#TalaOmTe & #TalaOmBöcker

Te på riktigt - Böcker på riktigt

Mind. Blown.

by Leave a Comment

Det såg länge ut som att den här bloggen skulle bli ytterligare en av de där avsomnade bloggarna som jag skriver om på om-sidan. En kollega fick för ett tag sen förklara för sitt barn att en blogg var som en vlogg fast med text istället för video. “Så vadå, b-et står för “text” då eller?”. Om någon vill bjuda in mig till en podcast för att prata om te så finns jag alltid tillgänglig. Om inget av detta ska dagens inlägg handla.

Alla minns säkert hur jag nästan raljerande pratade om vad som är te i det här inlägget. Om ni inte minns det så går det ju att läsa det igen. Men nyligen (nåja, inte jättenyligen men det låter bättre att skriva det) så fick jag av en berest polyglott höra att assam-te inte är te. Att det inte kom från tebusken utan att det var en egen växt. Kunde detta verkligen stämma? Kunde jag haft fel när jag skrev om hur allt te kommer från busken Camellia Sinensis. Eller ja fel kanske jag inte hade haft men nog hade jag tänkt på assam som ett av dessa teer och jag har dessutom i flera inlägg som i inlägget om vilket te du ska köpa i presentbutiken påstått att assam är ett te. Kunde jag verkligen ha haft så fel? Eller var det snarare vännen som var ute och cyklade? Efter att i panik ha gömt mig på toaletten och googlat så fick jag reda på sanningen.

Mind. Blown.

Eller ja alltså, jag hade ju förstås inte haft fel, det hade varit lite väl pinsamt och antagligen inte något som jag vågat skriva om på bloggen. Men vännen hade inte heller direkt fel. Det visar sig nämligen att det finns fyra variationer av tebusken Camellia sinensis.

Nämligen Camelia Sinensis var. Sinensis, Camelia Sinensis var. Assamica samt variationerna pubilimba och dehugensis som dock inte så ofta verkar användas till te.

Så ja, Assam-te kommer från en annan variation av busken men är fortfarande te. Ordningen återställd men det var lite läskigt där ett tag.

Puerh, älskade puerh

by Leave a Comment

Förra inlägget kanske sågs som väl publikfriande av mina mer nördiga läsare så här kommer något för att väga upp det. Olika sorters puerh tänkte jag prata om idag, och vad en ska tänka på när en prövar puerh för första, eller hundrade gången. Det här inlägget handlar om skillnaden mellan sheng-puerh och shu-puerh.

Vad är puerh kanske ni undrar? Då har ni varit dåliga läsare som inte följt med och kommit ihåg alla mina inlägg hitintills.
…
Ok då. Puerh är en sorts te, ungefär som ‘svart te’, ‘grönt te’ eller oolong, det unika med puerh är att det är gjort för att lagras. Andra teer bör drickas så färska som möjligt, särskilt grönt te som jag skulle säga har ett bäst före på ungefär ett halvår upp till ett år (beroende på hur det lagras), svart te står sig lite bättre eftersom det fått oxidera klart och var också under en lång period något som framförallt användes för det te som skulle skeppas till väst då det överlevde färden mycket bättre. Men puerh är ett te som blir bättre med tiden (givet perfekta lagringsförhållanden och andra sådana detaljer förstås).

Det har också kanske den mest särpräglade smaken av de kända teslagen (även om puerh kan smaka väldigt, väldigt olika), och det går att få bryggningar som är minst lika svarta som kaffe. På kinesiska så är det puerh som är ‘svart te’, det vit kallar svart kallar de för ‘rött’ och grönt är grönt. Det är inte en mer rätt benämning, snarare är det så att vi utgår från färgen på tebladen och kineserna från färgen på drycken men det kan ge en fingervisning om hur puerh ser ut när det är bryggt.

Hur smakar det då? Kritiker kan ibland säga att det smakar lagård eller kompost, själv skulle jag säga att det varierar mycket men ofta ligger i spannet mellan multna höstlöv, bark och lycka. Det finns dåliga puerh som smakar mer åt lagårdshållet och det finns riktigt dåliga puerh som knappt smakar något alls förutom en liten dragning åt honung. Men jag kan uppskatta både riktigt ‘fina’ puerh med en mycket distinkt men mjuk och len smak och de ofta billigare och lite rivigare varianterna.

Kanske också bör nämnas att all puerh kommer från Yunnanprovinsen i kina, andra jästa teer bör kallas för andra namn. Jästa teer?

Ja, det som skiljer puerh från grönt te (som det annars tillverkningsmässigt har mest likhet med) är att det efter att oxideringen avbrutits pressas och sedan får de mikrober och jästsvampar som finns naturligt i teet under lång tid bearbeta det för att ge teet den speciella smaken. När jag säger lång tid så talar jag om tidsrymder på mellan 10-100 år och det krävs då att det ligger mörkt, svalt, torrt och i låg syrehalt. Sedan säljs det ofta (i vart fall om det är finare) i pressad form där ‘tekakan’ är den vanligaste.

Det jag nu beskrivit är ett sheng-puerh, alla de finaste puerhen är sheng-puerh men förleds därmed inte att tro att detta alltid är det bästa köpet. För just eftersom det tar sån tid så är det dumt att köpa ungt sheng-puerh (om du nu inte råkar gilla just den smaken förstås) och ett 5-årigt sheng-puerh kommer antagligen inte alls smaka lika mycket eller bra som ett 5-årigt shu-puerh.

Vad är då ett shu-puerh. Ja det är en ganska ny företeelse som kommer från 70-talet. Kanske hade de en surdegstrend redan då men en tillverkare prövade idén att istället för att låta det lagra sådär långsamt så kanske det kan hända något spännande om det lagras i en varm och fuktig miljö. Genom denna lagringen så skyndas åldrandet på avsevärt och det blev ett snabbt sätt att få fram teer med minst lika mycket smak som riktigt gamla sheng-puerh. De flesta puerh-teer som säljs i Sverige idag är av den här typen och det är också den typen som för mig känns som ‘riktigt’ puerh. Dessa blir inte alltid bättre av att lagras länge, de blir fortfarande bättre upp till 20-30år eller så (och 5 år vill en nog ha som en grund) men ändrar sig inte lika mycket som sheng-puerh och efter den tidsperioden så sägs de bli sämre. Då metoden uppstod på 70-talet så kan det ju rimligtvis inte finnas jättemånga exempel som det prövats på men det känns ju också logiskt att så vore fallet.

Så nu vet ni! Drick puerh! Drick te! Och nästa gång någon bjuder er på puerh så kan ni stoltsera med att fråga om det är shu eller sheng.

Hjälp! Det är så mycket att läsa!

by Leave a Comment

Det är många nya läsare just nu, och jag vet själv hur det är när jag hittar en ny blogg att det kan vara svårt att navigera och veta var en ska börja. Så här kommer en liten snabbguide.

Först så förklarar jag pedagogiskt att fin-te, eller te på riktigt om en så vill, inte är dyrt.

Därefter så kan kanske ett första te ge lite inspiration till var en kan börja.

Men är det inte väldigt svårt att göra bra te då? Ni som sett mig väga, ta tid och andra hokuspokusgrejer kanske kan bli lite skrämda, men det är inte svårt, och återigen är jag mycket pedagogisk när detta förklaras.:

Vilket te ska en då köpa? Det här är kanske det viktigaste inlägget om ni bara orkar läsa ett*.

När ni sen har kommit igång och levlat lite så är de följande inläggen steg två i att bli en temästare nämligen de som handlar om temperatur och om mängd.

Och om du slutligen inte bara vill dricka te hemma så finns det mycket intressant att hitta i detta inlägg.

Vill du bara ha lite nöjesläsning så är av någon anledning de inlägg där jag är upprörd de absolut mest lästa, ett om en facebooktråd. ‎och ett om 50 shades of Grey

Alla andra inlägg är förstås också bra, det är ju jag som har skrivit dom, men nu vet ni hur ni ska börja.

*Om ni bara orkar läsa ett inlägg så hjälper det förstås inte att jag länkar till ett annat inlägg då ni redan läst det här, men det är lite så uttrycket brukar se ut.

Är te nyttigt?

by Leave a Comment

Det spelar förstås ingen roll om te är nyttigt, den stora poängen med te är att det är gott men ändå är det en fråga som dyker upp då och då, och dessutom något som tidningarna med jämna mellanrum tycker det är kul att basunera ut. Det är förstås en intressant nyhet eftersom det går emot den allmänt vedertagna sanningen att allt som är gott också är onyttigt, men är det sant?

Efter att ha lagt ett par dagar på att försöka reda ut det här så landar jag i ett övertygat kanske! Grejen är att som det mycket riktigt påpekades på det femte internationella vetenskapssymposiet om te och människans hälsa så: “Not only is tea one of the most ancient beverages, it’s also one of the most researched.” Det finns jättemycket forskning på det här. Många forskare verkar också övertygade om att de har hittat positiva effekter på bland annat vissa hjärt-kärlsjukdomar, cancertyper, och vissa sjukdomar som drabbar hjärnan. Så ja det verkar som att te är väldigt positivt för hälsan i vart fall i det långa loppet.

Å andra sidan så finns det andra forskare som är mer skeptiska, som pekar på att många studier inte stämmer så bra överens med varandra och att det finns ett publicerings-bias i att studier som visar en positivt resultat har lättare att bli publicerade. Det är dessutom oerhört svårt att få något grepp om var majoriteten av forskningsvärden står genom att bara googla och det ligger lite i forskningens natur att det är i princip omöjligt för någon som inte är insatt i forskningsfältet att bedöma kvalitén på de olika studierna.

Vad alla, även de mer skeptiska, verkar vara överens om är att te i vart fall inte är onyttigt. Det finns förstås även här lite undantag för extrem konsumtion men då framförallt de som konsumerar olika slags extrakt, det verkar vara svårt att dricka så mycket som krävs för att komma upp i skadliga nivåer (i vart fall om en inte bara dricker te som enda födointag). Och det finns förstås delade meningar om koffeinet en får i sig, men som en av de mer skeptiska forskarna sammanfattar det “Ingestion of large amounts of tea may cause nutritional and other problems because of the strong binding activities of tea polyphenols and the caffeine content, although no solid data exist concerning harmful effects of tea consumption.”.

Men jag tänker att den viktigaste aspekten på tes nyttighet nog inte kommer fram i studier som dessa då det dels säkert handlar en hel del om placebo, men så länge vi nu inte får för oss att den på riktigt botar sjukdomar (det finns det så vitt jag kan förstå förövrigt ingen studie som ens har föreslagit, nästan alla handlar om preventionsfaktorn) så är det väl bara att fortsätta att tro att det är nyttigt. Att tro att dricka lyckan i en varm dryck som på grund av detta inbjuder till att avnjutas långsamt och som obönhörligen pekar avnjutaren mot ett inre lugn skulle vara nyttigt.

Om vi sen skulle få för oss att jämföra med andra drycker som kan skänka njutning så tänker jag direkt på saker som whiskey, cola, och öl, och det torde ganska snart framgå att te oavsett om det är nyttigt eller inte säkerligen är nyttigare än alternativen.

Choklad säger någon då, choklad ska väl också hjälpa till för till exempel viktnedgång, precis som te? Det finns en jättefin artikel på ämnet här: I fooled millions into thinking chocolate helps weight loss. som också på ett föredömligt sätt belyser problemet med många studier inom forskningsområdet.

Det är förövrigt trist att det som det oftast känns absolut viktigast att forska på, människan, också ska vara så förbaskat svårt.

Te på jobbet

by 1 Comment

Jag fick ytterligare en läsarfråga som jag fann väldigt intressant. (Det är förövrigt jättekul när ni ställer frågor, och det är oftast det som direkt eller indirekt inspirerar till inlägg). “Vad ska jag dricka för te på kontoret, det finns vatten från en kaffeautomat?”

Det som skiljer tedrickande på kontoret för mig, och säkert för många andra är framförallt miljön. Att dricka ‘fin-te’ är något som bäst avnjuts i en ganska lugn miljö och det kan dessutom vara lite pyssligt att tillreda. Det är inte svårt, men om ni är som mig så ingår det nästan alltid att spilla en del (vilket jag förövrigt hävdar är en vital del i den kinesiska tekulturen) och att hålla på och spilla lite grann fungerar liksom inte på jobbet.

På jobbet vill vi istället ha bra te, eller i vart fall inte tepåsar, och det ska gå snabbt och smidigt. Så vad är bästa alternativet? Det första som en kanske inte tänker på är just kaffeautomaters temperatur. Nästan alltid så är den för låg för att göra svart te, vattnet som kommer ut ur en sådan automat ligger snarare på 60-80 grader än 100 så om just det vattnet ska användas så är endast grönt te ett bra alternativ.

Nästa sak att tänka på är att det är mycket smidigare att kunna brygga teet direkt i koppen, få har lyxen att ha både tid och ork att på jobbet ha med sig en liten tekanna för tillagningen.

Med dessa två begränsningar så finns det en solklar vinnare och det är att köpa ett hyfsat bra Sencha. Det är onödigt att köpa ett riktigt fint sencha då du inte kommer få ut nyanserna lika bra ändå men som tur är så finns det ett ganska brett utbud av sencha, och här skulle jag säga att även den lokala te/kaffe/chokladbutiken förhoppningsvis kan ge dig ett alternativ som fungerar.

Det som är bra med sencha är dels då att det är grönt, men också att det är småbladigt och därför inte mår lika dåligt som många andra teer av att tillredas inuti en tekula. Fyll den till hälften (inte mer!) och ta ut efter 1-3 minuter beroende på dragning och smak. Även billigare sencha går att dra 2-3 gånger utan att byta blad vilket också bidrar till smidigheten. Ha en extra kopp/glas att ställa tekulan i på skrivbordet och så är det inga problem att hinna med att få i sig en 4-5 koppar under en arbetsdag.

Men det finns som vanligt alternativ. Många svarta teer har också ganska små blad eller är till och med nästan pulveriserade (som english breakfast) och dessa går naturligtvis också därför hyfsat bra att göra med tekula, om du har tillräckligt varmt vatten det vill säga. Om kontoret inte har en vattenkokare (det borde alla kontor ha, säg åt dem att köpa in det) så brukar det i vart fall finnas en micro som kan användas för att värma upp vattnet nära kokpunkten.

Ett annat alternativ är att istället dricka väldigt storbladiga teer som Long Jing eller vissa oolonger, och då inte använda en tekula utan ha dem direkt i koppen. Då kan det hända att du får något blad i munnen (min erfarenhet är att det här framförallt gäller första dragningen sedan brukar bladen stanna på botten), men det är bara att tugga och svälja, te är gott. Nackdelen här är att till exempel Long Jing som är ett grönt te med ganska kort dragtid, nästan kräver att du dricker upp det snabbt för att det inte ska bli beskt. Och då kommer vi slutligen in på puerh-teer, ett fint puerh kan du dra många gånger och dessutom gör det inget om vissa dragningar blir onödigt långa. Puerh direkt i koppen är det jag kör när jag vill variera mig eller lyxa till det jämfört med senchan och det fungerar jättebra. Vissa puerher kan du också använda tekula till om du nu verkligen vill, det är inget jag rekommenderar men fungerar det så fungerar det, och alla alternativ är bättre än tepåsar. Så mycket bättre!

För dig som inte jobbar på kontor så skulle jag säga att termos antagligen är ett bra alternativ. Dels brukar det vara mer socialt accepterat på jobb som inte är på kontor och dels så är det enda möjligheten om arbetet sker utomhus eller så utan tillgång till vattenkokare. Även här har jag några stalltips. Viktigaste är att aldrig använda samma termos för kaffe som för te, har du använt den för kaffe en gång så är det bara att köpa en ny termos för teet, det går inte. Nästa sak är att det är framförallt svarta teer och puerher som lämpar sig för termos, de mer delikata teerna blir på något sätt mycket mer urvattnade/förstörda av en termosupplevelse och jag skulle därför inte rekommendera att dricka grönt te ur termos. Det tredje är att jag skulle verkligen rekommendera att ta med en riktig kopp, att dricka ur termoslocket kan väl visserligen ge lite nostalgisk skidturupplevelse (om du är norrman i vart fall) men för mig så tar det ner helhetsupplevelsen en hel del.

Färre tepåsar åt folket!

Varför smakar Lapsang rökigt? Ett te blir till

by 2 Comments

En av mina vänner och läsare frågade mig hur det kommer sig att Lapsang, eller Lapsang Souchong som är det mer fullständiga namnet som brukar användas smakar så mycket rök. Det hade kunnat vara den vanliga smaksättningsproceduren där teet blandas med någon slags eterisk olja, där det absolut vanligaste exemplet är Earl Grey som är ett svart te blandat med bergamottolja. Det hade också kunnat vara något sånt där hemskt te där de helt enkelt blandat i en massa andra saker tillsammans med eteriska oljor och sen satsat mest på att ge den ett fantasifullt namn, men nej som min vän misstänkte så var det varken eller.

Men först måste vi nog säga lite om hur ett te blir till, jag har varit inne på ämnet lite förut, men visst är det fascinerande att vi från samma buske, Camelia Sinensis kan få både grönt-, svart-, oolong-, och puerhte. När tiden är inne så plockas bladen från teet, detta sker normalt sett under våren, men vissa variationer finns för speciella sorter.

Efter detta så ska teet tillintetgöras, vissna, skrumpna (engelska withering, kanske att varken tillintetgöras eller vissna är jättebra översättningar…) det vill säga att det färska teet helt enkelt delvis torkas.

Därefter så beror det på vilket slags te som ska tillverkas. Grönt te jäses inte, men alla andra teslag får jäsa, eller oxidera kortare eller längre tid (grönt, lätt-oxiderad oolong, hög-oxiderat oolong, svart te, puerh). Teet utsätts för luft för att stimulera oxideringen, men tänker ni kanske nu, teet kommer ju utsättas för luft under hela tiden fram till att det dricks, hur kan det spela någon roll hur länge det får oxidera på plats?

Det är en bra fråga säger jag, och det beror på att nästa steg i processen är fixering. Vid fixering så utsätts teet för mycket höga temperaturer så att de aktiva cellerna i tebladen dödas, det gör att teet kan ‘fixeras’ vid exakt den oxideringsgrad som det för tillfället är i. Detta gäller alltså även grönt te som fixeras innan någon jäsning alls har ägt rum.

Sedan så rullas teet, återigen så beror det lite på vad det ska bli för te hur det rullas men jag är säker på att terullningen är en minst lika ädel konst som den romantiserade tobaksbladsrullningen i andra delar av världen.

Slutligen så torkas teet genom ånga, och även här så, ja ni har gissat det, så beror det på tesort hur länge det ångas (hur något kan bli torrt genom att vi utsätter det för ånga tänker jag däremot inte ge mig på att förklara, tydligen är det så det fungerar).

För vissa teer kommer så en avslutande fas där teet rostas eller smaksätts med exempelvis blommor.

Ingen rök utan eld! Kanske tror ni nu att ni har löst gåtan, det är helt enkelt så att Lapsang Souchong till skillnad från andra teer är ett av de där få teerna som rostas, och att det är därför det smakar som det gör? Men nej, istället är det under torkningsprocessen och skrumpningsprocessen som smaken kommer ifrån. Detta genom att de torkas över en eld av tall-ved istället för vattenånga och teet då kan ta smak av den rök som tallen så givmilt lämnar från sig. Så om ni tycker att det smakar rök om Lapsang Souchong så är det helt enkelt för att det är precis det som det smakar.

Men.

Allt det här med tallved och torkningsprocess gäller bara om du har hittat ‘riktigt’ Lapsang Souchong, det är ingen skyddad benämning och det allra vanligaste i butikerna är att det istället är ett te av ganska låg kvalité som blandats med rökarom och andra tillsatser. Det kan förstås vara gott ändå men jag skulle ändå rekommendera om ni gillar dessa (eller inte gillar dessa) att pröva den tallvedsrökta varianten bara för att veta vad ni går miste om.

Mängd

by Leave a Comment

Så när vi nu har skaffat oss rätt temperatur på teet så är nästa steg att försöka skaffa sig rätt mängd. Det är svårt att hitta rätt mängd, inte bara skiljer det sig väldigt mycket mellan olika tesorter, det är dessutom ganska personligt och relationen till dragtid komplicerar det hela ännu mer.

Som någon slags grund skulle jag säga att 1.5-2g för 5dl ofta är ganska lagom och vad jag brukar använda. När jag brygger mindre volymer så går det oftast inte att skala ner rakt av utan även för 1dl så ligger jag nog på över 0.5g (om inte annat för att det är så svårt att mäta upp så lite). Vissa teer behöver mer, och tyvärr är det också så att i princip alla teer (utom puerher) tappar smak när de börjar bli gamla, och då krävs större mängd för samma resultat.

Om en inte har en finkalibrig våg så kan det vara bra att tänka på att olika teer har väldigt olika densitet och att i volym så behöver du ha mycket mer vitt te än puerh till exempel. Vitt och vissa gröna väger fånigt lite har jag märkt.

Men annars för dig som inte har jättemånga olika teer hemma (vilket ändå är en dålig idé eftersom de blir gamla) så fungerar det nog rätt bra att pröva sig fram, när jag gör ceylon i vår jättekanna så tar jag 3 lagoma matskedar, det vill säga skedar som vi äter med, eftersom jag minns att det då blir ett bra resultat.

Men sen kanske det händer, du står där med ett te som nästan inte smakar något. Om det är 4de dragningen och uppåt så är det inget att oroa sig för, det fanns antagligen inte mer smak kvar i teet men om det är första dragningen, är nu allt förlorat?

Vad du inte ska göra är att låta teet dra längre. Det går inte att kompensera för lite te genom ökad dragtid, det blir bara dubbelfel. Ja, det kommer smaka mer, men det kommer inte smaka mer gott utan bara mer ogott. Vad du nästan alltid kan göra däremot är att hälla av vattnet, hälla på mer te och göra en andra/första dragning

Jag har förövrigt hittat ett oerhört bra puerh i chinatown i San Fransisco och en kollega har låtit mig hänga på en tebeställning från schweiz så vi har många roliga inlägg att se fram emot. Det vill säga efter att jag gjort en lektion om den tredje grundpelaren också.

Temperatur

by 1 Comment

Jag har skrivit en del om det här förut, men kände att det var så viktigt att det var lika bra att ge det en egen bloggpost.

Ett vanligt misstag som många gör är att de bränner grönt te. Det blir inte farligt för det men det smakar sämre, och ibland kan det vara så illa att det går från gott till inte-gott så vi vill inte bränna vårt te. Men vilken är den bästa temperaturen då? Ja, det är svårt att säga generellt men oftast så är det inte så himla noga, men det här är nog en ganska bra grundregel:

  • Svart/Puerh 100 grader
  • Oolong 70-100 grader
  • Grönt 80 grader
  • Vitt 60 grader

    • Så hur gör en då för att få rätt temperatur? Ja, säkrast är förstås att använda en termometer, men inte ens jag orkar göra det särskilt ofta. Själv fuskar jag lite genom att ha köpt en vattenkokare där det går att ställa in olika temperaturer och då är det lätt (även om även dessa efter ett tag måste kontrollmätas), men annars så går det också att kolla på bubblornas storlek. Öppna locket på vattenkokaren under tiden det kokar (nej det är inte farligt, ja det är dumt att ha huvudet rakt i ångorna, och ja akta barnen) så ser du hur det efter ett tag börjar uppstå små bubblor som sedan blir större och större.

    Jag kan inte ge dig exakt vilken storlek som motsvarar vilken temperatur, om inte annat för att det är knivigt att mäta snabbt försvinnande bubblor i kokande vatten, men om du en gång använder en termometer så kan du senare matcha mot hur stora du upplevde att bubblorna var.

    Men sen har vi det motsatta problemet också, vissa teer vill verkligen ha kokande vatten, och att då hälla i en kall tekanna eller kopp fungerar helt enkelt sämre än att inte göra det. Redan vid en mindre keramikkopp som jag experimenterade med så var temperaturen nere på 85 grader direkt efter upphällning. Det är ju visserligen bra om en har grönt te, då räcker det ju att inte hälla vattnet direkt på bladen så försvann risken för att bränna dom men för svart är det helt enkelt inte bra. De flesta teer är inte så känsliga för det här, men har du något fint svart eller puerh, pröva att förvärma kannan och se om du känner någon skillnad.

    Bör en först koka vattnet och sen låta det svalna eller avbryta kokningsprocessen? På en del utländska sajter så verkar de utgå från det första, men i Sverige är det bara dumt, när vattnen blir för varmt så försvinner mer och mer syre ur det och vi vill ha kvar syret, så enda anledning till att verkligen låta det koka först är om en tror att vattnet annars kan vara otjänligt, men det är som sagt inte fallet här.

    Nåja, det går nog ganska fort

    Överdraget te

    by Leave a Comment

    Bortglömt te, och då menar jag inte te som stått för länge i skåpet, har på mig samma charm som surströmming har på människor som… eh gillar ruttna saker. Te som har glömts i kannan kan nämligen förvånansvärt ofta vara väldigt gott, annorlunda smak visst, men inte en dålig sådan.

    Ja, det är sant de allra flesta teer om de får dra för länge blir bara bittra med mycket flavonoider och inte alls goda att dricka men det finns undantag. Många puerh-teer tål tillexempel hur lång dragtid som helst, och det var inte ovanligt att jag på onsdagkvällar tillsammans med Jan först gjorde en kanna te, sen åkte och tränade för att sedan micra och dricka när vi kom tillbaka.

    Det behöver inte heller vara fin-teer, för vanligt koh-i-noor ceylon så fungerar det minst lika bra att dra det i 10 minuter som i 3, och konstaterade med min kombo att vi nog båda föredrog den smaken.

    Så.. pröva! Eller om ni är som mig så kommer ni råka pröva snarare än att göra det medvetet men häll då inte ut teet innan ni smakat.

    Dessa teer fungerar förövrigt också jättebra till att göra tesnaps, ta te, häll på sprit, låt stå ett dygn ungefär, sila, drick till sillen eller chokladkakan.

    Iste

    by Leave a Comment

    Iste är inte som det är lätt att tro ett te gjort av is. Det är inte heller te i isform även om det är närmare sanningen.

    Engelskans Iced Tea ger en bättre hint, det är alltså te som är kylt.

    Så här när våren tittar fram så tänkte jag att det kunde vara intressant att skriva ett inlägg om denna dryck. Det är nämligen en ypperlig dryck men som har ack så många fällor på vägen. Den enklaste fällan att falla i är att helt enkelt köpa sådan dryck från någon affär. De flaskor som säljs under detta varumärke innehåller mest socker och borde nog egentligen snarare marknadsföras som läsk utan kolsyra. Därmed inte sagt att de inte kan vara gott. Det är inte gott. Så nu var det sagt också.

    Till skillnad från vanligt te så är tyvärr iste lite omständligt att göra själv. Principen är visserligen fruktansvärt enkel.

    1. Gör te*.
    2. Kyl det.
    3. Drick

    På andra ställen så går det att läsa om alla möjliga konstiga recept inkluderandes socker och andra märkligheter. Men egentligen är det inte svårare än så här. Vad du bör vara vaksam på är att välja rätt sorts te. Inte alla teer passar som iste och generellt sätt skulle jag undvika både svarta teer (och till dessa räknar vi alltså inte Puerh som tvärtom är ypperligt te att göra iste på) och alltför finliriga gröna teer eftersom mycket av nyanserna kommer försvinna. Puerhteer och jasminteer är nog mina favoriter att göra iste på. Enligt ett tips nyligen ska de dessutom fungera ypperligt att blanda (i varm form då men säkert också lika bra i kall), men detta är inget jag hunnit prova än.

    Vad är då det krångliga?

    Det krångliga är steg 2. Faktum är att iste är absolut enklast att göra på vintern då det går att ställa ut en flaska och låta det kylas den vägen. Problemet ligger lite i att det går inte så bra att hälla upp varmt te i en pet-flaska, alltså behövs någon annan behållare under tiden det svalnar. Vanligtvis brukar tekannor vara väldigt bra behållare för te men då de ofta har en utformning för att teet inte ska svalna, i vart fall inte fort, så är det inte heller speciellt lämpliga för just detta ändamål. Så det enda rimliga jag har kommit på är att låta det svalna långsamt i till exempel en kastrull, tills det blivit tillräckligt kallt för att hällas på flaska och sen låta det vara i kylen över natten.

    Men då kommer vi till nästa problem. Att om jag nu inte ens ska få dricka det samma dag så vill jag göra mycket av det, annars känns det inte riktigt värt. Men som vi också vet sen tidigare så är det dödsdömt att försöka göra för mycket te åt gången. Istället blir det ett litet projekt där alla dragningar av teet ska användas för att sedan dagen därpå ha iste av bra kvalité. Det här är anledningen till att jag inte gör iste så ofta, men nog kan det vara fruktansvärt gott, särskilt under en varm sommardag. Så hade jag bott i ett land där sådana var vanliga hade jag nog utvecklat det här mer.

    Men vänta nu, sa jag att alla isteer som går att köpa är dåliga? För att de inte är baserade på te och för att de innehåller massa socker? Jag har faktiskt hittat ett undantag, har visserligen inte sett den i Sverige än men tog ett bildbevis från usa

    Det här är alltså ett iste som inte är från koncentrat eller pulver, och som dessutom är osötat! Vilket innebär att det varken är socker eller andra sötningsmedel i. Och detta kommer inte från någon liten hippieproducent utan är ett samarbete mellan Lipton och Pepsi! Det är lite citronsyra i vilket jag antar är för den konserverande effekten men ja allting med det här teet är bra. Förutom en sak. Det smakar som om någon gjort Liptonte och sen kylt ner det, det vill säga inte alls gott. Men bara det faktum att det finns borde betyda att det finns en marknad, har svårt att tro att Lipton eller Pepsi gör något de tror går med förlust, och finns det en marknad för kylt liptonte så kanske det finns för något gott te också. Hoppas det i vart fall.

    *se mina andra blogginlägg