• Hem
  • Böcker
  • Te
  • TalaOmTe dricker te med
  • Om bloggen Tala om te

#TalaOmTe & #TalaOmBöcker

Te på riktigt - Böcker på riktigt

Italiensk glass – Eller vad gör du när du står på ett café

19 september, 2015 by gwaihir 2 Comments

Nej, jag tänkte inte skriva ett inlägg om italiensk glass, den här bloggen handlar ju om te, och glass är inte mer te än vad rooibos är. Men jag hittade följande inlägg som handlar om hur du på avstånd kan upptäcka om italiensk glass är bra eller dålig.

Jag bara älskar hans attityd, inte bara ger han bra konkreta tips han ger dessutom tips för vad en ska göra om det bara finns dåliga glasställen i närheten. När det gäller te och caféer så är detta något som är sant i nästan alla städer och byar i Sverige (med Stockholm som undantag som faktiskt har ett café som är helt ok) och inte är det bättre på restauranger.

Men för att återvända till glassen så gick de första tipsen ut på att kolla om färgerna på fruktsmakerna var för mycket neon, om glassen var staplad i höga publikfriande staplar och om de hade smaker efter säsong. Och tipset för att ändå äta glass på dåliga ställen var att ta de mest artificiella smakerna eftersom de var bäst på att dölja den dåliga mjölken.

Om vi då återvänder till tevärlden och börjar med caféer, hur vet du om ett café har bra te?

1. Har de påste?
Om de har påste framme så vet du att det är ett jättedåligt ställe. Det här gäller oavsett om de skulle ha andra teer också, ett café som ställer fram påsteer synligt har ingen respekt för sitt te och om det dessutom bara skulle vara påsarna som erbjuds så är det som vi pratat om tidigare bedrövligt. Sån tur är så är det faktiskt inte så vanligt med caféer som är på den här nivån.

2. Har de bara konstiga smaksatta teer?
Här känns det som läge att länka till vad en vis person skrev en gång angående namn på te. Om de bara har kraftigt artificiellt smaksatta teer så vet vi också att det är ett dåligt ställe. Här är det viktigt att tänka på att antalet teer de har spelar ingen som helst roll. Det är vilka teer de har som är viktigt.

3. Har de något oolong eller till och med puerh?
Om stället klarat tvåan så är det inte säkert att det är ett bra ställe men det är i vart fall ett inte jättedåligt ställe och rekommenderat är väl att då ta ett av dessa teer som inte är konstigt smaksatt. Men om de har ett oolong då är det ett café som är över snittet i Sverige, och så vitt jag vet så finns det fortfarande bara ett café (Chaikhana) som har puerh på menyn och är därmed ett riktigt bra ställe. Detta gäller alltså även om du inte gillar puerh eller oolong, eftersom förekomsten visar på att de bryr sig om sina teer och antagligen är deras gröna och svarta teer också helt klart över standarden och du kan antagligen känna dig trygg i att beställa en kopp te därifrån.

Om du nu hamnat på ett dåligt café när det gäller te vad ska du göra?
Det finns några olika alternativ här, till skillnad från glassen så kan jag inte rekommendera att ta det mest artificiellt smaksatta eftersom dessa sorter också oftast har det absolut sämsta teet. Istället skulle jag säga att de är något av följande alternativ som gäller:

Ta något utan smaksättning, även ganska dåliga caféer kan ibland ha ett Assam eller ett Sencha och har de båda så välj det svarta eftersom det gröna antagligen redan har passerat bäst före datum. Om inte den möjligheten finns så är ”Chai” det som jag absolut skulle rekommendera, det kan ofta vara så pass kryddigt att det faktiskt döljer det dåliga teet och dessutom så är många av kryddorna billigare att ha i som de är istället för att gå vägen via en artificiell olja så du får ofta riktiga kryddor. ”Chai” betyder förövrigt te så chai-te är en väldigt konstig svensk konstruktion men det gör ju inte drycken sämre. En varning dock är att vissa caféer har vad som kallas för chai-latte eller liknande som inte är te överhuvudtaget utan görs ifrån ett pulver. Undvik.

Om inte den möjligheten heller finns eller om de bara har påsar så är det tyvärr inte mycket annat att göra än att lära sig att dricka att uppskatta kaffe. För i det här landet så kan caféer som är superduperdåliga på te fortfarande satsa riktigt mycket på kaffe och det blir helt enkelt det bästa alternativet. Espresso Machiato är enligt mig den bästa nybörjardrycken, tillräckligt lite vätska för att du inte behöver plåga dig så länge och lite mjölk för att bryta av den konstiga bitterheten. Tyvärr är väldigt många caféer så här så numera dricker jag kaffe… men bara i nödfall.

Restauranger då? Liknande procedur gäller, så här gör jag numera:

– Vad har ni för te?
x- ’Något svar’
– Är det påste?
alt 1: Ja
– Jag tar en espresso
alt 2: Nej
– Ni har inget Oolong?
x- Nej
– Jag tar ’Namnet på något te som jag fick under första svaret’

Alltså det är väldigt sällsynt med restauranger som har bra te, så särskilt om det var en bra restaurang så försöker jag ofta undvika teerna för att inte förstöra en bra helhetsupplevelse.

Slutligen om ni känner till något ställe i Sverige med svaren ”Nej”, ”Nej” och ”Ja” på de tre frågorna ovan så får ni jättegärna skriva om det i kommentarerna.

Filed Under: Inspiration, Konsumtion, Te Tagged With: café, påste, restaurang, tepåriktigt

Dumplings och te

4 februari, 2014 by gwaihir 5 Comments

Både på fönstret och hemsidan så har Beijing 8 tydligt deklarerat att de serverar Dumpling & Tea. Efter att ha pratat med någon kollega och fått reda på att de har de sämsta dumplings han har ätit, så kunde jag inte låta bli att göra ett besöka. Det bör nu tilläggas att nämnda kollega endast ätit dumplings 4 gånger varav 2 i Singapore och en gång på ett berömt dim-sumställe i London, men ska jag vara helt ärlig så var det ju ändå inte för maten som jag planerat mitt besök.

För att vara ett ställe som ska servera två saker, varav en är te, så hade de förvånansvärt lite te. Ett jasminte, ett te som på namnet verkade vara en earl grey variant, och ett ospecificerat oolong (”fine oolong”). Av dessa så lät helt klart oolonget mest intressant, och tillsammans med en färdigkomponerad meny av vegetarisk dumplings i två varianter och ett par sidorätter så slog vi oss ner.

Teet serverades direkt och här ökade ändå uppskattningen en del. Det serverades i en finurlig kopp, som när den ställdes på bordet kunde ställas så det gick att välja om vattnet skulle vara i kontakt med bladen eller inte. Ett smidigt sätt att själv kunna välja dragtid, och det fanns även möjlighet till påtår.

en kopp

Själva teet var ett lättoxiderat oolong, helt utan både gräs- och nöttoner med en dragning åt aprikos utan att bli sött. Tyvärr så hade de i antagligen någon slags iver att inte verka snåla haft alldeles för mycket blad för det lilla utrymmet vilket gjorde att de inte kunde utvecklas ordentligt och gissningsvis hade en fylligare smak funnits om det beretts bättre.

När det gällde maten så var dumplingens deras sämsta sida, det var väl inte direkt något fel på dem men korvkioskdumplingsstället mitt emot biopalatset var mycket bättre, vilket säger en del. Men sidorätterna var jättefina, tror det var den bästa broccolin jag ätit, så helhetsintrycket blir ändå bra. Vi hann aldrig med att pröva efterrätterna, om de är bra kanske det här kan bli ett alternativ till fik, för även om jag inte blev väldigt imponerad av teet så är ju den sorgliga sanningen att det var bättre än nästan alla caféer i Göteborg där jag än så länge inte ens hittat någon som serverat oolong, och än mindre puerh.

Filed Under: Konsumtion, Te Tagged With: Beijing 8, oolong, restaurang

Prenumerera på bloggen!

Loading

Senaste kommentarer

Copyright © 2022 · Lifestyle Pro Theme on Genesis Framework · WordPress · Log in