#TalaOmTe & #TalaOmBöcker

Bärarna
ISBN: 9789189051393
Författare: Jessica Schiefauer
Utgiven: 2020
Betyg: 4 av 5 tekoppar

Bärarna är en sci-fi dystopi som utspelar sig på en framtida jord, där alla män bär på en smitta och därför har satts i speciella läger för att hållas helt åtskilda från kvinnorna. I berättelsen får vi följa Nikki som lever tillsammans med en kvinna som bestämmer sig för att hon vill ha barn. Resan de påbörjar tillsammans leder dem båda så oändligt mycket längre än de någonsin hade kunnat ana, och Nikkis ordnade tillvaro försvinner ur hennes grepp. 

Denna bok har så många lager och så många sätt man kan prata om den. Den tar upp stora, svåra teman. Vad innebär det att vara kvinna? Vad är viktigast, individens frihet eller kollektivets bästa? Hur skulle vårt samhälle se ut om vi tog bort män ur ekvationen? En värld som styrs av ett matriarkat säger givetvis mycket om det patriarkat som vi lever i idag, och det är i mångt och mycket en politisk bok och en samhällskommentar, men sättet boken tar upp samtliga av dessa teman på är alltid från två olika håll, dels det politiska men även det personliga. Detta är en perfekt bokcirkelbok, för det är så många aspekter som går att diskutera. 

Som jag sa så är detta en berättelse som ger oss det personliga i alla stora frågor, och den gör det bra. Jag som läsare bryr mig om Nikki, och jag känner med henne när saker händer eller när hon tvingas ta svåra beslut. Den berör, och upprör. Ibland vill jag bara skrika rakt ut. 

Det är en kort bok, bara 250 sidor, och snabbläst. Språket flyter på lätt utan att för den sakens skulle tappa sin skönhet. Den är lätt att läsa och följa med i, men aldrig avskalad eller fattig. Den är vackert skrivet, varje ord är valt för att ge maximal känsla till läsaren. 

Jag rekommenderar den till läsare som både vill fundera över vårt samhälle och är intresserade av genus och hur det påverkar oss, men samtidigt få en tung och ibland hjärtskärande historia som berör och lämnar djupa avtryck.

Och hamnar ni en så dystopisk dystopi så att det inte finns te är det nog dags att på allvar pröva örtteer. Den dagen den sorgen.

Cowgirls
ISBN: 9789170376184
Författare: Karolina Bång
Utgiven: 2011
Betyg: 3 av 5 tekoppar

Cowgirls är en samling erotiska noveller i serieformat och tar plats i en westernvärld utan män. Blandat mellan novellerna finns även faktakapitel (eller guider om en så vill) som tar upp ämnen såsom “hur man bygger en strapon”, “hur man blir duktig på att fista”, eller varför inte “BDSM för nybörjare”. 

Det är en lättsam, lite rolig, novellsamling. Det finns inget som jag tycker är dåligt, men heller kanske inte något som jag tycker är jättebra. Jag tycker dock att det är en viktig och bra liten bok för att det är en serienovell fylld av massa, massa kvinnor som har sex med kvinnor, och den manliga blicken saknas fullständigt. Det är uppfriskande och fräscht för det är, trots året 2021, fortfarande ovanligt att få ta del av kvinnor som njuter av andra kvinnor helt för sin egna skull (och 2011 då boken publicerades fanns det ännu mindre.) 

Kvinnorna i berättelserna är av många slag, femme/butch/smala/tjocka/håriga. Tecknarstilen är något kärv och osnygg utan att för den delen gå över till att bli ful, och jag tänker det finns nog många som kan gilla den, men det är inte riktigt min grej. Hela boken förutom omslaget är svartvit, vilket jag förstår eftersom det är dyrt att trycka i färg, och teckningarna är även uppenbart gjorda för att inte vara färglagda. Det är lite synd för mig personligen eftersom jag älskar färg och älskar serier som jobbar mycket med sin färgsättning, men som sagt så är tecknarstilen heller inte helt min kopp te, men kan säker vara fullträff för andra läsare.

De delar i boken som handlar om kommunikation och samtycke är gångbart för alla kön och sexualiteter, men boken är uppenbarligen tänkt både att kittla läsare, och som inspiration eller information till kvinnor som har sex med kvinnor, och det är även den läsaren som jag rekommenderar boken till.

Det lär inte har druckits mycket te i vilda västern eftersom det där fortfarande ansågs oamerikanskt med te. Men ett rökigt lapsang kan väl ge tankar till en lägereld om inte annat.

Tidigare har jag listat topp fem karaktärer som inte är hetero, nu kommer en lista med topp 5 karaktärer som på något vis är trans eller gender queer. Att välja fem har inte varit så svårt som det borde vara (eftersom utbudet med karaktärer som inte är cis tyvärr är litet), men jag har gjort mitt bästa, (för er skull). 

5. The Ship of the Dead av Rick Riordan får femteplatsen. Alex är genderfluid och en rolig och intressant karaktär att få lära känna. Men hen är inte huvudperson i berättelsen vilket ger boken en lägre placering. ISBN 9781423160939

4. Wandering Son av Takako Shimura är en manga serie som handlar om Shuichi och Yoshino, två barn på väg in i tonåren, den ena en transtjej den andra en transkille. Vänskap, skola, föräldrar och syskon blandas med tankar om kön och identitet. ISBN 9781606994160

3. Sanning med modifikation av Sara Lövestam är första delen i serien om Kouplan. Kouplan är papperslös och arbetar som privatdetektiv. En liten flicka har försvunnit, men saker är inte som de verkar. ISBN 9789164204462

2. Pojkarna av Jessica Schiefauer handlar om tre tjejer som upptäcker att om dom dricker av nektarn från en mystisk blomma så förvandlas de till pojkar. För två av tjejerna är det en lek, att få låtsas vara någon annan för en stund och njuta av de privilegier som kommer av att vara en kille. Men för den tredje blir det mycket, mycket mer än så. Kanske är vännerna inte alls tre tjejer.  ISBN 9789163868665

1. På första plats hamnar Equilibrium av Anna Jakobsson Lund, ingen tvekan om saken. Ari är varken man eller kvinna, och en fantastisk karaktär att få följa! Aris liv vänds upp och ner och hen tvingas fly från sitt stabila, ordningsamma, inrutade liv, och inget blir sig någonsin likt. ISBN 9789198231762

Vi kan förstås inte låta bli att nämna att Takako Shimura kommer från Kanagawa som ligger precis norr om det distrikt där det japanska teet sägs ha sitt ursprung

Amatka
ISBN: 9789186843540
Författare: Karin Tidbeck
Utgiven: 2012
Betyg: 4 av 5 tekoppar

Boken handlar om Vanja som i början av berättelsen skickas till det lilla samhället Amatka högt upp i norr av företaget hon jobbar för med uppdraget att undersöka människors hygienvanor. Vanjas värld är inte som vår, det är en parallell verklighet där själva orden formar verkligheten. 

Jag älskar Tidbecks språk och hur det används i allt hen skriver. Men hur hen använder språket i denna bok är fullkomligt fantastiskt och helt unikt, hela världen Vanja bor i byggs av språket. Saker måste ständigt namnges för att inte förlora sin form, verkligheten uppehålls genom namnen och genom att beskriva världen, “tre bostadsrum på de andra två våningarna.” Upprepa det så att huset inte börjar ändra form, så att rum inte börjar försvinna. 

Ett samhälle som bygger på ord för att upprätthålla verkligheten stävjar all kreativitet, men frågan man måste ställa sig är även, är alternativet bättre? Vissa aspekter av samhället ter sig utopiska, andra dystopiska, och av alternativet får vi se så lite att information om den är svårt att fånga. Är alternativet verkligen bättre, eller är det Vanjas önskan om en annan, bättre, värld som speglar sig i det vi som läsare får se? Boken hintar, föreslår, vrider och vänder, men ger inget svar. Världen vi befinner oss i är en plats där alla har någonstans att bo, och mat att äta. Men även ett ställe där det är varje kvinnas plikt att inseminera sig och föda barn, och där oliktänkande lobotomeras. Vad finns på andra sidan spegelglaset? Ska man våga ta språnget?

Surrealism är något som främs förknippas med tavlor av konstnärer från 1900-talets första hälft, men för mig är det ett ord som även passar utmärkt till denna bok. Att läsa Amatka är som att kolla på en tavla av Dorothea Tanning, eller som att ta alla Magrittes målningar och slå ihop dom till en enda gigantisk lång sammanhängande remsa. En verklighet som förvrids, saker precis utom synhåll.

Tidbecks skrivande är nog inte för alla, men har du inte testat att läsa något av hen så gör det, för ingen recension i världen kan göra rättvisa till hur det är att få kliva in i en berättelse skapad av Tidbeck, det måste upplevas.

Surrealistiska teer håller vi oss oftast ifrån, men ett bra genmaicha kan ändå ge den känslan med sin märkliga historia.