Jag har mycket för mig, och är ute och reser, som vanligt så blir jag besviken på världen. Det är därför tvunget att bli ytterligare ett gnäll-inlägg om tillståndet på tefronten. Mitt jobb har skickat mig till Denver, USA på konferens, konferensen i sig är bra med bristen att det enda som finns i teväg är Liptons tepåsar. Jag vågade inte ta med mig något eget te eftersom jag bråkade tillräckligt med gränsvakterna förra gången jag var där (tips är att en konferens inte räknas som att jobba ifall de frågar), och även om det säkert är tillåtet att ta in te så orkade jag inte ta risken att stå där och förklara att puer varken är knark eller innehåller några biologiskt överförbara sjukdomar.
Nu är väl kanske det här inte så förvånande, det går trots allt inte att ha för höga förväntningar på ett konferensställe, särskilt inte när det egentligen bara är vårt huvudkontor. De har goda kakor. Allting är sött i detta landet.
Jag har blivit placerad på ett oerhört fint hotell, ett sånt där hotell som jag aldrig skulle ha råd med själv och som bolaget antagligen har råd med (eller ja råd och råd) för att de fått en jättebra deal då det verkar vara standardstället för alla gäster till huvudkontoret. Vid frukosten finns det två kockar som tillagar ägg, bacon och hash brownies (som jag lärt mig betyder potatiskaka och inte har något alls med gräs att göra). Mitt hotellrum har en espressomaskin, och två tv-apparater båda större än vad jag hade haft om jag hade haft tv. Jag har tyvärr när jag går ner till frukosten skaffat mig lite förväntningar.
Påste.
Liptons påste.
I pappmugg.[sic]