna lät bli, men lite nyfiken är jag allt ändå.  

Spoilers förekommer i texten nedan.

En sak jag ogillar är berättelser som etablerar något typ av fantastiskt element, i denna bok tidsresor, vampyrer och andra monster, för att sedan precis på slutet göra en “eller är hon bara galen?!”- twist på det hela, vilket denna bok tyvärr gjorde. Slutet lämnar alltså öppet för att allt J berättat kanske är sant, eller så lider hon av fruktansvärda van-föreställningar. Jag har inget emot böcker som behandlar teman såsom psykisk ohälsa /psykoser /vanföreställningar mm, men då vill jag att detta ska etableras tidigt i berättelsen, inte slängas in som en plot twist på slutet, för det fyller ingen funktion i berättandet eller i läsarens förståelse av karaktären.  

Jag rekommenderar denna bok till läsare som tidigare har läst åtminstone en av verken boken lutar sig mot, och som vill ha en lättsam läsning med lite skratt.

Trots att jag letat så verkar inga kända monster vara kända tedrickare, men väl ett gäng kända hjältar som Doktor Who och Mary Poppins. Det går inte att vara ond och gilla te kanske?

Jag gillar att nörda ner mig i saker, (jag vet att jag har sagt detta många gånger tidigare), och detta gäller även mitt läsande. Jag använder mig av två bok-relaterade sidor som fyller samma funktion i mitt liv, och tänkte i detta inlägg gå igenom deras för och nackdelar. De två sidorna är Goodreads och The StoryGraph. Det är sidor där man kan ha sina att-läsa-listor, göra läsutmaningar, betygsätta böcker man läst, få statistik över sin läsning, gå med i grupper och prata med likasinnade, få tips om böcker att läsa, mm etc. 

Goodreads lanserades 2007 och ägs av Amazon sedan 2013 och man skulle kunna tro att en sida med hela Amazons kapital i ryggen borde vara överlägsen The StoryGraph som lanserades 2019 av ett litet startup företag, men så är inte fallet. 

Goodreads hemsida ser inte ut att ha ändrats sedan 2007 medans The StoryGraph är snygg, modern och lättöverskådlig, och det samma gäller för båda deras respektive appar. Det går att få ut mer statistik ur The StoryGraph än det går ur Goodreads, vilket jag älskar (eftersom nörd). The StoryGraph är en ny sida och det märks att företaget vill ta emot förslag och utveckla sidan så som användarna vill, till skillnad från Goodreads som inte har utvecklat något på ungefär tusen år. Det som är till Goodreads fördel är dock just att den är äldre och att fler personer därför vet om att den finns, den har fantastiskt många användare och mycket levande communities. The StoryGraph är inte där ännu, men jag hoppas (och tror) att dom kommer fortsätta växa och få samma community som Goodreads redan har.

Har du ingen av dessa två idag och funderar på att skaffa så rekommenderar jag The StoryGraph, det är dom som är framtiden och så slipper du stödja Amazon vilket alltid är skönt. Live long and prosper!

Även om det finns några appar som gör motsvarande för te så har jag ännu inte hittat någon som är bra. Hör av er om ni har en bra sida för er tesamling!

Titel: This Is How You Lose the Time War
ISBN: 9781534431003
Författare: Amal El-Mohtar & Max Gladstone
Utgiven: 2019
Betyg: 3 av 5 tekoppar

Boken handlar om Red och Blue, två agenter för var sin sida i ett krig mellan olika tidslinjer. Dom reser fram och tillbaka i tiden och utför uppdrag för att vinna kriget åt sin sida. Vi får följa dom båda två genom de brev som dom lämnar till varandra, och vi ser hur deras relation växer och förändras allt eftersom tiden går.

Jag känner att boken tyvärr inte riktigt levde upp till mina förväntningar. Historien är intressant, det är en kärlekshistoria placerad mitt bland multiuniversum, tidsresor, krig, förräderi, lojalitet och ständig förändring. Den har med andra ord väldigt massa spännande saker som händer, men jag känner inte att den riktigt levererar, den blir aldrig spännande. Dock kan det vara så att det heller aldrig var bokens syfte, men jag ställer mig något frågande till settingen för berättelsen jämfört med vad för historia den vill berätta och hur den vill berätta den. Låt mig utveckla. 

Boken bygger i mångt och mycket på sitt språk, den består endast av brev som Red och Blue lämnar till varandra. Språket är riktigt, riktigt vackert, det är förföriskt och känslosamt, och om någon person någon gång skulle lämna mig ett kärleksbrev som är ens en tiondel så vackert som dessa skulle jag anse mitt liv fulländat. Jag gillar generellt sett inte böcker som är skrivna i brevform/dagboksform eftersom det ställer mig som läsare så långt ifrån händelseförloppet, men eftersom språket är så fantastiskt så håller det faktiskt hela vägen. Berättelsen är en kärlekshistoria, den handlar om en glöd som byggs upp och sedan brinner så klart att den inte går att kolla rakt på längre. Språket och historien passar bra ihop, dom förtäljer samma berättelse. Och det är nog (/kanske?) den berättelsen som författarna vill berätta. Men settingen är en fantastik, episk, storskalig, aktion-berättelse, och jag får inte riktigt ihop det. Jag ser inte syftet med denna settingen till denna berättelse. Kanske är det det som är författarnas syfte? Att blanda olika stilar för att skapa en dissonans? Men frågan jag då ställer är varför? Vad vill dom säga med dissonansen? Kanske finns det svar någonstans i texten, gömt, som går att leta reda på, men jag lyckas inte hitta det. 

Med detta sagt så är det en bra bok, den är definitivt läsvärd! Jag rekommenderar den till folk som gillar att bada i vackert språk och uppskattar kärleksberättelser. 

Det är som att blanda jasminte med puerhte, många gillar det, men jag förstår inte grejen, skapar mest dissonans hos mig.

Jag har tidigare pratat om att jag inte läser deckare, och det gör jag inte. Men här är topp 5 “böcker som inte är deckare men som nästan skulle kunna klassas som deckare”. Jag har dock inte tagit med någon av de böcker som jag pratade om i mitt tidigare inlägg, utan ville försöka vidga vyerna lite, vill ni så går det tidigare inlägget att läsa här. Att välja 5 har inte varit supersvårt, eftersom jag inte har så många böcker att välja mellan, men jag har ändå gjort så gott jag kunnat, (för er skull).

5. The Mystery of Mercy Close av Marian Keyes placerar sig på femte plats. Keyes är känd som drottningen av romance men jag gillar att denna bok inte fokuserar på det. Istället blandar den ett litet mysterium som ska lösas av en privatdetektiv (vår huvudperson) med tyngre ämnen såsom depression och psykisk ohälsa.

4. Grave Sight av Charlaine Harris hamnar på fjärde plats. Harris är en sån där författare som jag gillar, men som jag också väldigt ofta suckar inombords åt när jag läser hennes böcker. Hon skriver roliga böcker, men endel sunk syns i hennes texter. Grave Sight är bok ett i Harper Connelly serien och handlar om en ung kvinna som reser runt i USA och hittar döda kroppar eftersom det är hennes superkraft. 

3. Olivia Joules and the Overactive Imagination av Helen Fielding. Detta är en så rolig bok! Alltså, skratta-högt-på-flera-ställen rolig! Är vår protagonist på väg att hamna mitt i sitt livs äventyr? Eller har hon bara väldigt livlig fantasi? 

2. Sanning med modifikation av Sara Lövestam hamna på den ärofyllda andraplatsen. Koplan lever i ständig rädsla för polisen och försöker tjäna pengar som privatdetektiv. En liten flicka saknas men saker är inte som dom verkar. Detta är en mycket rörande och upprörande bok, om folk som inte får plast i samhället.

1. Night Film av Marisha Pessl tar förstaplatsen. Detta är en skräckbok med mysterium i mitten. Scott McGrath är en vanärad journalist som än en gång dras till det enigma som den stora filmregissören Cordova är, när sagda regissörs 21 åriga dotter tar livet av sig. Om det nu var ett självmord. Denna bok kommer få det att krypa längst hela din kropp och kolla under sängen innan du går och lägger dig.

Topp fem “teer” som inte är te:
1. Rostat mate
2. Rent roiboos
3. Ingefärsdekokt
4. Kamomillavkok
5. Granskottsdryck

Titel: A Deadly Education
ISBN: 9780593128480
Författare: Naomi Novik
Utgiven: 2020
Serie: The Scholomance #1
Betyg: 4 av 5 tekoppar

A Deadly Education handlar om tonåringen El som går på en magiskola. Detta är dock inte en skola likt Hogwarts utan en skola där allt går ut på att överleva eftersom monster bokstavligen gömmer sig i varje hörn. Det finns inga lärare, och enda anledningen till att eleverna är där är för att det är ännu större risk att dö utanför skolan än i skolan. 

Detta är en bok som har det mesta! Världsbygget i stort funkar, det har inga större logiska luckor, ja, det finns en rimlig anledning till att eleverna går på en skola som bara en liten procent tar sig levande ifrån. Magisystemet är kanske inte direkt nyskapande, men känns hyfsat unikt ändå och är roligt att lära sig om. Karaktärerna är välskrivna och intressanta, både El men även de andra personer som finns runt henne, och plotten är helt ok.

I mångt och mycket är det en bok som går ut på att underhålla, att ge läsaren en rolig åktur, och det lyckas den med. Men det är också en bok som djupdyker i ämnet klass. Det finns flera lager till klassfrågan och framförallt olika skalor som boken behandlar ämnet med. Vi har skolan som ett micro-universum i kontrast mot det macro-universum som utgörs av de enklaver som (de flesta) magiutövare bor i, men givetvis så hänger även dessa ihop. Familjen du kommer från påverkar dina chanser att överleva skolan, kontakterna du knyter i skolan ökar dina chanser att överleva när skolgången är över. Vi som läsare får tydligt se hur statusen på familjerna påverkar en persons hela liv, och det är uppenbart att de som har föds in i “rätt” familjer håller varandra hårt om ryggen. Social mobilitet finns och det går att klättra i hierarkin, men det är betydligt lättare i teorin än i praktiken, och det kommer alltid finnas dom som hamnar utanför. För ett samhällssystem som bygger på att en människa endast är värd vad hen kan prestera och att det finns en elit som förtjänar mer än andra just för att dom är elit, kan aldrig inkludera alla. 

Jag rekommenderar denna till alla som gillar en fartfylld berättelse och magi, och jag ser fram emot del två i serien!

Då huvudpersonen har både brittiskt och indiskt ursprung varför inte dricka Darjeeling, ett indiskt te med kinesiskt och brittiskt ursprung.

Jag vet att jag sagt detta tidigare, men jag gillar inte deckare. Min slogan skulle kunna vara “läser allt utom deckare”. Och det är sant. Typ. Det finns nämligen böcker som jag gillar, som (oftast) inte marknadsförs som deckare, men som har tillräckligt många likheter med en deckare för att dom kanske möjligtvis faktiskt skulle kunna kallas för deckare, (shocking, jag vet!) 

Vad är det då för böcker vi talar om? Det handlar om böcker som har något typ av mysterium som huvudpersonen måste lösa, men som även innehåller massa andra saker som en deckare normalt inte gör. Till exempel har vi serien Parasol Protectorate som utspelar sig i en steampunk värld med varulvar, vampyrer och spöken. The Dresden Files tar plats i Chicago och innehåller trollkarlar, feer och talande döskallar. Eller varför inte nämna  Murderbot Diaries som är en sci-fi serie med robotar, AIs och rymdskepp med awesome personligheter. Samtliga av dessa tre serier har gemensamt att det finns ett mysterium, men att dom utspelar sig i fantastiska verkligheter som inte är som vår. Så vitt jag kan komma på är det ingen av dessa “deckare som inte är deckare” som jag gillar som har poliser till huvudpersoner, vilket är en annan gemensam nämnare som nog kan bidra till att jag faktiskt gillar dom, jag tycker verkligen att polisarbete är fruktansvärt tråkigt att läsa om. 

Så, är dessa böcker att betrakta som deckare? Det går att argumentera både för och mot det. Vissa marknadsförs som “mysterier”, som tex Sookie Stackhouse serien som ibland även kallas The Southern Vampire Mysteries, och vissa har detektiver som huvudpersoner vilket även är vanligt i “riktiga” deckare. Dock så har genren deckare normalt sett aldrig övernaturliga inslag i sig eller utspelar sig i en annan värld. Och jag tänker att det sista argument väger tyngre än det första. Sätter du en Murderbot bok i handen på någon som gillar deckare och säger att det är en deckare, så kommer personen antagligen inte att hålla med dig. Men sätter du samma bok i handen på en fantastik-entusiast och säger att det är en sci-fi bok så kommer personen antagligen hålla med dig. För “deckare” som genre har inbyggt i sig att dom ska kunna vara verkliga så däri finns det en motsättning, men “sci-fi” som genre har inte inbyggt att dom även inte kan innehålla ett mysterium så däri finns det ingen motsättning. 

Utav detta kan vi dra slutsatsen att jag talar sanning när jag säger att jag inte gillar deckare. Typ. Live long and prosper!

Till en deckare som inte är deckare, varför inte prova ett ‘te’ som inte är te. Pröva ett rent roiboos, eller varför inte ötrdrycken mate

North and South
ISBN: 9780140620191
Författare: Elizabeth Gaskell
Utgiven: 1854
Betyg: 3 av 5 tekoppar

North and South utspelar sig i England den tidigare halvan av 1800-talet och handlar om Margaret, en ung kvinna som med sina föräldrar flyttar från en liten by i söder till en industristad i norr. Margaret har svårt att anpassa sig till sitt nya liv och hamnar i konflikt med John Thornton, ägaren av en textilfabrik.

Boken utspelar sig under en tid av stor samhällsomvandling, industrialismen har tagit ordentlig fart i England och med detta kom stora förändringar av hur folk levde och hur samhällsklasserna fungerade. Vi följer Margaret och genom hennes ögon får se ett samhälle i flux, en förändring ständigt närvarande och osäkerheten kring denna som Margaret upplever. Allt i boken ställs i kontrast mot varandra, lantligt mot urbant, arbetare mot ägare, underklass mot överklass, givmildhet mot girighet, natur mot uppfostran, och så vidare. Mycket av detta visas genom Margaret och John och deras relation till varandra. John har arbetat sig upp från fattigdom och äger nu en textilfabrik, och är Margarets motsats i allt. Född i olika samhällsklasser och med vitt skilda temperament och fördomar. 

Jag gillar att boken aldrig försöker förenkla komplicerade situationer och heller aldrig förskönar det som händer. Både John och Margaret är tredimensionella karaktärer med bra och dåliga sidor, och berättelsen låter dig som läsare dra egna slutsatser om vad som är rätt eller fel i deras agerande och åsikter. 

Spoilers förekommer i texten nedan.

Boken har den välkända tropen “fiender till älskande”. Margaret och John påbörjar sin bekantskap med ett dåligt intryck av varandra, som sedan förvärras och blir sämre och sämre, innan det sedan börjar stiga och dom tillslut älskar varandra. Jag tycker att boken hanterar detta ovanligt bra, och jag tror att det beror på att dom båda är så välskrivna karaktärer. Vi får vara så nära, och höra deras resonemang och känslor kring olika saker dom säger eller gör, att vi som läsare kan se saker från deras synvinkel även när vi inte håller med dom. Det gör det lättare att förstå att även dom själva kan komma att se detta och att det ligger till grund för de varma känslor som sedan blommar upp. 

Jag rekommenderar berättelsen till flera olika typer av läsare. Boken passar den som är ute efter en lättläst klassiker med samhällskommentar, den som gillar historia och att lära sig om hur 1800-talets England fungerade, och till den som vill ha en vacker kärlekssaga med lyckligt slut. 

Det dricks förstås en hel del te i romanen, men vi får inte glömma att britter är sämst på att dricka te, så ta inte för mycket inspiration därifrån.

När jag började blogga, för 2 år och 4 dagar sedan, var jag orolig att jag skulle få slut på saker att säga, men nu har jag kommit till inlägg nummer 100! (Jisses!) Jag tänkte att det skulle firas med en topp-100 lista. Men sen kom jag ihåg att jag tycker topp-100 listor är jättetråkiga. Så därför bestämde jag att fira med 10*10 listor istället, för det är ungefär 100 gånger roligare än en 100-lista. (Alla listorna är utan inbördes ordning.)

• 10 fina grafiska noveller/serier
  • Heartstopper av Alice Oseman
  • On a Sunbeam av Tillie Walden
  • The Tea Dragon-serie av Kay O’Neill
  • Laura Dean Keeps Breaking Up with Me av Mariko Tamaki
  • Vei av Sara Bergmark Elfgren
  • Wandering son av Takako Shimura
  • The Sandman av Neil Gaiman
  • Hyperbole and a Half: Unfortunate Situations, Flawed Coping Mechanisms, Mayhem, and Other Things That Happened av Allie Brosh
  • Solutions and other problems av Allie Brosh
  • Qualia the Purple av Shirō Tsunashima
• 10 underbara queera böcker
  • Equilibrium av Anna Jakobsson Lund
  • Carry on av Rainbow Rowell
  • Interview with the Vampire av Anne Rice
  • Maurice av E.M. Forster
  • The Long Way to a Small, Angry Planet av Becky Chambers
  • The Gilda Stories av Jewelle L. Gómez
  • Pojkarna av Jessica Schiefauer
  • Too Like the Lightning av Ada Palmer
  • Jag är ju så jävla easy going av Jenny Jägerfeld
  • Openly Straight av Bill Konigsberg
• 10 böcker jag haft längst på min att läsa lista (jag ska läsa dom, jag ska!)
  • The Picture of Dorian Gray av Oscar Wild
  • The Tenant of Wildfell Hall av Anne Brontë
  • Dealing with Dragons av Patricia C. Wrede
  • Gregor the Overlander av Suzanne Collins
  • Children of Time av Adrian Tchaikovsky
  • Etiquette & Espionage av Gail Carriger
  • Boy Meets Boy av David Levithan 
  • Shakespeare’s Landlord av Charlaine Harris
  • The Invisible Library av Genevieve Cogman
  • He av H. P Lovecraft
• 10 böcker på att läsa listan jag är mest pepp på att läsa
  • Lolita av Vladimir Nabokov
  • Heartstopper: Volume Three av Alice Oseman
  • The Last Graduate av Naomi Novik 
  • The Invisible Life of Addie LaRue av V.E. Schwab
  • Clariel av Garth Nix 
  • Peter Darling av Austin Chant
  • Tithe av Holly Black 
  • Perhaps the Stars av Ada Palmer
  • Failure to Communicate av Kaia Sønderby
  • The Nobleman’s Guide to Scandal and Shipwrecks av Mackenzi Lee
• 10 bästa böckerna jag läst hittills i år
  • The Memory Theater av Karin Tidbeck
  • The Tea Dragon Society av Kay O’Neill
  • Kallocain av Karin Boye
  • The Hammer of Thor av  Rick Riordan
  • If You Come Softly av Jacqueline Woodson
  • Bog Child av Siobhan Dowd
  • Wundersmith: The Calling of Morrigan Crow av Jessica Townsend
  • Bärarna av Jessica Schiefauer
  • Queenie av Candice Carty-William
  • Fugitive Telemetry av Martha Wells
• 10 fantastiska omslag (av böcker jag läst)
  • 
  • 
  • 
  • 
  • 
  • 
  • 
  • 
  • 
  • 
• 10 böcker som lämnade stort avtryck när jag var barn
  • Draken med de röda ögonen av Astrid Lindgren
  • Den svåra vandringen av Marita Conlon-McKenna
  • Flickan från andra sidan av Pam Conrad
  • Solstenen av May Bylock
  • Kaskeloternas sång av Bent Haller
  • Fem söker en skatt av Enid Blyton
  • Hemligheten på perrong 13 av Eva Ibbotson
  • Anne på Grönkulla av L. M. Montgomery
  • Rut-Emmas blåa bok Karin Stjernholm-Ræder
  • Linnea i målarens trädgård av Christina Björk
• 10 författare jag älskar
  • Jane Austen
  • E.M. Forster
  • Anna Jakobsson Lund
  • Karin Tidbeck
  • Neil Gaiman
  • Terry Pratchett
  • Becky Chambers
  • Philip Pullman
  • Rainbow Rowell
  • Martha Wells
• 10 böcker som får dig att gråta
  • Solutions and Other Problems av Allie Brosh
  • Queenie av Candice Carty-Williams
  • Hästpojkarna av Johan Ehn
  • Bog Child av Siobhan Dowd
  • The Amber Spyglass av Philip Pullman
  • They Both Die at the End av Adam Silvera
  • Slutet av Mats Strandberg
  • If You Come Softly av Jacqueline Woodson
  • The Book Thief av Markus Zusak
  • The Deep av Rivers Solomon
• 10 böcker som får dig att skratta
  • Samma tid nästa vecka? av David Nicholls
  • The Hitchhiker’s Guide to the Galaxy av Douglas Adams
  • Northanger Abbey av Jane Austen
  • The Bad Beginning av Lemony Snicket
  • Reaper Man av Terry Pratchett
  • So You Want to Be a Villain? av ErraticErrata
  • Olivia Joules and the Overactive Imagination av Helen Fielding
  • Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeld
  • Smulklubbens skamlösa systrar av Mian Lodalen
  • Blybröllop av Sara Paborn

Live long and prosper!

Far, alla har muggar nuförtiden. Det är inte ett tecken på avskyvärda utsvävningar att dricka te ur en mugg” – Citat från en av böckerna som får dig att skratta.

När jag började blogga för 2 år sedan var jag orolig att jag skulle få slut på saker att säga, men jag håller fortfarande på (som ni märker), och jag tycker fortfarande det är lika roligt! Många ämnen har jag skrivit om och många har jag fortfarande kvar att utforska. Och så tänkte jag “undra vad jag har skrivit som andra gillar mest?” Och så bestämde jag att det fick bli dagens inlägg.
Jag har bett mina 4 största fans att välja ut det jag skrivit som dom gillar mest, och ge en liten motivering till varför. Här är #TalaOmBöckers all-time-topp-inlägg!

Kotte 1
Jag har valt Problemen med dyslexi vilket är ett av mina favorit inlägg. Det är personligt och informativt, jag tror inte jag läst någon som skrivit om sin personliga upplevelse av dyslexi förut och det har gett mig mycket insikt av din verklighet. Jag gillar även resan som går att se utifrån det inlägget, från att inte kunna läsa till att blogga om böcker och vara en passionerad bokmal.

Kotte 2
Tänk vad tiden går fort. Jag fattar inte att du har hållit på så länge med att skriva om böcker.  Jag älskar att läsa dina funderingar om och kring böcker. Du tar fram böcker och författare som jag oftast aldrig har hört talas om och det älskar jag. Jag har blivit inspirerad till att ta fram min topplista som börjar med bronsmedaljen till de tre avsnitten Bokcirkelskolan. Så enkelt du får det att låta. På silverplats hamnar Ljudboksappar, same same eller different? En bra marknadsöversikt. Guldmedaljen ger jag till bokrecensionen Amatka. Inte ens jag kan låta bli att prova att läsa den efter den recensionen. Tack Mio!

Kotte 3
Det jag har gillat allra bäst var Bokcirkelskolan påbyggnad. Jag uppskattar så mycket bilden ”förslag på frågor att prata om” Jag har haft svårt att sätta ord på vad som gör att jag tycker att en bok är bra eller dålig. När jag gett någon ett boktips för att boken är så bra, och personen säger -varför då? Så har jag inte ens för mig själv kunnat förklara varför.

Kotte 4
Är ju i princip omöjligt att bara välja ett favoritinlägg! Men om jag nu ändå ska göra det så kanske det får bli Brutna ryggar och bokvård. Inte bara är det ett inlägg där Mio framför en mycket kontroversiell åsikt på ett så poetiskt vackert sätt att det är i princip omöjligt att inte hålla med, det fick mig också att se på mina älskade (använda) böcker på ett helt nytt sätt med mindre dåligt samvete och mer uppskattning. Tack och hoppas du fortsätter blogga många år till!

Live long and prosper!

Till detta behöver vi förstås fem teinlägg, alla mycket läsvärda:
Te är inte dyrt
Te är inte svårt!
Du står där i presentbutiken
Bränn påsarna!
50 Shades of Grey