Prag | #TalaOmTe

Bra Tearoom

18 augusti, 2015 by gwaihir 1 Comment

Jag antar att namnet är lite mer poetiskt på Tjeckiska, annars är Dobrá čajovna (som alltså enligt google betyder Bra Tearoom på svenska) ett väldigt spartanskt namn på ett ställe som är mycket bra på te.

Det här ställer ligger också i Prag, och menyerna är förvillande lika, eller rättare sagt menyn här ser väldigt mycket ut som den tidigare har gjort på Siva, det är nästan så likt så att det går att sluta sig till att inspiration helt klart funnits. Stämningen är inte alls likadan, framförallt kanske för att det här stället har fönster, det var visserligen fortfarande många romantiska par, och det fanns en dold övervåning i inre rummet med matta och kuddar för att, dricka te på förstås.

Utbudet var underbart och alla teer som vi hann pröva höll riktigt bra kvalité. Både puerher, oolonger och ett vitt, tyvärr chansade jag och köpte med ett puerh som jag inte prövat och som var riktigt kasst, jag borde ha förstått det på den flashiga förpackningen av det men för sent. Hur som helst så drar det inte ner betyget på besöket och det är nästan lite vemodigt att inse att Dobrá nog helt enkelt är ett bättre ställen än Siva om en vill ha bra te och har gott om tid att dricka det.

Dessutom så har de insett att te vill vara fritt och inte instängt i några hemska tepåsar och hade därför följande som dörrmatta:

Inte stängde de heller innan midnatt, således ett bra ställe att besöka på väg hem från restaurangen.

Det fanns fler ställen med teinriktning som vi råkade gå förbi och det här är bara ytterligare en anledning till att uppskatta Prag, jag kan verkligen rekommendera ett besök och alven är inte farlig.

Uppgång och fall för čajovna Siva

5 augusti, 2015 by gwaihir Leave a Comment

Redan i mitt första inlägg så skrev jag kort om ett teställe i Prag som var stället där mitt intresse för te vaknade till på riktigt.

Efter att ha gått ner en trappa så hamnade vi i ett underbart rum med välvt stentak, dämpad belysning, indisk musik och framförallt bra te.

Det fanns vid den tiden ingen motsvarighet i sverige, menyn bestod av sida upp och sida ner med teer och utförliga beskrivningar av lukt, smak, färg och ursprung. Samt notiser som att för ett visst te den andra dragningen är den sötaste och den tredje den godaste, bara att det gick att dra te flera gånger var något nytt.

Jag föll för stället och har sedan jag besökte det första gången vilket jag tror var 1998 eller så, varit tillbaka varje år, förutom förra året då det tyvärr inte fanns någon möjlighet.

Jag har således kunnat följa utvecklingen på stället, första som började bytas ut var korgstolarna som det fortfarande går att se bilder på på hemsidan, istället skaffades soffor och andra tygfotöljer som om möjligt bara gjorde det ännu mysigare.

Personal kom och gick, jonglören är fortfarande favoriten även om han av förklarliga skäl bara jobbade där ett år. Jonglören var nämligen mycket närsynt och hade riktigt tjocka glasögon, och så gillade han att jonglera, men han var inte särskilt bra på det så då och då hördes saker som gick sönder i köket. Det var också han som lärde mig vikten av att spilla i en kinesisk tecermoni.

Stället blev mer och mer populärt, det skaffades en meny på engelska och tyska, och över tid så tog vattenpiperökande hippa ungdomar över mer och mer. Det mest negativa med detta var nog att musiken på grund av detta då och då var betydligt sämre, teet var fortfarande lika bra och stämningen underbar. Det blev också mer och mer en romantisk plats där nästan bara intima par befolkade borden.

För ett par år sedan så började något hända, de bytte ut menyn till en kombinerad tjeckisk/engelsk meny, utan att den blev tjockare så i princip hälften av teerna försvann. Riktigt tråkigt var det när jag var där med min syster och blev serverad ett puerh som antingen i kvalité eller tillredning verkligen inte höll måttet.

I år så märktes det mycket mer att det var slitet, jag hade aldrig riktigt reagerat på det tidigare men den unkna doften när vi kom nerför trappan gjorde det så mycket tydligare.

De hade slutat med gaiwaner och teet var kanske inte av sämre kvalité men urvalet var betydligt sämre, och även om en snabbt vande sig vid doften så störde den ändå tenjutandet. Missförstå mig inte, jag hade även i år en oerhört givande och rogivande tid på testället men jag inser att det kanske är mer och mer av nostalgiska skäl där minnena av en svunnen tid påverkar min upplevelse i en positiv riktning.

Nog kommer jag ta mig dit igen, men det är nästan så att jag vill säga ett sorgligt farväl, men det får bli ett på återseende och en förhoppning om att de rycker upp sig, på det bra sättet då förstås.

Min te-resa

31 januari, 2014 by gwaihir 7 Comments

Mina föräldrar drack kaffe, kokkaffe. Koka upp vattnet så att det bubblar, häll i kaffe, vänta tills du ser bubblor igen, då är det klart. Jag har något vagt minne om att jag som liten försökte laga te på detta sätt, men eftesom bubblorna aldrig försvann ansåg att det aldrig blev klart, det är oklart för mig varför. Någon gång så kunde vi få varm choklad, 3 teskedar socker, 1 tesked kakao, blanda med grädde, fyll på med varmt vatten, det kunde vi också få oss farmor som hade lärt sig hur hon gjorde barnbarnen blev snälla redan efter frukost. Idag vänder jag på proportionerna och blandar grädden med tabasco men det är fortfarande ett kärt minne.

Jag minns inte när jag började dricka te, men jag kan inte ha varit särskilt gammal, jag vet att det hemma även när jag var liten fanns löste (eller te som jag skulle kalla det nuförtiden), english breakfast som var så där riktigt starkt och gott, och andra märken som Himlagott som jag som och ung och oförstående tyckte var himla gott.

I min liksom i många andra släkter så fikades det en hel del, kaffe var inte gott och även om det hände att jag drack saft så blev det ofta te, kanske kände jag mig vuxen då, kanske var det godast.

Under gymnasiet så dracks det mycket te, både bland mig och mina vänner, många långa nätter då det spelades Risk ackompanjerades av denna dryck, och vid frukosten var det en självklarhet. Än så länge så fanns det inte direkt någon tekultur i sverige, i vart fall inte som jag hade upptäckt, det som dracks var löste från olika stora märken inhandlat på Obs vilket var Konsum Värmlands stormarknad på den tiden. Mitt uppvaknande kom senare, på en resa till Prag.

Vi gick förbi ett te-hus, jag fick med mig några in för att ‘fika’ men själv var jag mest nyfiken på teet. Ner i ett tegelinramat källarvalv så fick vi menyer. Menyer på te. Det var en tjock bok med beskrivningar av varje te de serverade, och det var många teer. Menyn var på tjeckiska. På något sätt lyckades vi beställa te, och det var en smakupplevelse som förändrade mitt liv. Jag drack knappt alkohol vid tiden och när övriga i sällskapet kom hem och berättade om de billiga ölpriserna (ca 5kr för en stor, god (nåja), öl) så pratade jag om te. Det här var mer än 10 år sedan och jag har återvänt varje år sedan dess, men historien om čajovnan Siva är för lång för att berätta här.

Väl hemma så började det dyka upp tebutiker, mer eller mindre specialiserade, men till min besvikelse så var standard att satsa på teer med lustiga namn och konstgjorda smaker än någon slags kvalité. När jag efter andra pragresan (då de hade fixat en meny på engelska) letade efter något Puer-te, vilket som helst så dröjde det flera år innan jag fick tag på något i sverige. Det kändes märkligt då tjeckien inte direkt producerar mer te än sverige, men jag köpte med mig mer och mer hem för varje år.

Till slut började jag hitta butiker i Stockholm (där jag inte bor eller bodde) och något senare på nätet där det gick att få tag på te med bra kvalité, jag nördade ner mig mer och mer, det skulle vara jordiga puer, nötiga oolong och gräsiga gröna (till stor del stämmer det fortfarande med min smak), och jag fick svårare och svårare att dricka Yellow Label i tepåse. Under en resa till kina upptäckte jag jasminteer och förflyttade mitt absoluta motstånd mot alla former av smaksatt te till att bara gälla de artificiellt smaksatta. Att få se lite av tekulturen i kina var också en upplevelse som nog kommer att skrivas om.

Frustrationen när jag flyttat till stora staden Göteborg och insåg att det inte fanns några caféer där jag kunde få te på riktigt är en anledning till att jag skriver, men större är passionen och min vilja att dela med mig av och utbyta erfarenheter med andra tefantaster och blivande tefantaster. Idag dricker jag alla möjliga sorters te, på jobbet går det åt ett antal kopppar Sencha varje dag, hemma står alltid en gigantsik kanna med Ceylon som bara är att micra, och inte alltför sällan så tar jag fram fin-te i massor av olika former. De första två ger mig en känsla av vardag och trygghet, de senare är vad som gör mig lycklig. Ska det va lite te te?