• Hem
  • Böcker
  • Te
  • Om bloggen Tala om te

#TalaOmTe & #TalaOmBöcker

Te på riktigt - Böcker på riktigt

Italiensk glass – Eller vad gör du när du står på ett café

19 september, 2015 by gwaihir 2 Comments

Nej, jag tänkte inte skriva ett inlägg om italiensk glass, den här bloggen handlar ju om te, och glass är inte mer te än vad rooibos är. Men jag hittade följande inlägg som handlar om hur du på avstånd kan upptäcka om italiensk glass är bra eller dålig.

Jag bara älskar hans attityd, inte bara ger han bra konkreta tips han ger dessutom tips för vad en ska göra om det bara finns dåliga glasställen i närheten. När det gäller te och caféer så är detta något som är sant i nästan alla städer och byar i Sverige (med Stockholm som undantag som faktiskt har ett café som är helt ok) och inte är det bättre på restauranger.

Men för att återvända till glassen så gick de första tipsen ut på att kolla om färgerna på fruktsmakerna var för mycket neon, om glassen var staplad i höga publikfriande staplar och om de hade smaker efter säsong. Och tipset för att ändå äta glass på dåliga ställen var att ta de mest artificiella smakerna eftersom de var bäst på att dölja den dåliga mjölken.

Om vi då återvänder till tevärlden och börjar med caféer, hur vet du om ett café har bra te?

1. Har de påste?
Om de har påste framme så vet du att det är ett jättedåligt ställe. Det här gäller oavsett om de skulle ha andra teer också, ett café som ställer fram påsteer synligt har ingen respekt för sitt te och om det dessutom bara skulle vara påsarna som erbjuds så är det som vi pratat om tidigare bedrövligt. Sån tur är så är det faktiskt inte så vanligt med caféer som är på den här nivån.

2. Har de bara konstiga smaksatta teer?
Här känns det som läge att länka till vad en vis person skrev en gång angående namn på te. Om de bara har kraftigt artificiellt smaksatta teer så vet vi också att det är ett dåligt ställe. Här är det viktigt att tänka på att antalet teer de har spelar ingen som helst roll. Det är vilka teer de har som är viktigt.

3. Har de något oolong eller till och med puerh?
Om stället klarat tvåan så är det inte säkert att det är ett bra ställe men det är i vart fall ett inte jättedåligt ställe och rekommenderat är väl att då ta ett av dessa teer som inte är konstigt smaksatt. Men om de har ett oolong då är det ett café som är över snittet i Sverige, och så vitt jag vet så finns det fortfarande bara ett café (Chaikhana) som har puerh på menyn och är därmed ett riktigt bra ställe. Detta gäller alltså även om du inte gillar puerh eller oolong, eftersom förekomsten visar på att de bryr sig om sina teer och antagligen är deras gröna och svarta teer också helt klart över standarden och du kan antagligen känna dig trygg i att beställa en kopp te därifrån.

Om du nu hamnat på ett dåligt café när det gäller te vad ska du göra?
Det finns några olika alternativ här, till skillnad från glassen så kan jag inte rekommendera att ta det mest artificiellt smaksatta eftersom dessa sorter också oftast har det absolut sämsta teet. Istället skulle jag säga att de är något av följande alternativ som gäller:

Ta något utan smaksättning, även ganska dåliga caféer kan ibland ha ett Assam eller ett Sencha och har de båda så välj det svarta eftersom det gröna antagligen redan har passerat bäst före datum. Om inte den möjligheten finns så är “Chai” det som jag absolut skulle rekommendera, det kan ofta vara så pass kryddigt att det faktiskt döljer det dåliga teet och dessutom så är många av kryddorna billigare att ha i som de är istället för att gå vägen via en artificiell olja så du får ofta riktiga kryddor. “Chai” betyder förövrigt te så chai-te är en väldigt konstig svensk konstruktion men det gör ju inte drycken sämre. En varning dock är att vissa caféer har vad som kallas för chai-latte eller liknande som inte är te överhuvudtaget utan görs ifrån ett pulver. Undvik.

Om inte den möjligheten heller finns eller om de bara har påsar så är det tyvärr inte mycket annat att göra än att lära sig att dricka att uppskatta kaffe. För i det här landet så kan caféer som är superduperdåliga på te fortfarande satsa riktigt mycket på kaffe och det blir helt enkelt det bästa alternativet. Espresso Machiato är enligt mig den bästa nybörjardrycken, tillräckligt lite vätska för att du inte behöver plåga dig så länge och lite mjölk för att bryta av den konstiga bitterheten. Tyvärr är väldigt många caféer så här så numera dricker jag kaffe… men bara i nödfall.

Restauranger då? Liknande procedur gäller, så här gör jag numera:

– Vad har ni för te?
x- ‘Något svar’
– Är det påste?
alt 1: Ja
– Jag tar en espresso
alt 2: Nej
– Ni har inget Oolong?
x- Nej
– Jag tar ‘Namnet på något te som jag fick under första svaret’

Alltså det är väldigt sällsynt med restauranger som har bra te, så särskilt om det var en bra restaurang så försöker jag ofta undvika teerna för att inte förstöra en bra helhetsupplevelse.

Slutligen om ni känner till något ställe i Sverige med svaren “Nej”, “Nej” och “Ja” på de tre frågorna ovan så får ni jättegärna skriva om det i kommentarerna.

Filed Under: Inspiration, Konsumtion, Te Tagged With: café, påste, restaurang, tepåriktigt

Mysteriete

6 mars, 2014 by gwaihir 3 Comments

Så förutom att tipsa om att det nu går att prenumerera på nya inlägg till sin epost genom att fylla i rutan uppe till höger så är det här ett teprovningsinlägg.

Fast först så vill jag berätta att det har visats intresse för en mer handgriplig mission, det vill säga att prova teer och tillreda dem tillsammans i något slags teseminarium, jag blev förstås väldigt glad över förfrågan och tänkte få till detta så snart som möjligt. Men vi behöver vara fler, hör av dig om du är intresserad, och om du redan känner mig, riktigt så modig så att jag vill gå publikt är jag inte än, folk är ju läskiga.

Nu så.

Det här är alltså dagens mysteriete, att jag kallar det så är inte för att det har en mystisk smak eller något annat exotiskt utan helt enkelt för att jag inte vet vad det är för te. Det gör på sätt och vis recensionen lite meningslös, men sen när har det stoppat någon från att skriva blogginlägg?

Bakgrunden är att det är ett te som en kollegas bror direktimporterat från kina, och som jag nu fått pröva! Jag gillar verkligen när bekanta ger mig såna här teer, mycket roligare än så blir inte veckan.

Det vakumförpackade teet innehöll 6.6 gram, jag gissar på den hoprullade formen att det är ett oolongte och tar ungefär hälften till min gaiwan. När det sen fått dragit en kort stund så kan vi av färgen på bladen, men framförallt färgen på teet, dra slutatsen att det är ett lättoxiderat oolong. Förväntningarna ligger alltså lite åt gröna tehållet, kanske med nötiga inslag? Det luktar nästan ingenting. Detta brukar vara ett tecken på att jag gjort något fel i dragningen, eller på att jag börjar bli förkyld, vid närmare eftertanke känns det som det senare.

Smaken är förvånansvärt syrlig, stämningen på teet är nästan lite salt och i sin helhet blir det ett väldigt lättdrucket men ändå ganska annorlunda te.

Tänk om alla mysterier i världen var så här goda att lösa.

Filed Under: Inspiration, Te, Terecension Tagged With: mysteriete, oolong

En annan blogg

9 februari, 2014 by gwaihir 2 Comments

Det går att hitta teinspiration på många ställen, flera av de kanske inte ens har med te att göra, vissa dofter i naturen kan i sig få mig att längta efter att värma vattnet och hälla det över blad.

Ett av de mest uppenbara ställena torde ändå vara på en teblogg, och det finns flera intressanta sådana på det engelska språket. Största problemet jag har med dom är egentligen inte att de är på engelska, men att det väldigt sällan går att få tag på te som det skrivs om, jag är nyfiken av mig och vill pröva och njuta av te och då är sällan dessa till stor nytta.

Men det finns också vad jag har kunnat hitta en aktiv teblogg som inte är knuten till någon butik, nämligen En kopp te.

När jag läser en så här inspirerande beskrivning

“Doften på de obryggda bladen (eller, stjälkarna är väl en bättre benämning här) är brödig med drag åt kakao, medan den färdiga drycken har en dovare doft med tydliga stråk av lätt bränd sötma. Kaoribo-Hojicha har en söt och mjuk smak – nötig och brödig och mild, men ändå mycket vuxen. Himla intressant, som sagt!”

Så blir jag väldigt sugen på att pröva det trots att jag normalt sett inte är mycket för de japanska teerna, och då Anna tydligt angivit inköpsställe så är det inköpt och det kommer nog snart en recension av det här på bloggen också.

Filed Under: Inspiration, Te Tagged With: enkoppte.nu, hojica, japanskt te

Prenumerera på bloggen!

Loading

Senaste kommentarer

Copyright © 2021 · Lifestyle Pro Theme on Genesis Framework · WordPress · Log in