Konsumtion | #TalaOmTe & #TalaOmBöcker

Missionen fortsätter

26 juli, 2016 by gwaihir Leave a Comment

Jag har nu börjat flytta över min mission även till andra forum. Rent privat förstås men tänkte också pröva om det kanske är direktkontakt som är lösningen. Vilken mission undrar kanske den ovane läsaren? Den om att kunna dricka bra te på i vart fall ett café i Göteborgsområdet, och i förlängningen att det ska bli lika självklart att ha bra te som att ha bra kaffe.

I våras så hade jag familj på besök och försökte hitta något att göra på Söndageftermiddagen innan deras hemresa. Jag blev tipsad om att Dorsia hade afternoon tea, jag förväntade mig nu inte att de skulle ha lika bra te som jag har hemma men jag tänkte att de antagligen har betydligt bättre scones, clotted cream och annat av den varan så om de bara hade ok te så kunde det vara värt ett besök.

Till saken hör att Dorsia är ett lyxigt hotell/restaurang, det är den sortens ställe som har skrivit ut olika regler som gäller om vinet kostar mer eller mindre än 5000kr per flaskan, ett ställe som säljer på lyx och kvalité och där en afternoon tea kostar 300:-

Till slut hittade jag vilket te som gick att välja på, tyvärr är inte sajten uppe just nu så mitt minne kan svika mig något men jag har för mig att det var ”Earl grey”, ”Hallon/Vanilj” och ”Roiboos”. Den uppmärksamme läsaren kan nu argumentera för att Afternoon tea är en brittisk företeelse och jag har ju annorstädes skrivit att britter inte är bra på te men så här dåliga är de inte. Att det inte finns ens ett neutralt te på ett ställe som det här. Det blev inget besök. Det blev ett brev istället.

Hej, jag hade tänkt att gå på afternoon tea hos er i våras men blev tyvärr mycket besviken redan när jag såg menyn. Jag vet att jag kanske inte är i majoritet men för mig är teet en central del av ’afternoon tea’ och av det jag kunde utläsa så höll ni väldigt låg kvalité på detta. Minns jag rätt så fanns det ’earl grey’, nåt med hallon smak och ’rött’ te att välja på, redan det urvalet säger mig att ni tyvärr inte bryr er om att ha bra te.

Jag vill nu tro att detta snarare handlar om okunskap än något annat och vill därför erbjuda mig att hjälpa er att få ett tesortiment som både känns lyxigt och har hög kvalité utan att för den saken skull bli särskilt mycket dyrare för er.

Jag har nämligen väldigt svårt att tro att ni skulle arrangera en ’champagnefrukost’ där det sen bara fanns billiga bubbel att välja på och sen stolt annonsera att det går att välja på ”vitt, rosa och cider”.

En bra temeny för ett afternoon tea borde snarare innehålla:
Ett bra neutralt svart te kanske ett ceylon eller ett assam,
ett bra neutralt grönt te kanske ett long jing eller sencha,
ett bra pu-erh te,
ett bra oolong te,
och sen kanske något smaksatt te av lite högre kvalité.

Det är förstås lite (men inte mycket) krångligare att tillreda ett finare te men det är inget som inte går att lära sig på en timme.

Jag tror att ni snart skulle få igen den lilla investering det handlar om i och med att det skulle ge en helt annan lyxkänsla och dessutom göra er unika i Göteborgsområdet då det till skillnad från Stockholm saknas ställen med bra te här.

Själv har jag inga ekonomiska intressen i tebranchen överhuvudtaget, jag jobbar som matematiker på ett it-företag men om ni vill så hjälper jag gärna till med att hitta en bra temeny eller kommer förbi och håller en liten gratis kurs i hur te ska tillredas, detta då jag är en tenörd som inte bara vill kunna dricka bra te hemma. Hör gärna av er och under tiden kan ni också läsa mer om te på min blogg talaomte.se.

Mvh,

Jag har till och med fått svar. Men det var ett intetsägande svar om att dom uppskattade feedback och hade pratat med berörda. Det återstår väl helt enkelt bara att vänta och se hur det ser ut till hösten.

Tusen sorters te för goda människor

20 mars, 2016 by gwaihir 2 Comments

Följande inlägg kommer från en av mina trogna läsare, doktorand, trebarnsförälder och mångårig teälskare. Vill du också skriva ett gästbloggsinlägg? Hör av dig i kommentarerna, det hade varit mycket uppskattat.

Inför en långhelg till Budapest gluttade jag i en reseguide jag fått låna av en vän. Egentligen var det bara en sak som stack ut – “1000 tea” beskrevs som ett tehus där en kunde sitta bort en hel eftermiddag, och självklart behövde jag planera in ett besök där.

När vi gick längs Vatci utca gick vi först förbi tehuset, eftersom det inte låg längs själva huvudgatan utan en behövde gå in på en innergård. På innergården luktade det ganska starkt av rökelse. En gemytlig atmosfär slog emot en när en öppnade dörren till tehuset. Det var en märkbart varm och fuktig luft, och inredningen var gemytlig med små bord, soffor och självklart även upphöjda avdelningar där en satt på kuddar på golvet. Tehuset var i två våningar där varje våning var indelad i olika sektioner, så en satt lugnt och avskilt.

Temenyn bestod av ca 20 sidor, indelat efter olika sorters framför allt kinesiska teer (även om en mängd andra teer också fanns att tillgå). Själv fastnade jag ganska snart för de fyra sidorna med Puer, varav två var med råa puer som kunde dra 16-20 ggr enligt menyn. Jag bestämde mig dock för ett puer som skulle ligga pressat i bamburör. När jag skulle beställa visade sig det dock vara slut, så då frågade jag vilket av pueren den anställde kunde recommendera. Han rekommenderade då ett puer som de hade gömt (dvs var inte med I menyn) som han kallade chokladpuer. När han såg mig skeptiska min skyndade han sig att tillägga att det hade ingenting med smaken att göra, men att istället för att pressas i den tradtionella tjocka, runda puerkakan så pressades denna tunt och fyrkantigt som en chokladkaka, och därav namnet.

I god tehusanda tog det lång tid att få menyn, att få beställa och att få in teet. Teet serverades på en spillbricka med två koppar, en kanna och en groda, med varmvatten I en vattenkokare bredvid. Enligt servitören skulle teet dra 10 sekunder/dragning, men då den första dragningen enligt detta koncept smakade inte särskilt mycket mer än vatten, lät jag den andra dragningen dra ca en halv minut istället. Då kom en mycket rund och varm jordsmak fram, den som jag älskar så mycket med puer. Smakupplevelsen växte med tredje och fjärde dragningen, den femte började dock teet tappa lite av sin smak så sjätte dragningen fick bli en sista långdragning.

Sammanfattningsvis kan detta tehus varmt rekommenderas. Även om deras slogan är ”gott te till goda människor” så kan jag intyga att även jag blev serverad.

Italiensk glass – Eller vad gör du när du står på ett café

19 september, 2015 by gwaihir 2 Comments

Nej, jag tänkte inte skriva ett inlägg om italiensk glass, den här bloggen handlar ju om te, och glass är inte mer te än vad rooibos är. Men jag hittade följande inlägg som handlar om hur du på avstånd kan upptäcka om italiensk glass är bra eller dålig.

Jag bara älskar hans attityd, inte bara ger han bra konkreta tips han ger dessutom tips för vad en ska göra om det bara finns dåliga glasställen i närheten. När det gäller te och caféer så är detta något som är sant i nästan alla städer och byar i Sverige (med Stockholm som undantag som faktiskt har ett café som är helt ok) och inte är det bättre på restauranger.

Men för att återvända till glassen så gick de första tipsen ut på att kolla om färgerna på fruktsmakerna var för mycket neon, om glassen var staplad i höga publikfriande staplar och om de hade smaker efter säsong. Och tipset för att ändå äta glass på dåliga ställen var att ta de mest artificiella smakerna eftersom de var bäst på att dölja den dåliga mjölken.

Om vi då återvänder till tevärlden och börjar med caféer, hur vet du om ett café har bra te?

1. Har de påste?
Om de har påste framme så vet du att det är ett jättedåligt ställe. Det här gäller oavsett om de skulle ha andra teer också, ett café som ställer fram påsteer synligt har ingen respekt för sitt te och om det dessutom bara skulle vara påsarna som erbjuds så är det som vi pratat om tidigare bedrövligt. Sån tur är så är det faktiskt inte så vanligt med caféer som är på den här nivån.

2. Har de bara konstiga smaksatta teer?
Här känns det som läge att länka till vad en vis person skrev en gång angående namn på te. Om de bara har kraftigt artificiellt smaksatta teer så vet vi också att det är ett dåligt ställe. Här är det viktigt att tänka på att antalet teer de har spelar ingen som helst roll. Det är vilka teer de har som är viktigt.

3. Har de något oolong eller till och med puerh?
Om stället klarat tvåan så är det inte säkert att det är ett bra ställe men det är i vart fall ett inte jättedåligt ställe och rekommenderat är väl att då ta ett av dessa teer som inte är konstigt smaksatt. Men om de har ett oolong då är det ett café som är över snittet i Sverige, och så vitt jag vet så finns det fortfarande bara ett café (Chaikhana) som har puerh på menyn och är därmed ett riktigt bra ställe. Detta gäller alltså även om du inte gillar puerh eller oolong, eftersom förekomsten visar på att de bryr sig om sina teer och antagligen är deras gröna och svarta teer också helt klart över standarden och du kan antagligen känna dig trygg i att beställa en kopp te därifrån.

Om du nu hamnat på ett dåligt café när det gäller te vad ska du göra?
Det finns några olika alternativ här, till skillnad från glassen så kan jag inte rekommendera att ta det mest artificiellt smaksatta eftersom dessa sorter också oftast har det absolut sämsta teet. Istället skulle jag säga att de är något av följande alternativ som gäller:

Ta något utan smaksättning, även ganska dåliga caféer kan ibland ha ett Assam eller ett Sencha och har de båda så välj det svarta eftersom det gröna antagligen redan har passerat bäst före datum. Om inte den möjligheten finns så är ”Chai” det som jag absolut skulle rekommendera, det kan ofta vara så pass kryddigt att det faktiskt döljer det dåliga teet och dessutom så är många av kryddorna billigare att ha i som de är istället för att gå vägen via en artificiell olja så du får ofta riktiga kryddor. ”Chai” betyder förövrigt te så chai-te är en väldigt konstig svensk konstruktion men det gör ju inte drycken sämre. En varning dock är att vissa caféer har vad som kallas för chai-latte eller liknande som inte är te överhuvudtaget utan görs ifrån ett pulver. Undvik.

Om inte den möjligheten heller finns eller om de bara har påsar så är det tyvärr inte mycket annat att göra än att lära sig att dricka att uppskatta kaffe. För i det här landet så kan caféer som är superduperdåliga på te fortfarande satsa riktigt mycket på kaffe och det blir helt enkelt det bästa alternativet. Espresso Machiato är enligt mig den bästa nybörjardrycken, tillräckligt lite vätska för att du inte behöver plåga dig så länge och lite mjölk för att bryta av den konstiga bitterheten. Tyvärr är väldigt många caféer så här så numera dricker jag kaffe… men bara i nödfall.

Restauranger då? Liknande procedur gäller, så här gör jag numera:

– Vad har ni för te?
x- ’Något svar’
– Är det påste?
alt 1: Ja
– Jag tar en espresso
alt 2: Nej
– Ni har inget Oolong?
x- Nej
– Jag tar ’Namnet på något te som jag fick under första svaret’

Alltså det är väldigt sällsynt med restauranger som har bra te, så särskilt om det var en bra restaurang så försöker jag ofta undvika teerna för att inte förstöra en bra helhetsupplevelse.

Slutligen om ni känner till något ställe i Sverige med svaren ”Nej”, ”Nej” och ”Ja” på de tre frågorna ovan så får ni jättegärna skriva om det i kommentarerna.

Bra Tearoom

18 augusti, 2015 by gwaihir 1 Comment

Jag antar att namnet är lite mer poetiskt på Tjeckiska, annars är Dobrá čajovna (som alltså enligt google betyder Bra Tearoom på svenska) ett väldigt spartanskt namn på ett ställe som är mycket bra på te.

Det här ställer ligger också i Prag, och menyerna är förvillande lika, eller rättare sagt menyn här ser väldigt mycket ut som den tidigare har gjort på Siva, det är nästan så likt så att det går att sluta sig till att inspiration helt klart funnits. Stämningen är inte alls likadan, framförallt kanske för att det här stället har fönster, det var visserligen fortfarande många romantiska par, och det fanns en dold övervåning i inre rummet med matta och kuddar för att, dricka te på förstås.

Utbudet var underbart och alla teer som vi hann pröva höll riktigt bra kvalité. Både puerher, oolonger och ett vitt, tyvärr chansade jag och köpte med ett puerh som jag inte prövat och som var riktigt kasst, jag borde ha förstått det på den flashiga förpackningen av det men för sent. Hur som helst så drar det inte ner betyget på besöket och det är nästan lite vemodigt att inse att Dobrá nog helt enkelt är ett bättre ställen än Siva om en vill ha bra te och har gott om tid att dricka det.

Dessutom så har de insett att te vill vara fritt och inte instängt i några hemska tepåsar och hade därför följande som dörrmatta:

Inte stängde de heller innan midnatt, således ett bra ställe att besöka på väg hem från restaurangen.

Det fanns fler ställen med teinriktning som vi råkade gå förbi och det här är bara ytterligare en anledning till att uppskatta Prag, jag kan verkligen rekommendera ett besök och alven är inte farlig.

Uppgång och fall för čajovna Siva

5 augusti, 2015 by gwaihir Leave a Comment

Redan i mitt första inlägg så skrev jag kort om ett teställe i Prag som var stället där mitt intresse för te vaknade till på riktigt.

Efter att ha gått ner en trappa så hamnade vi i ett underbart rum med välvt stentak, dämpad belysning, indisk musik och framförallt bra te.

Det fanns vid den tiden ingen motsvarighet i sverige, menyn bestod av sida upp och sida ner med teer och utförliga beskrivningar av lukt, smak, färg och ursprung. Samt notiser som att för ett visst te den andra dragningen är den sötaste och den tredje den godaste, bara att det gick att dra te flera gånger var något nytt.

Jag föll för stället och har sedan jag besökte det första gången vilket jag tror var 1998 eller så, varit tillbaka varje år, förutom förra året då det tyvärr inte fanns någon möjlighet.

Jag har således kunnat följa utvecklingen på stället, första som började bytas ut var korgstolarna som det fortfarande går att se bilder på på hemsidan, istället skaffades soffor och andra tygfotöljer som om möjligt bara gjorde det ännu mysigare.

Personal kom och gick, jonglören är fortfarande favoriten även om han av förklarliga skäl bara jobbade där ett år. Jonglören var nämligen mycket närsynt och hade riktigt tjocka glasögon, och så gillade han att jonglera, men han var inte särskilt bra på det så då och då hördes saker som gick sönder i köket. Det var också han som lärde mig vikten av att spilla i en kinesisk tecermoni.

Stället blev mer och mer populärt, det skaffades en meny på engelska och tyska, och över tid så tog vattenpiperökande hippa ungdomar över mer och mer. Det mest negativa med detta var nog att musiken på grund av detta då och då var betydligt sämre, teet var fortfarande lika bra och stämningen underbar. Det blev också mer och mer en romantisk plats där nästan bara intima par befolkade borden.

För ett par år sedan så började något hända, de bytte ut menyn till en kombinerad tjeckisk/engelsk meny, utan att den blev tjockare så i princip hälften av teerna försvann. Riktigt tråkigt var det när jag var där med min syster och blev serverad ett puerh som antingen i kvalité eller tillredning verkligen inte höll måttet.

I år så märktes det mycket mer att det var slitet, jag hade aldrig riktigt reagerat på det tidigare men den unkna doften när vi kom nerför trappan gjorde det så mycket tydligare.

De hade slutat med gaiwaner och teet var kanske inte av sämre kvalité men urvalet var betydligt sämre, och även om en snabbt vande sig vid doften så störde den ändå tenjutandet. Missförstå mig inte, jag hade även i år en oerhört givande och rogivande tid på testället men jag inser att det kanske är mer och mer av nostalgiska skäl där minnena av en svunnen tid påverkar min upplevelse i en positiv riktning.

Nog kommer jag ta mig dit igen, men det är nästan så att jag vill säga ett sorgligt farväl, men det får bli ett på återseende och en förhoppning om att de rycker upp sig, på det bra sättet då förstås.

Kaffe och britter

29 april, 2015 by gwaihir Leave a Comment

Jag började skriva på ett inlägg om kinesiska teer som varje pokémonist (got to catch them all) borde ha prövat. Naturligtvis går det inte att pröva alla men kanske fanns det några få distinkta typer som jag kunde rekommendera? Tanken var sen att gå vidare till andra länder och tesorter och ha lite som en löpande historia i bloggen, men jag fastnade.

Jag förstår att det inte är lätt att hålla koll på alla olika teer, det är verkligen en djungel, särskilt när det gäller kina då väldigt mycket information inte ens finns tillgängligt på andra språk än kinesiska och en får försöka navigera mellan olika tolkningar av andrahandskällor, jag förstår att det inte är lätt. Men snälla, om du älskar kaffe, är jätteduktig på kaffe, lever på att sälja kaffe och får för dig att även börja sälja te, kanske av hög kvalité, försök i vart fall sätta dig in lite grann i vad du säljer. Och lita inte på britter.

Jag ramlade på en sida som sålde ett Mao Feng, vi kan låta kafferosteriets namn vara osagt, och det var så många och så bisarra fel att jag bara blev tvungen att skriva det. Dessutom så har jag just nu många nya läsare (ansiktsbokens fel), och då mina mest populära inlägg tidigare varit https://talaomte.se/50-shades-of-grey/ och https://talaomte.se/rant/ har varit ganska rantartade så varför inte följa upp det spåret lite.

Vi kan börja med första meningarna och det i tesammanhang minst graverande felet:

Kalla oss tramsiga romantiker, men vi älskar denna historia. En ung man och en vacker ung kvinna från en teplantage hamnade i Amors händer och det blev kärlek vid första ögonkastet.

Vad i hela friden gjorde den romerska kärleksguden i Kina? Vad jag vet så figurerar han inte i varken Taoism, Buddhism eller Konfucianism och jag har väldigt svårt att han skulle figurerat i gamla kinesiska myter vilket historien ska ge sken av att vara. Dessutom så undrar jag varför inte mannen också var vacker om nu kvinnan var det men men inget än så länge är i vart fall direkt skadligt, falskt eller direkt terelaterat, så vi hoppar vidare lite.

Vilket är varför, enligt legenden, är evigt grumlig området där Mao Feng te växer och fuktigt året runt.

Här börjar problemen på riktigt, Mao Feng syftar nämligen inte till ett område, utan är istället en beskrivande benämning på en viss sorts tillverkningsprocedur. Det finns många detaljer i den här, kort sagt går det att förklara med att det är te som är ’bakat’ istället för ’soltorkat’ eller stekt under omrörning. Eller att det är te som tillverkats ungefär likadant som det mest berömda Huang Shan Mao Feng (där första två orden beskriver området).

Nu går samma historia att hitta på den engelska tedistributören som kafferosteriet hämtat te från (vilket förklarar en hel del grammatiska klurigheter i texten) men som sagt, det går inte att lita på britter när det gäller te.

Men det blir ännu värre:

Bryggning:

– hett vatten, upp till 95-100 grader

Alltså Nej! Är det något vi har lärt oss så är det att inte bränna grönt te! Det här är så mycket kardinalfel som det bara kan bli och sånt som gör att fint te inte har slagit igenom mer än det gjort. För det finns säkert välmenande kaffekonnesörer som prövar det här med te, köper te av vad de tror är hög kvalité följer instruktionerna… bränner skiten ur teet, tycker inte det smakar gott och konstaterar att det inte är deras grej. I det här fallet går inte ens att skylla på britterna eftersom de faktiskt anger 80 grader på sin egen hemsida.

Och det fortsätter bara värre och värre:

– låt dra upp till 3 minuter

Teapigs höga kvalité på tebladen gör det möjligt att låta teet dra något längre, det är definitivt värt de extra minuterna!

Alltså jag brukar ju förespråka att inga sätt är fel, att om du hittar ett sätt att tillaga ditt te på så gör så, jag själv kan ibland avnjuta vissa extrema/konstiga tebryggningssätt (som att överdra puerh) men jag säljer inte te med det som allmän rekommendation. Häll på 100 gradigt vatten på ett grönt te och låt det dra i tre minuter och jag blir förvånad om du som resultat får något som är något annat än extremt beskt på gränsen till odrickbart. Ja, om du nu gillar sånt te så gör så, men om du rekommenderar det till någon annan berätta gärna att det är en väldigt udda metod och ange inte att det är standard.

Ännu märkligare blir ju påståendet att det är teets höga kvalité som skulle göra att det går att dra längre. Eftersom det är precis tvärtom. Ja ok, om du jämför med tepåsar, fine, det finns fina teer som ’kan’ dra längre än tepåsar men om vi pratar löste så är ett tecken på kvalité snarare om något att det går att dra kortare tid (fast egentligen är ju dragtid mycket mer beroende på sort av te och har ingenting med kvalité att göra). Tecken på kvalité hade varit att rekommendera att det går att dra många gånger, vilket säkert många kaffedrickare inte känner till, men visst om du första gången har 100 grader och drar det tre minuter så går förstås inte det heller.

Som jämförelse kan jag nämna att Luo Jualin i den ibland överdrivet poetiska, ibland överdrivet förenklade men väldigt insatta och framförallt vackra teboken ”The China Tea Book” för ett liknande högkvalitativt kinesiskt te (dock inte ett mao feng) anger dragtiderna första: 20 sekunder, andra: 0 sekunder, tredje: 10 sekunder och jag kan lova dig att det inte är av sämre kvalité och därför inte klarar av att dras lika länge som det som kafferostaren ovan säljer.

Och vi avslutar med ytterligare en ganska grav felaktighet:

Typ
Grönt
Sortera efter

Bästsäljande
Koffeinfria

Ni har säkert redan gissat vad problemet är. Det är i och för sig möjligt att just det här teet har genomgått någon märklig process som gör att det blivit koffeinfritt, men grönt te i allmänhet är inte koffeinfritt (även om mängden är mycket lägre än i kaffe) och det känns troligt att om det nu är någon specialprocess som använts att det hade nämnts även på den engelska distributörens hemsida. Mer troligt är att det är någon som över huvud taget inte har koll på te.

Om ni nu känner att jag kanske lite orättvist plockat ut småstycken att kritisera så kan jag lugna er med att jag nu har citerat nästan allt som stod om teet på hemsidan och inte utelämnat någon text där det fanns någon slags vettig information. Om det här är ’proffsens’ nivå så är det inte konstigt att folk har fel på internet.

Gröna Teimporten

18 januari, 2015 by gwaihir Leave a Comment

När jag senast fick frågan från en bekant om var hen skulle beställa te så svarade jag som vanligt, ja, In the Mood for Tea är bäst men också dyrast, och det finns en annan spännande nätbutik som jag gärna skulle vilja smaka på teerna från så varför inte pröva: Gröna Teimporten? Detta gjordes och jag har nu fått pröva några teer därifrån och kan blogga iväg om detta ställe också.

Det här är en webbutik som bara säljer kinesiskt kvalitetste, och det går inte att låta bli att charmas av en sådan specialisering. Riktigt spännande blir det när jag läser på deras faq om vad de anser som fair trade:

Dagslönen för en skicklig teplockare i Zhejiangprovinsen är ca 80 SEK, vilket är ca 50% högre än för 3 år sedan. Lönerna kommer bli ännu högre för det förekommer ofta att det helt enkelt är brist på teplockare. Tyvärr leder utvecklingen i Kina till sämre te, eftersom mer te kommer att maskinplockas i framtiden.

Alltså, jag charmas av nördar och det går inte att alltid förbättra världen, hur världen kan förbättras är förövrigt ett ämne för en helt annan blogg. Men att seriöst tycka att det är ett problem att lönerna i Kina om några år kanske närmar sig nästan acceptabla nivåer för att det kommer att ge sämre te…? Det påminner mig om matematikprofessorn som på en konferens beklagade att vilken orkan det nu var hade vänt och missat USA:s östkust, eftersom det var första gången han skulle få chansen att pröva sin orkanmodell i praktiken och nu antagligen var tvungen att vänta till nästa sommar.

Nu tror jag kanske inte att människorna på gröna teimporten är ondare än någon annan, men helt klart är att de älskar sitt te.

Sen var det det här med namnet, jag skrev i förra inlägget att jag var avundsjuk på tekulturs namn men det här namnet är ganska obegripligt. I samma konversation som jag skrev om i första meningen så invändes också att hen inte bara ville ha gröna teer så det kanske var bättre att pröva något annat, jag försökte med en gissning att de kanske menade ekologiska teer, men även om de helt klart har ett förhållandevis brett utbud av ekologiska teer (vilket jag väl får anta med tanke på ovan enbart beror på att teet blir bättre när de slipper vissa bekämpningsmedel med mera inte att de bryr sig om miljön 😉 (ok, kanske inte sant, hittade en miljöpolicy på kontaktsidan) så har de även en hel del andra teer.

Min gissning är att de kanske började med att enbart importera gröna teer men att de sen breddat sig men att namnet levt kvar. De har hur som helst inte bara gröna teer i endera bemärkelsen.

Jag har nu inte ens handlat där själv så jag kan inte direkt säga något om bemötandet eller kunnandet, men hemsidan har väldigt mycket innehåll vilket är jätteroligt. Tyvärr så är den hyfsat rörigt och de har ett forum som tyvärr är helt inaktivt.

Men teerna då, det är väl ändå teerna vi bryr oss om här?

Jag är nöjd. Inte jätteimponerad, men det märks att det är hög kvalité och jag tror inte att de saluför några dåliga teer. Alpine lung ching (lung ching är det som i andra tebutiker kallas Long Jing) är ett te som verkligen smakar som de brukar, mycket smak och jämn och rund smak samtidigt som den inte är ospännande. Det är ett te som jag skulle kunna dricka väldigt länge utan att bli trött på. Når det upp till In the Mood for Teas? Det var för länge sen jag drack just det teet därifrån för att jag ska kunna säga varken det ena eller det andra. Spontant kanske inte, men det kan nog bero på att jag fått en liten romantisk bild av hur deras teer smakar.

Nästan exakt samma sak, fast med en helt annan smak då gäller deras Huang Shan Mao Feng, även här så är Mao Feng något som du hittar i de flesta välsorterade tebutiker, men det är mer ett samlingsnamn och kan variera mycket i kvalité. Det här är ett bra och karakteristiskt Mao Feng som jag gärna skulle vilja ha mer av. Det är också ekologiskt vilket förstås är ett plus.

Lika roliga är inte deras svarta teer, det var inte dåliga, inte alls, men jag kan inte hitta den där kvalitétsskillnaden som skulle göra att det fanns någon poäng att beställa dessa på nätet istället för att köpa dem för halva priset på tekultur.

Slutligen så drack vi även Shade Grown Sencha, som var ett jättetråkigt te. När ett te beskrivs med vilka smaker det inte har ”Det har mindre beska och syrlighet än vanliga sencha-teer. ” så kanske en inte ska förvänta sig för mycket, men jag hade hoppats att till exempel sötman då skulle bli mer framträdande, tyvärr tyckte jag inte att det hände någonting och det är inte ett te jag skulle köpa igen.

Gröna teimporten är ett roligt inslag på den svenska temarknaden och säkert ett ställe jag kommer att återkomma till, när jag konsumerar alltså, inte på bloggen.*

*Eller så kanske jag återkommer till dom på bloggen också, men om jag gör en fotnot till på fotnoten så kommer nog någon att reagera.

Tekultur

2 januari, 2015 by gwaihir Leave a Comment

Det första som måste sägas är att de verkligen har lyckats med namnet, det är verkligen ett jättebra namn och ett som jag gärna hade haft till bloggen om det inte redan varit upptaget, enda nackdelen med det är väl kanske att det inte framgår att det är en affär vi pratar om, ja det är alltså en affär vi pratar om, närmare bestämt Göteborgs ”tespecialist”.

Detta att de är Göteborgs tespecialist (singular) är något de själva hävdar på sin hemsida, och jag antar att idén är att de andra butikerna säljer kaffe/choklad eller dylikt också och därför inte kan räknas som specialister. Detta har de helt rätt i, och affären ligger också i en helt annan klass än andra ”tebutiker” i staden.

Vidare så hävdar de att:

Det spelar ingen roll om du föredrar japansk gyokuro från årets första skörd eller om du bara dricker rabarber/grädde;

och här tycker jag att deras problem framgår i all önskvärd tydlighet. Det är nog fortfarande tyvärr inte möjligt att ha en riktigt specialiserad tebutik i Göteborg, jag antar att marknaden inte finns (än, den här bloggen tänkte ändra på det), vilket gör att de måste även ha en massa smaksatta saker för att överleva, och fair enough om det är vad som krävs så är det vad som krävs, men jag kan inte se någon anledning till att gå till tekultur om du bara dricker raberber/grädde, jag kan visserligen inte heller se någon anledning till att bara göra det och om du gör det så lär du inte läsa den här bloggen ändå så det kanske bara är att släppa.

Så hur är kvalitén på deras riktiga teer? Det här är ett bra ställe. De är billigare än de butiker som jag själv håller allra högst, till exempel gröna teer ligger på ca 50-100kr/hg på tekultur och 100-200kr/hg in the mood for tea (både med enstaka teer som är mycket dyrare), och det gör att det känns väldigt prisvärt. (Samtidigt så är ju literpriset alltid billigt på te oavsett var det köps). Kvalitén är vad jag skulle vilja säga en väldigt bra baskvalité, jag har (inte än i vart fall, har prövat 8 teer därifrån nu tror jag) hittat någon sensation men flera teer som jag helt klart skulle kunna rekommendera att köpa.

Rou Gui är ett oolong som smakar precis sådär som en förväntar sig att ett mörkt oolong ska smaka, varken mer eller mindre. Det är en skarp rostad smak, och en eftersmak som lever sig kvar tillräckligt länge för att göra sig påmind. Doften är inte jättestark men säger ändå tydligt att ’hej här kommer ett oolong’.

Deras egen favorit och som jag själv också verkligen uppskattar är Wu Lu vilket är ett kinesiskt grönt te som beskrevs som ’gräsigt men inte höigt’, nu kan jag ju själv visserligen gilla höiga teer också för den delen men det här är ett väldigt friskt grönt te. Jag skulle nog vilja säga att det har lite citrusdrag bakom den tydliga grässmaken och det är också tillräckligt annorlunda (nej det betyder inte att det är en jättekonstig smak) för att jag ska kunna plocka fram det utan att känna det som en uppoffring. Det jag menar är att ta deras Long Jing till exempel, det är inte heller ett dåligt te, det är ett helt ok long jing, men då jag uppskattar mitt andra long jing mer så är det sällan som det här kommer ur skåpet (eller rättare sagt numera kommer det inte ur skåpet alls utan har hittat ett hem med en vänligare ägare).

Sen tyvärr en varning, tekultur kan verkligen inte puerh, det smärtar mig då det som ni kanske förstått är det teslag som jag håller högst men det här är inte bra te. Det värsta exemplet är ett riktigt farligt te i deras Puerh mini Tuo Cha, som är äckligt, farligt därför att det kan finnas folk som prövat det och sen för all framtid undviker puerh, men jag prövade också deras puerh i lösvikt och det var inte heller bra även om det i vart fall var drickbart. Så köp inte ert puerh här, snälla.

Något som är väldigt bra, i vart fall för de som bor eller befinner sig kring järntorget oftare än mig är deras take away te, knappt annonserat men för 20kr får du en pappmugg (nåja det går inte att få allt) med valfritt te bryggt på något av deras lösteer, ett jättebra sätt att kunna pröva lite nya smaker utan att behöva köpa en påse av en sort som du kanske inte uppskattar. Det är också så vitt jag vet enda stället (caféer inkluderat) där du kan få en kopp riktigt bra te i Göteborg för tillfället, och måste förstås även därför uppmuntras. Tyvärr är det ju ingen större poäng att ta ett te som kan dra flera gånger så det kan kännas som lite slöseri att ta de finaste teerna (förutom att de knappast gör sig bra i pappmugg heller), men det finns många andra teer där som kan vara intressanta att pröva på. Själv testade jag senast deras jasminte, fastnade kanske inte, men det var ändå ett bra te.

Kärleken i San Fransisco

13 oktober, 2014 by gwaihir Leave a Comment

Jag befinner mig i Chinatown i San Fransisco, har egentligen inte koll på att det är ett av de mest kända chinatowns i USA, vi letar egentligen efter ett dim-sum ställe som fått väldigt bra recensioner men råkar hamna på ett teställe (kan ha varit mitt fel…)

Ni vet ett sånt där ställe som ser väldigt obetydligt ut på utsidan, det finns en liten ingång och ett smalt skyltfönster med jo, det är faktiskt en teservis som står uppställt där. När en sedan kommit in så leder en trappa ner i ett sparsamt belyst källarutrymme, i luften hänger en doft från de senaste bryggda teerna och i lokalen befinner sig tre personer som sitter på golvet på kuddar med ett lågt bord och var sin tekanna framför sig. Vital Tealeaf är verkligen inte ett sånt ställe.

Det var ljust och fräscht, typisk amerikansk blaffig inredning med en lång bardisk och hyllor fyllda med te. Utanför står en gatupratare som med stora bokstäver anger ”Free Tea Tasting!” och hade det inte varit för att jag nu inte kan låta bli att gå in i en tebutik så hade nog risken varit att jag undvikit det för att det verkar för turistigt. Men jag tog chansen, och det var sen som lyckan uppstod.

När killen bakom baren frågar vad jag är intresserad av för sorts te så vet jag redan där att det är något bra på gång, när jag sen svarar puerh och ser hur han lyser upp så vet jag att det kommer bli något bra. Sen sitter vi kanske en timme och prövar olika puerhteer med ingående förklaringar utan att bli påträngande, efter sjätte dragningen av puerhet som jag till slut köper så går jag kring som i ett rus. Det är så bra att det knappt går att beskriva med ord, och då brukar en har jag förstått kalla det kärlek, så det kanske var det det var. De skogiga tonerna från de något yngre puerhsorterna har här bytts ut mot en tung jordig smak och med en eftersmak som sitter kvar resten av dagen. Doften är förförisk och färgen är svart som något väldigt svart.

Jag kan inte lova att ni kommer få samma upplevelse som mig då jag kanske är lite nördig när det gäller puerhteer men skulle ni råka vara i San Fransisco så passa på att besöka det här stället, hoppas på att det är Kenny som står bakom disken och fråga efter Puerh ni kommer inte ångra er.

Iste

8 maj, 2014 by gwaihir Leave a Comment

Iste är inte som det är lätt att tro ett te gjort av is. Det är inte heller te i isform även om det är närmare sanningen.

Engelskans Iced Tea ger en bättre hint, det är alltså te som är kylt.

Så här när våren tittar fram så tänkte jag att det kunde vara intressant att skriva ett inlägg om denna dryck. Det är nämligen en ypperlig dryck men som har ack så många fällor på vägen. Den enklaste fällan att falla i är att helt enkelt köpa sådan dryck från någon affär. De flaskor som säljs under detta varumärke innehåller mest socker och borde nog egentligen snarare marknadsföras som läsk utan kolsyra. Därmed inte sagt att de inte kan vara gott. Det är inte gott. Så nu var det sagt också.

Till skillnad från vanligt te så är tyvärr iste lite omständligt att göra själv. Principen är visserligen fruktansvärt enkel.

1. Gör te*.
2. Kyl det.
3. Drick

På andra ställen så går det att läsa om alla möjliga konstiga recept inkluderandes socker och andra märkligheter. Men egentligen är det inte svårare än så här. Vad du bör vara vaksam på är att välja rätt sorts te. Inte alla teer passar som iste och generellt sätt skulle jag undvika både svarta teer (och till dessa räknar vi alltså inte Puerh som tvärtom är ypperligt te att göra iste på) och alltför finliriga gröna teer eftersom mycket av nyanserna kommer försvinna. Puerhteer och jasminteer är nog mina favoriter att göra iste på. Enligt ett tips nyligen ska de dessutom fungera ypperligt att blanda (i varm form då men säkert också lika bra i kall), men detta är inget jag hunnit prova än.

Vad är då det krångliga?

Det krångliga är steg 2. Faktum är att iste är absolut enklast att göra på vintern då det går att ställa ut en flaska och låta det kylas den vägen. Problemet ligger lite i att det går inte så bra att hälla upp varmt te i en pet-flaska, alltså behövs någon annan behållare under tiden det svalnar. Vanligtvis brukar tekannor vara väldigt bra behållare för te men då de ofta har en utformning för att teet inte ska svalna, i vart fall inte fort, så är det inte heller speciellt lämpliga för just detta ändamål. Så det enda rimliga jag har kommit på är att låta det svalna långsamt i till exempel en kastrull, tills det blivit tillräckligt kallt för att hällas på flaska och sen låta det vara i kylen över natten.

Men då kommer vi till nästa problem. Att om jag nu inte ens ska få dricka det samma dag så vill jag göra mycket av det, annars känns det inte riktigt värt. Men som vi också vet sen tidigare så är det dödsdömt att försöka göra för mycket te åt gången. Istället blir det ett litet projekt där alla dragningar av teet ska användas för att sedan dagen därpå ha iste av bra kvalité. Det här är anledningen till att jag inte gör iste så ofta, men nog kan det vara fruktansvärt gott, särskilt under en varm sommardag. Så hade jag bott i ett land där sådana var vanliga hade jag nog utvecklat det här mer.

Men vänta nu, sa jag att alla isteer som går att köpa är dåliga? För att de inte är baserade på te och för att de innehåller massa socker? Jag har faktiskt hittat ett undantag, har visserligen inte sett den i Sverige än men tog ett bildbevis från usa

Det här är alltså ett iste som inte är från koncentrat eller pulver, och som dessutom är osötat! Vilket innebär att det varken är socker eller andra sötningsmedel i. Och detta kommer inte från någon liten hippieproducent utan är ett samarbete mellan Lipton och Pepsi! Det är lite citronsyra i vilket jag antar är för den konserverande effekten men ja allting med det här teet är bra. Förutom en sak. Det smakar som om någon gjort Liptonte och sen kylt ner det, det vill säga inte alls gott. Men bara det faktum att det finns borde betyda att det finns en marknad, har svårt att tro att Lipton eller Pepsi gör något de tror går med förlust, och finns det en marknad för kylt liptonte så kanske det finns för något gott te också. Hoppas det i vart fall.

*se mina andra blogginlägg