#TalaOmTe

Te på riktigt

Te på jobbet

by 1 Comment

Jag fick ytterligare en läsarfråga som jag fann väldigt intressant. (Det är förövrigt jättekul när ni ställer frågor, och det är oftast det som direkt eller indirekt inspirerar till inlägg). “Vad ska jag dricka för te på kontoret, det finns vatten från en kaffeautomat?”

Det som skiljer tedrickande på kontoret för mig, och säkert för många andra är framförallt miljön. Att dricka ‘fin-te’ är något som bäst avnjuts i en ganska lugn miljö och det kan dessutom vara lite pyssligt att tillreda. Det är inte svårt, men om ni är som mig så ingår det nästan alltid att spilla en del (vilket jag förövrigt hävdar är en vital del i den kinesiska tekulturen) och att hålla på och spilla lite grann fungerar liksom inte på jobbet.

På jobbet vill vi istället ha bra te, eller i vart fall inte tepåsar, och det ska gå snabbt och smidigt. Så vad är bästa alternativet? Det första som en kanske inte tänker på är just kaffeautomaters temperatur. Nästan alltid så är den för låg för att göra svart te, vattnet som kommer ut ur en sådan automat ligger snarare på 60-80 grader än 100 så om just det vattnet ska användas så är endast grönt te ett bra alternativ.

Nästa sak att tänka på är att det är mycket smidigare att kunna brygga teet direkt i koppen, få har lyxen att ha både tid och ork att på jobbet ha med sig en liten tekanna för tillagningen.

Med dessa två begränsningar så finns det en solklar vinnare och det är att köpa ett hyfsat bra Sencha. Det är onödigt att köpa ett riktigt fint sencha då du inte kommer få ut nyanserna lika bra ändå men som tur är så finns det ett ganska brett utbud av sencha, och här skulle jag säga att även den lokala te/kaffe/chokladbutiken förhoppningsvis kan ge dig ett alternativ som fungerar.

Det som är bra med sencha är dels då att det är grönt, men också att det är småbladigt och därför inte mår lika dåligt som många andra teer av att tillredas inuti en tekula. Fyll den till hälften (inte mer!) och ta ut efter 1-3 minuter beroende på dragning och smak. Även billigare sencha går att dra 2-3 gånger utan att byta blad vilket också bidrar till smidigheten. Ha en extra kopp/glas att ställa tekulan i på skrivbordet och så är det inga problem att hinna med att få i sig en 4-5 koppar under en arbetsdag.

Men det finns som vanligt alternativ. Många svarta teer har också ganska små blad eller är till och med nästan pulveriserade (som english breakfast) och dessa går naturligtvis också därför hyfsat bra att göra med tekula, om du har tillräckligt varmt vatten det vill säga. Om kontoret inte har en vattenkokare (det borde alla kontor ha, säg åt dem att köpa in det) så brukar det i vart fall finnas en micro som kan användas för att värma upp vattnet nära kokpunkten.

Ett annat alternativ är att istället dricka väldigt storbladiga teer som Long Jing eller vissa oolonger, och då inte använda en tekula utan ha dem direkt i koppen. Då kan det hända att du får något blad i munnen (min erfarenhet är att det här framförallt gäller första dragningen sedan brukar bladen stanna på botten), men det är bara att tugga och svälja, te är gott. Nackdelen här är att till exempel Long Jing som är ett grönt te med ganska kort dragtid, nästan kräver att du dricker upp det snabbt för att det inte ska bli beskt. Och då kommer vi slutligen in på puerh-teer, ett fint puerh kan du dra många gånger och dessutom gör det inget om vissa dragningar blir onödigt långa. Puerh direkt i koppen är det jag kör när jag vill variera mig eller lyxa till det jämfört med senchan och det fungerar jättebra. Vissa puerher kan du också använda tekula till om du nu verkligen vill, det är inget jag rekommenderar men fungerar det så fungerar det, och alla alternativ är bättre än tepåsar. Så mycket bättre!

För dig som inte jobbar på kontor så skulle jag säga att termos antagligen är ett bra alternativ. Dels brukar det vara mer socialt accepterat på jobb som inte är på kontor och dels så är det enda möjligheten om arbetet sker utomhus eller så utan tillgång till vattenkokare. Även här har jag några stalltips. Viktigaste är att aldrig använda samma termos för kaffe som för te, har du använt den för kaffe en gång så är det bara att köpa en ny termos för teet, det går inte. Nästa sak är att det är framförallt svarta teer och puerher som lämpar sig för termos, de mer delikata teerna blir på något sätt mycket mer urvattnade/förstörda av en termosupplevelse och jag skulle därför inte rekommendera att dricka grönt te ur termos. Det tredje är att jag skulle verkligen rekommendera att ta med en riktig kopp, att dricka ur termoslocket kan väl visserligen ge lite nostalgisk skidturupplevelse (om du är norrman i vart fall) men för mig så tar det ner helhetsupplevelsen en hel del.

Färre tepåsar åt folket!

Varför smakar Lapsang rökigt? Ett te blir till

by 3 Comments

En av mina vänner och läsare frågade mig hur det kommer sig att Lapsang, eller Lapsang Souchong som är det mer fullständiga namnet som brukar användas smakar så mycket rök. Det hade kunnat vara den vanliga smaksättningsproceduren där teet blandas med någon slags eterisk olja, där det absolut vanligaste exemplet är Earl Grey som är ett svart te blandat med bergamottolja. Det hade också kunnat vara något sånt där hemskt te där de helt enkelt blandat i en massa andra saker tillsammans med eteriska oljor och sen satsat mest på att ge den ett fantasifullt namn, men nej som min vän misstänkte så var det varken eller.

Men först måste vi nog säga lite om hur ett te blir till, jag har varit inne på ämnet lite förut, men visst är det fascinerande att vi från samma buske, Camelia Sinensis kan få både grönt-, svart-, oolong-, och puerhte. När tiden är inne så plockas bladen från teet, detta sker normalt sett under våren, men vissa variationer finns för speciella sorter.

Efter detta så ska teet tillintetgöras, vissna, skrumpna (engelska withering, kanske att varken tillintetgöras eller vissna är jättebra översättningar…) det vill säga att det färska teet helt enkelt delvis torkas.

Därefter så beror det på vilket slags te som ska tillverkas. Grönt te jäses inte, men alla andra teslag får jäsa, eller oxidera kortare eller längre tid (grönt, lätt-oxiderad oolong, hög-oxiderat oolong, svart te, puerh). Teet utsätts för luft för att stimulera oxideringen, men tänker ni kanske nu, teet kommer ju utsättas för luft under hela tiden fram till att det dricks, hur kan det spela någon roll hur länge det får oxidera på plats?

Det är en bra fråga säger jag, och det beror på att nästa steg i processen är fixering. Vid fixering så utsätts teet för mycket höga temperaturer så att de aktiva cellerna i tebladen dödas, det gör att teet kan ‘fixeras’ vid exakt den oxideringsgrad som det för tillfället är i. Detta gäller alltså även grönt te som fixeras innan någon jäsning alls har ägt rum.

Sedan så rullas teet, återigen så beror det lite på vad det ska bli för te hur det rullas men jag är säker på att terullningen är en minst lika ädel konst som den romantiserade tobaksbladsrullningen i andra delar av världen.

Slutligen så torkas teet genom ånga, och även här så, ja ni har gissat det, så beror det på tesort hur länge det ångas (hur något kan bli torrt genom att vi utsätter det för ånga tänker jag däremot inte ge mig på att förklara, tydligen är det så det fungerar).

För vissa teer kommer så en avslutande fas där teet rostas eller smaksätts med exempelvis blommor.

Ingen rök utan eld! Kanske tror ni nu att ni har löst gåtan, det är helt enkelt så att Lapsang Souchong till skillnad från andra teer är ett av de där få teerna som rostas, och att det är därför det smakar som det gör? Men nej, istället är det under torkningsprocessen och skrumpningsprocessen som smaken kommer ifrån. Detta genom att de torkas över en eld av tall-ved istället för vattenånga och teet då kan ta smak av den rök som tallen så givmilt lämnar från sig. Så om ni tycker att det smakar rök om Lapsang Souchong så är det helt enkelt för att det är precis det som det smakar.

Men.

Allt det här med tallved och torkningsprocess gäller bara om du har hittat ‘riktigt’ Lapsang Souchong, det är ingen skyddad benämning och det allra vanligaste i butikerna är att det istället är ett te av ganska låg kvalité som blandats med rökarom och andra tillsatser. Det kan förstås vara gott ändå men jag skulle ändå rekommendera om ni gillar dessa (eller inte gillar dessa) att pröva den tallvedsrökta varianten bara för att veta vad ni går miste om.

Gröna Teimporten

by Leave a Comment

När jag senast fick frågan från en bekant om var hen skulle beställa te så svarade jag som vanligt, ja, In the Mood for Tea är bäst men också dyrast, och det finns en annan spännande nätbutik som jag gärna skulle vilja smaka på teerna från så varför inte pröva: Gröna Teimporten? Detta gjordes och jag har nu fått pröva några teer därifrån och kan blogga iväg om detta ställe också.

Det här är en webbutik som bara säljer kinesiskt kvalitetste, och det går inte att låta bli att charmas av en sådan specialisering. Riktigt spännande blir det när jag läser på deras faq om vad de anser som fair trade:

Dagslönen för en skicklig teplockare i Zhejiangprovinsen är ca 80 SEK, vilket är ca 50% högre än för 3 år sedan. Lönerna kommer bli ännu högre för det förekommer ofta att det helt enkelt är brist på teplockare. Tyvärr leder utvecklingen i Kina till sämre te, eftersom mer te kommer att maskinplockas i framtiden.

Alltså, jag charmas av nördar och det går inte att alltid förbättra världen, hur världen kan förbättras är förövrigt ett ämne för en helt annan blogg. Men att seriöst tycka att det är ett problem att lönerna i Kina om några år kanske närmar sig nästan acceptabla nivåer för att det kommer att ge sämre te…? Det påminner mig om matematikprofessorn som på en konferens beklagade att vilken orkan det nu var hade vänt och missat USA:s östkust, eftersom det var första gången han skulle få chansen att pröva sin orkanmodell i praktiken och nu antagligen var tvungen att vänta till nästa sommar.

Nu tror jag kanske inte att människorna på gröna teimporten är ondare än någon annan, men helt klart är att de älskar sitt te.

Sen var det det här med namnet, jag skrev i förra inlägget att jag var avundsjuk på tekulturs namn men det här namnet är ganska obegripligt. I samma konversation som jag skrev om i första meningen så invändes också att hen inte bara ville ha gröna teer så det kanske var bättre att pröva något annat, jag försökte med en gissning att de kanske menade ekologiska teer, men även om de helt klart har ett förhållandevis brett utbud av ekologiska teer (vilket jag väl får anta med tanke på ovan enbart beror på att teet blir bättre när de slipper vissa bekämpningsmedel med mera inte att de bryr sig om miljön 😉 (ok, kanske inte sant, hittade en miljöpolicy på kontaktsidan) så har de även en hel del andra teer.

Min gissning är att de kanske började med att enbart importera gröna teer men att de sen breddat sig men att namnet levt kvar. De har hur som helst inte bara gröna teer i endera bemärkelsen.

Jag har nu inte ens handlat där själv så jag kan inte direkt säga något om bemötandet eller kunnandet, men hemsidan har väldigt mycket innehåll vilket är jätteroligt. Tyvärr så är den hyfsat rörigt och de har ett forum som tyvärr är helt inaktivt.

Men teerna då, det är väl ändå teerna vi bryr oss om här?

Jag är nöjd. Inte jätteimponerad, men det märks att det är hög kvalité och jag tror inte att de saluför några dåliga teer. Alpine lung ching (lung ching är det som i andra tebutiker kallas Long Jing) är ett te som verkligen smakar som de brukar, mycket smak och jämn och rund smak samtidigt som den inte är ospännande. Det är ett te som jag skulle kunna dricka väldigt länge utan att bli trött på. Når det upp till In the Mood for Teas? Det var för länge sen jag drack just det teet därifrån för att jag ska kunna säga varken det ena eller det andra. Spontant kanske inte, men det kan nog bero på att jag fått en liten romantisk bild av hur deras teer smakar.

Nästan exakt samma sak, fast med en helt annan smak då gäller deras Huang Shan Mao Feng, även här så är Mao Feng något som du hittar i de flesta välsorterade tebutiker, men det är mer ett samlingsnamn och kan variera mycket i kvalité. Det här är ett bra och karakteristiskt Mao Feng som jag gärna skulle vilja ha mer av. Det är också ekologiskt vilket förstås är ett plus.

Lika roliga är inte deras svarta teer, det var inte dåliga, inte alls, men jag kan inte hitta den där kvalitétsskillnaden som skulle göra att det fanns någon poäng att beställa dessa på nätet istället för att köpa dem för halva priset på tekultur.

Slutligen så drack vi även Shade Grown Sencha, som var ett jättetråkigt te. När ett te beskrivs med vilka smaker det inte har “Det har mindre beska och syrlighet än vanliga sencha-teer. ” så kanske en inte ska förvänta sig för mycket, men jag hade hoppats att till exempel sötman då skulle bli mer framträdande, tyvärr tyckte jag inte att det hände någonting och det är inte ett te jag skulle köpa igen.

Gröna teimporten är ett roligt inslag på den svenska temarknaden och säkert ett ställe jag kommer att återkomma till, när jag konsumerar alltså, inte på bloggen.*

*Eller så kanske jag återkommer till dom på bloggen också, men om jag gör en fotnot till på fotnoten så kommer nog någon att reagera.

Tekultur

by Leave a Comment

Det första som måste sägas är att de verkligen har lyckats med namnet, det är verkligen ett jättebra namn och ett som jag gärna hade haft till bloggen om det inte redan varit upptaget, enda nackdelen med det är väl kanske att det inte framgår att det är en affär vi pratar om, ja det är alltså en affär vi pratar om, närmare bestämt Göteborgs “tespecialist”.

Detta att de är Göteborgs tespecialist (singular) är något de själva hävdar på sin hemsida, och jag antar att idén är att de andra butikerna säljer kaffe/choklad eller dylikt också och därför inte kan räknas som specialister. Detta har de helt rätt i, och affären ligger också i en helt annan klass än andra “tebutiker” i staden.

Vidare så hävdar de att:

Det spelar ingen roll om du föredrar japansk gyokuro från årets första skörd eller om du bara dricker rabarber/grädde;

och här tycker jag att deras problem framgår i all önskvärd tydlighet. Det är nog fortfarande tyvärr inte möjligt att ha en riktigt specialiserad tebutik i Göteborg, jag antar att marknaden inte finns (än, den här bloggen tänkte ändra på det), vilket gör att de måste även ha en massa smaksatta saker för att överleva, och fair enough om det är vad som krävs så är det vad som krävs, men jag kan inte se någon anledning till att gå till tekultur om du bara dricker raberber/grädde, jag kan visserligen inte heller se någon anledning till att bara göra det och om du gör det så lär du inte läsa den här bloggen ändå så det kanske bara är att släppa.

Så hur är kvalitén på deras riktiga teer? Det här är ett bra ställe. De är billigare än de butiker som jag själv håller allra högst, till exempel gröna teer ligger på ca 50-100kr/hg på tekultur och 100-200kr/hg in the mood for tea (både med enstaka teer som är mycket dyrare), och det gör att det känns väldigt prisvärt. (Samtidigt så är ju literpriset alltid billigt på te oavsett var det köps). Kvalitén är vad jag skulle vilja säga en väldigt bra baskvalité, jag har (inte än i vart fall, har prövat 8 teer därifrån nu tror jag) hittat någon sensation men flera teer som jag helt klart skulle kunna rekommendera att köpa.

Rou Gui är ett oolong som smakar precis sådär som en förväntar sig att ett mörkt oolong ska smaka, varken mer eller mindre. Det är en skarp rostad smak, och en eftersmak som lever sig kvar tillräckligt länge för att göra sig påmind. Doften är inte jättestark men säger ändå tydligt att ‘hej här kommer ett oolong’.

Deras egen favorit och som jag själv också verkligen uppskattar är Wu Lu vilket är ett kinesiskt grönt te som beskrevs som ‘gräsigt men inte höigt’, nu kan jag ju själv visserligen gilla höiga teer också för den delen men det här är ett väldigt friskt grönt te. Jag skulle nog vilja säga att det har lite citrusdrag bakom den tydliga grässmaken och det är också tillräckligt annorlunda (nej det betyder inte att det är en jättekonstig smak) för att jag ska kunna plocka fram det utan att känna det som en uppoffring. Det jag menar är att ta deras Long Jing till exempel, det är inte heller ett dåligt te, det är ett helt ok long jing, men då jag uppskattar mitt andra long jing mer så är det sällan som det här kommer ur skåpet (eller rättare sagt numera kommer det inte ur skåpet alls utan har hittat ett hem med en vänligare ägare).

Sen tyvärr en varning, tekultur kan verkligen inte puerh, det smärtar mig då det som ni kanske förstått är det teslag som jag håller högst men det här är inte bra te. Det värsta exemplet är ett riktigt farligt te i deras Puerh mini Tuo Cha, som är äckligt, farligt därför att det kan finnas folk som prövat det och sen för all framtid undviker puerh, men jag prövade också deras puerh i lösvikt och det var inte heller bra även om det i vart fall var drickbart. Så köp inte ert puerh här, snälla.

Något som är väldigt bra, i vart fall för de som bor eller befinner sig kring järntorget oftare än mig är deras take away te, knappt annonserat men för 20kr får du en pappmugg (nåja det går inte att få allt) med valfritt te bryggt på något av deras lösteer, ett jättebra sätt att kunna pröva lite nya smaker utan att behöva köpa en påse av en sort som du kanske inte uppskattar. Det är också så vitt jag vet enda stället (caféer inkluderat) där du kan få en kopp riktigt bra te i Göteborg för tillfället, och måste förstås även därför uppmuntras. Tyvärr är det ju ingen större poäng att ta ett te som kan dra flera gånger så det kan kännas som lite slöseri att ta de finaste teerna (förutom att de knappast gör sig bra i pappmugg heller), men det finns många andra teer där som kan vara intressanta att pröva på. Själv testade jag senast deras jasminte, fastnade kanske inte, men det var ändå ett bra te.

50 Shades of Grey

by Leave a Comment

Insåg att jag inte gjort någon bokrecension på den här bloggen än, så varför inte börja med en av de mest sålda böckerna senaste åren. Jag har förstås inte läst boken för som Moa säger:

Det har blivit dags för ännu ett boktips i Tankesmedjan. Givetvis utan att vi läst boken i fråga, något som skulle kunna påverka vår opartiskhet.

Men jag fick ett tips, huvudpersonen i den här boken, tror hon hette Ana eller något sådant, älskar te. Jag antar att det på något sätt ska symbolisera undergivenhet eller kanske kvinnlighet att hon inte gillar kaffe, och hade det stannat vid det så hade det väl varit lite sunkigt men ändå inte så mycket att bry sig om.

Problemet är istället vad hon dricker för te. Författaren har antingen väldigt dålig fantasi, eller kanske fått pengar för produktplacering (jag hoppas nästan det) eftersom:

I just stare at her. She frowns. “I know you don’t like me doing this—but can I make you some tea?” I nod. “Twinings English Breakfast,…

Jag drar av det här slutsatsen att författaren inte gillar te, men kände till ett märke och därför valde sig att använda sig av det, visst det kunde varit Lipton Yellow Label, det hade kanske varit ännu sämre, men Twinings, verkligen? Som favorit för en som älskar te?

Det nämns inte heller bara en gång:

I slowly sip my tea. It’s not Twinings, but some cheap nasty brand, and it tastes disgusting

Jo, Ana, det var nog precis Twinings du fick, det stämmer nämligen väldigt bra på beskrivningen du gav.

Men ok, jag har ändå en del respekt för den brittiska tetraditionen (eller nä det har jag inte men vi kan väl låtsas det), och jag gillar faktiskt idén med Builders Brew, som i princip går ut på att ta ett svart te, gärna english breakfast, låta det dra alldeles för länge, det blir jättestarkt, smakar visserligen mest beskt och inte så mycket annat, men ok då, jag kan förstå hur det finns människor som gillar det. Så är det ‘builders brew’ som Ana dricker? Nej, och det är här som det blir helt uppenbart hur författaren missat i sin teresearch, hon vill ha:

Twinings English Breakfast, weak and black?” I nod. “Coming right up, Ana.”

Svagt? Du vill ha ditt english breakfast svagt?!

Nej, den här boken får 1/5 dragningar, där ettan bara är för att hon inte också har mjölk och socker i sitt svaga twinings english breakfast.

Kärleken i San Fransisco

by Leave a Comment

Jag befinner mig i Chinatown i San Fransisco, har egentligen inte koll på att det är ett av de mest kända chinatowns i USA, vi letar egentligen efter ett dim-sum ställe som fått väldigt bra recensioner men råkar hamna på ett teställe (kan ha varit mitt fel…)

Ni vet ett sånt där ställe som ser väldigt obetydligt ut på utsidan, det finns en liten ingång och ett smalt skyltfönster med jo, det är faktiskt en teservis som står uppställt där. När en sedan kommit in så leder en trappa ner i ett sparsamt belyst källarutrymme, i luften hänger en doft från de senaste bryggda teerna och i lokalen befinner sig tre personer som sitter på golvet på kuddar med ett lågt bord och var sin tekanna framför sig. Vital Tealeaf är verkligen inte ett sånt ställe.

Det var ljust och fräscht, typisk amerikansk blaffig inredning med en lång bardisk och hyllor fyllda med te. Utanför står en gatupratare som med stora bokstäver anger “Free Tea Tasting!” och hade det inte varit för att jag nu inte kan låta bli att gå in i en tebutik så hade nog risken varit att jag undvikit det för att det verkar för turistigt. Men jag tog chansen, och det var sen som lyckan uppstod.

När killen bakom baren frågar vad jag är intresserad av för sorts te så vet jag redan där att det är något bra på gång, när jag sen svarar puerh och ser hur han lyser upp så vet jag att det kommer bli något bra. Sen sitter vi kanske en timme och prövar olika puerhteer med ingående förklaringar utan att bli påträngande, efter sjätte dragningen av puerhet som jag till slut köper så går jag kring som i ett rus. Det är så bra att det knappt går att beskriva med ord, och då brukar en har jag förstått kalla det kärlek, så det kanske var det det var. De skogiga tonerna från de något yngre puerhsorterna har här bytts ut mot en tung jordig smak och med en eftersmak som sitter kvar resten av dagen. Doften är förförisk och färgen är svart som något väldigt svart.

Jag kan inte lova att ni kommer få samma upplevelse som mig då jag kanske är lite nördig när det gäller puerhteer men skulle ni råka vara i San Fransisco så passa på att besöka det här stället, hoppas på att det är Kenny som står bakom disken och fråga efter Puerh ni kommer inte ångra er.

Longjing

by Leave a Comment

Drakkällste gör dig inte besviken. Teet som är ett grönt kinesiskt te, från sydöstra Kina är ett te som jag alltid återkommer till. Det är tillräckligt vanligt för att finnas hos alla ‘välsorterade’ (ok jag har aldrig fattat den där grejen, jag skiter väl i hur de sorterar grejerna bara de har många och bra grejer?) tebutiker, och det jag köpte senaste var från In the mood for tea men jag menar nog att jag aldrig blivit besviken på ett longjing inköpt i Sverige.

Det kan vara lite samma fenomen som att rätt många i Sverige tycker brittiska tv-serier är bra, de som tar sig ända hit är bland de bästa. Dessutom så är det här ett te som säljs i specialbutiker till kunder som är beredda att betala lite extra (men glöm inte att te inte är dyrt), så det finns ingen anledning för importörerna att välja något med lågt kvalité.

Longjing är det bästa gröna teet. Nej, det är inte det godaste, inte det billigaste, inte det mest spännande, men det är ändå det gröna te som jag alltid rekommenderar till de som är nyfikna på den ljusa tevarianten.

Smaken är nämligen väldigt arketypisk grönt te, den har en liten dragning åt citrushållet men nästan inget av de annars vanliga dragningarna åt gräs, hö eller nötter. Och den smakar för att vara ett grönt te rätt mycket, även om inte tillagningen är perfekt, det är ett förlåtande te.

Tillredningen är annars ganska standard, jag gör det både ibland i en Gaiwan, och ibland i en lerkanna, och ser till att inte bränna det och har dragningar mellan 1-3minuter beroende på om jag kommer ihåg att hälla av det.

Ett jättebra te helt enkelt.

Tekannan

by Leave a Comment

Så efter att vi har lärt oss om Temperatur och Mängd så återstår egentligen bara själva kärlet för att lyckas med sina fina teer. Jag har skrivit lite om det här förut men det känns som att det kan vara värt sitt eget inlägg.

Det första som en bör undvika är att använda tekulor. Ja, jag vet, de är jättepraktiska, och om teet för tillfället inte är av det finare slaget, men låt oss anta fortfarande helt drickbart, som ett billigt sencha (grönt naturellt) eller ett gott earl grey (svart te med bergamotttolja) så för all del, använd tekulan och brygg direkt i koppen. Men om du har något finare te, och absolut särskilt om det är ett storbladigt te som nästan alla oolongteer eller long jing (grönt naturellt) och nästan alla puerh-teer, undvik tekulan.

Nästan lika viktigt är att undvika för stora tekannor. Låt bli 1,5liters kannan om du gör något annat än fulte, till och med en-literskannan är mycket, mycket svårare att få till ett bra te än om du gör säg 0.5l åt gången. Framförallt handlar det om att det är mycket svårare att få till rätt mängd, och mycket svårare att få en homogen (och rätt) temperatur.

I en bra liten tekanna kan du dessutom lägga i bladen rakt av, antingen för att pipen är utformad så att det går att hälla utan att blad kommer med (eller för mycket blad i vart fall något enstaka blad i koppen har ingen dött av), eller för att den har ett inbyggt filter eller så. Se bara till att hälla upp allt te i koppar efter varje dragning så att du kan göra fler utan att det har legat och blivit överdraget.

När det gäller material så är det inte så noga, glas, keramik, lera, vad som fungerar. Enligt tradition så ska oolong och puerh enbart göras i tekannor av Yixinglera, och dessutom ska en ha en kanna för varje sort. Jag har ett par sådana, och de är bra, det ger en väldigt bra känsla och snygga är de också, de har också en fördel att de är jättebra på att hålla värme, men i slutändan så är det inte så himla stor skillnad mellan olika kannor att det är något att bry sig om innan en blivit tenörd på riktigt.

Tekanna
Flickr-cc-by
Nästa steg är att skaffa en Gaiwan, dessa ser ut som en stor kopp med lock på, och där används locket för att se till att bladen inte följer med när teet hälls upp i kopparna (lite som om du häller av potatis), den här kan dock kräva en del träning, men att spilla ingår i den kinesiska teritualen så var inte rädd för det, men var däremot rädd om fingrarna, jag skulle rekommendera att enbart göra gröna och vita teer i din Gaiwan i vart fall tills du tränat en del. Varför? Jo, för 70-80 gradigt vatten gör betydligt mindre ont att få på fingrarna än 100-gradigt, tro mig, jag vet.

Gaiwan
Flickr-cc-by

Slutligen om en inte har en tekanna, för att en kanske glömde ta med sig den på resan, eller har hamnat hos någon som aldrig bryggt te och ställer fram tepåsar (givet att du själv har med dig te då förstås, här kan jag rekommendera att alltid ha ett par Tuo Cha (små puerhbon) i din handväska/european man-bag), vad göra? Misströsta inte, nästan alla fina teer går lika bra att göra direkt i koppen, första dragningen kan bladen fortfarande vara lite ivägen, men sen brukar de snällt sjunka till botten. Största nackdelen med det här är förstås att teet måste drickas upp innan det dragit för länge.

Rant

by Leave a Comment

Som ni kanske minns så var det en massa saker jag sa att jag skulle skriva om härnäst. Det får vänta. Någon, som fortfarande är min vän (don’t shoot the messenger) skickade nämligen den här bilden till mig:
Bild på facebooktråd

Jag är tvungen att skriva om det här. Jag är upprörd! Men för att få lite bakgrund så tänkte jag först citera en känd te-bloggare:

undvika namn som låter som en smaksättning (Blåbärste, Glöggte), och framförallt undvika namn som du förstår vad de betyder men som ändå inte säger dig vad som finns i (Vinterfrost, Himlagott, Pappas Mirakel).

Så någon inte ont anande människa ber om hjälp att välja ett löste. Det här signalerar ändå att personen som visserligen inte verkar vara en tedrickare, har förstått det grundläggande, att undvika påste. Men vad händer sen, personen har uppenbarligen tedrickande vänner, men vilka vänner, med såna vänner så behöver en inga fiender.

Låt oss titta mer exakt på vad de föreslår:

Låter som en smaksättning:
Rabarber/grädde,
Honungste,
Lakritsyogi,
Fläder,
Rabarber/vanilj,
Äppelkakste med vaniljsås,
grönt jordgubb,
japansk körsbär,
frukt och vanilj-te,
Rooibos jordgubb/champagne/crem.

Alltså kan ni inte bara säga att ni inte gillar te? Dessutom honungste? Alltså jag lovar, köp ett neutralt ceylon och blanda i honung efter bryggning istället, det kommer bli superdupermycket godare och ändå sött (vilket verkar vara poängen med de flesta smaksättningar i listan), och “Äppelkakste med vaniljsås”? Jag hoppas att de menar att en ska hälla i vaniljsås i teet, det låter visserligen vidrigt men ändå mer seriöst än att någon faktiskt gjort ett te som inte ens säljs som smaksatt med vanilj, utan med vaniljsås. Sen har vi också det där om att rooibos inte är te, men det får ses som en detalj i sammanhanget.

Men det blir värre… här har vi resten av förslagen:

Grön skogskänsla,
Stormvarning,
stormvarning (igen),
Vit chai,
love, ,
Arvikaté,
brunkullan rött,
“ett rött fruktigt te”,
kustfägring,
grön safari,
turebergsblandningen,

Ska vi leka gissningsleken? Hur smakar en känsla? Jag får erkänna att det är väldigt artsy att påstå att teet har en smak av en viss känsla, men varför valde en då en så obskyr känsla, ett te med smak av glädje (eller kanske mer trovärdigt skräck) skulle jag nästan kunna tänka mig att köpa i experimentsyfte men “skogskänsla?”. Är det känslan av att orientera? Av att vara vilsen, rädd och törstig? Av att just ha hittat svamp? Att vara jätteirriterad på idrottslärarna som envisas med att ha ut er i skogen istället för att spela fotboll? Att sitta vid en bäck och se fiskarna leka? Att somna in till vindens sus? Eller att vakna till göken?

Och ännu viktigare, hur _smakar_ alla dessa känslor? Jag ger upp och gissar på blåbärssmak eftersom det alltid brukar vara det. (Rätt svar: Sött grönt te med blåbär och hallon dessutom med smak av kvitten och jordgubb.) Ja ni vet alla de där skogarna med vildväxande jordgubbar… (dessutom finns det ju redan ett vedertaget ord för blåbär/hallonblandning men “Drottningte” lät väl inte lika hippie).

Jag tänker inte ens gissa på hur “Love” smakar, men jag antar att de menar det engelska ordet och att den smakar typ choklad? (Fan nu gissade jag ju ändå) Här får jag inte heller något facit eftersom det har ett så generiskt namn att det blir ogooglingsbart. Sen är jag helt säker på att det inte odlas något te i arvika (jag har varit där och kollat), om och grön skogskänsla var illa, grön safari?

Jag brukar föredra mina teer vegetariska, men ok om det faktiskt är ett elefantbajste eller något sånt som folk faktiskt tycker är drickbart i så stor grad att det säljs i presentbutiker så lovar jag att pröva. En seriös gissning? Det är svårt alltså. Eucalyptussmak kanske? (Rätt svar: Ett grönt te smak av ananas, passionsfrukt och papaya, dekorerat med blå malva och ringblomma.) När folk börjar ha i saker i teet för enbart dekoration och inte ens för smak så har det gått för långt.

Stormvarning föreslogs till och med två gånger. Vad är det för namn? Jag antar att det är tänkt att syfta på någon som sitter tryggt inne i ett hus och kollar på lite vågor på havet. Men det ger mig ingen ledtråd alls till hur det smakar. Jag tänker istället gissa på att det antingen syftar till någon som är ute på havet i en liten, liten båt när det börjar blåsa upp, som vet att det är kört och att teet smakar wiskey, eller att det syftar till någon som sitter i stugan men inte alls är trygg och att det innehåller jättemycket koffein för att en ska orka springa därifrån. (Rätt svar: Svart te med apelsinskal, äppelbitar, kryddnejlika, kanelbitar och vaniljstång samt arom av äpple, apelsin, kanel och kryddnejlika.) det vill säga vad andra ställen skulle kalla för julte men som de vill sälja året om. Kopplingen till storm går mig dock fortfarande helt förbi.

Så här hade vi kunnat hålla på. Att flera av ‘teerna’ inte ens är te må väl vara hänt men jag börjar i varje fall förstå varför alla caféer är fulla av dessa styggelser, det är faktiskt vad folk vill ha (eller så vet de inte bättre, än).

En liten ljusglimt till slut är ändå: “Ett bra earl grey är allas vän. Vill du impa: Yunnan”. Tack för att du finns där vem du nu är. Och du som bad om tipset, om du ser det här, hör av dig, så lovar jag att skicka ett par goda teer utan artificiella smakämnen och märkliga namn som ändå borde vara allmängiltiga nog för att dina gäster ska känna sig välkomna.

Mängd

by Leave a Comment

Så när vi nu har skaffat oss rätt temperatur på teet så är nästa steg att försöka skaffa sig rätt mängd. Det är svårt att hitta rätt mängd, inte bara skiljer det sig väldigt mycket mellan olika tesorter, det är dessutom ganska personligt och relationen till dragtid komplicerar det hela ännu mer.

Som någon slags grund skulle jag säga att 1.5-2g för 5dl ofta är ganska lagom och vad jag brukar använda. När jag brygger mindre volymer så går det oftast inte att skala ner rakt av utan även för 1dl så ligger jag nog på över 0.5g (om inte annat för att det är så svårt att mäta upp så lite). Vissa teer behöver mer, och tyvärr är det också så att i princip alla teer (utom puerher) tappar smak när de börjar bli gamla, och då krävs större mängd för samma resultat.

Om en inte har en finkalibrig våg så kan det vara bra att tänka på att olika teer har väldigt olika densitet och att i volym så behöver du ha mycket mer vitt te än puerh till exempel. Vitt och vissa gröna väger fånigt lite har jag märkt.

Men annars för dig som inte har jättemånga olika teer hemma (vilket ändå är en dålig idé eftersom de blir gamla) så fungerar det nog rätt bra att pröva sig fram, när jag gör ceylon i vår jättekanna så tar jag 3 lagoma matskedar, det vill säga skedar som vi äter med, eftersom jag minns att det då blir ett bra resultat.

Men sen kanske det händer, du står där med ett te som nästan inte smakar något. Om det är 4de dragningen och uppåt så är det inget att oroa sig för, det fanns antagligen inte mer smak kvar i teet men om det är första dragningen, är nu allt förlorat?

Vad du inte ska göra är att låta teet dra längre. Det går inte att kompensera för lite te genom ökad dragtid, det blir bara dubbelfel. Ja, det kommer smaka mer, men det kommer inte smaka mer gott utan bara mer ogott. Vad du nästan alltid kan göra däremot är att hälla av vattnet, hälla på mer te och göra en andra/första dragning

Jag har förövrigt hittat ett oerhört bra puerh i chinatown i San Fransisco och en kollega har låtit mig hänga på en tebeställning från schweiz så vi har många roliga inlägg att se fram emot. Det vill säga efter att jag gjort en lektion om den tredje grundpelaren också.