#TalaOmTe

Te på riktigt

Kaffe och britter

by Leave a Comment

Jag började skriva på ett inlägg om kinesiska teer som varje pokémonist (got to catch them all) borde ha prövat. Naturligtvis går det inte att pröva alla men kanske fanns det några få distinkta typer som jag kunde rekommendera? Tanken var sen att gå vidare till andra länder och tesorter och ha lite som en löpande historia i bloggen, men jag fastnade.

Jag förstår att det inte är lätt att hålla koll på alla olika teer, det är verkligen en djungel, särskilt när det gäller kina då väldigt mycket information inte ens finns tillgängligt på andra språk än kinesiska och en får försöka navigera mellan olika tolkningar av andrahandskällor, jag förstår att det inte är lätt. Men snälla, om du älskar kaffe, är jätteduktig på kaffe, lever på att sälja kaffe och får för dig att även börja sälja te, kanske av hög kvalité, försök i vart fall sätta dig in lite grann i vad du säljer. Och lita inte på britter.

Jag ramlade på en sida som sålde ett Mao Feng, vi kan låta kafferosteriets namn vara osagt, och det var så många och så bisarra fel att jag bara blev tvungen att skriva det. Dessutom så har jag just nu många nya läsare (ansiktsbokens fel), och då mina mest populära inlägg tidigare varit https://talaomte.se/50-shades-of-grey/ och https://talaomte.se/rant/ har varit ganska rantartade så varför inte följa upp det spåret lite.

Vi kan börja med första meningarna och det i tesammanhang minst graverande felet:

Kalla oss tramsiga romantiker, men vi älskar denna historia. En ung man och en vacker ung kvinna från en teplantage hamnade i Amors händer och det blev kärlek vid första ögonkastet.

Vad i hela friden gjorde den romerska kärleksguden i Kina? Vad jag vet så figurerar han inte i varken Taoism, Buddhism eller Konfucianism och jag har väldigt svårt att han skulle figurerat i gamla kinesiska myter vilket historien ska ge sken av att vara. Dessutom så undrar jag varför inte mannen också var vacker om nu kvinnan var det men men inget än så länge är i vart fall direkt skadligt, falskt eller direkt terelaterat, så vi hoppar vidare lite.

Vilket är varför, enligt legenden, är evigt grumlig området där Mao Feng te växer och fuktigt året runt.

Här börjar problemen på riktigt, Mao Feng syftar nämligen inte till ett område, utan är istället en beskrivande benämning på en viss sorts tillverkningsprocedur. Det finns många detaljer i den här, kort sagt går det att förklara med att det är te som är ‘bakat’ istället för ‘soltorkat’ eller stekt under omrörning. Eller att det är te som tillverkats ungefär likadant som det mest berömda Huang Shan Mao Feng (där första två orden beskriver området).

Nu går samma historia att hitta på den engelska tedistributören som kafferosteriet hämtat te från (vilket förklarar en hel del grammatiska klurigheter i texten) men som sagt, det går inte att lita på britter när det gäller te.

Men det blir ännu värre:

Bryggning:

– hett vatten, upp till 95-100 grader

Alltså Nej! Är det något vi har lärt oss så är det att inte bränna grönt te! Det här är så mycket kardinalfel som det bara kan bli och sånt som gör att fint te inte har slagit igenom mer än det gjort. För det finns säkert välmenande kaffekonnesörer som prövar det här med te, köper te av vad de tror är hög kvalité följer instruktionerna… bränner skiten ur teet, tycker inte det smakar gott och konstaterar att det inte är deras grej. I det här fallet går inte ens att skylla på britterna eftersom de faktiskt anger 80 grader på sin egen hemsida.

Och det fortsätter bara värre och värre:

– låt dra upp till 3 minuter

Teapigs höga kvalité på tebladen gör det möjligt att låta teet dra något längre, det är definitivt värt de extra minuterna!

Alltså jag brukar ju förespråka att inga sätt är fel, att om du hittar ett sätt att tillaga ditt te på så gör så, jag själv kan ibland avnjuta vissa extrema/konstiga tebryggningssätt (som att överdra puerh) men jag säljer inte te med det som allmän rekommendation. Häll på 100 gradigt vatten på ett grönt te och låt det dra i tre minuter och jag blir förvånad om du som resultat får något som är något annat än extremt beskt på gränsen till odrickbart. Ja, om du nu gillar sånt te så gör så, men om du rekommenderar det till någon annan berätta gärna att det är en väldigt udda metod och ange inte att det är standard.

Ännu märkligare blir ju påståendet att det är teets höga kvalité som skulle göra att det går att dra längre. Eftersom det är precis tvärtom. Ja ok, om du jämför med tepåsar, fine, det finns fina teer som ‘kan’ dra längre än tepåsar men om vi pratar löste så är ett tecken på kvalité snarare om något att det går att dra kortare tid (fast egentligen är ju dragtid mycket mer beroende på sort av te och har ingenting med kvalité att göra). Tecken på kvalité hade varit att rekommendera att det går att dra många gånger, vilket säkert många kaffedrickare inte känner till, men visst om du första gången har 100 grader och drar det tre minuter så går förstås inte det heller.

Som jämförelse kan jag nämna att Luo Jualin i den ibland överdrivet poetiska, ibland överdrivet förenklade men väldigt insatta och framförallt vackra teboken “The China Tea Book” för ett liknande högkvalitativt kinesiskt te (dock inte ett mao feng) anger dragtiderna första: 20 sekunder, andra: 0 sekunder, tredje: 10 sekunder och jag kan lova dig att det inte är av sämre kvalité och därför inte klarar av att dras lika länge som det som kafferostaren ovan säljer.

Och vi avslutar med ytterligare en ganska grav felaktighet:

Typ
Grönt
Sortera efter

Bästsäljande
Koffeinfria

Ni har säkert redan gissat vad problemet är. Det är i och för sig möjligt att just det här teet har genomgått någon märklig process som gör att det blivit koffeinfritt, men grönt te i allmänhet är inte koffeinfritt (även om mängden är mycket lägre än i kaffe) och det känns troligt att om det nu är någon specialprocess som använts att det hade nämnts även på den engelska distributörens hemsida. Mer troligt är att det är någon som över huvud taget inte har koll på te.

Om ni nu känner att jag kanske lite orättvist plockat ut småstycken att kritisera så kan jag lugna er med att jag nu har citerat nästan allt som stod om teet på hemsidan och inte utelämnat någon text där det fanns någon slags vettig information. Om det här är ‘proffsens’ nivå så är det inte konstigt att folk har fel på internet.

Rant

by Leave a Comment

Som ni kanske minns så var det en massa saker jag sa att jag skulle skriva om härnäst. Det får vänta. Någon, som fortfarande är min vän (don’t shoot the messenger) skickade nämligen den här bilden till mig:
Bild på facebooktråd

Jag är tvungen att skriva om det här. Jag är upprörd! Men för att få lite bakgrund så tänkte jag först citera en känd te-bloggare:

undvika namn som låter som en smaksättning (Blåbärste, Glöggte), och framförallt undvika namn som du förstår vad de betyder men som ändå inte säger dig vad som finns i (Vinterfrost, Himlagott, Pappas Mirakel).

Så någon inte ont anande människa ber om hjälp att välja ett löste. Det här signalerar ändå att personen som visserligen inte verkar vara en tedrickare, har förstått det grundläggande, att undvika påste. Men vad händer sen, personen har uppenbarligen tedrickande vänner, men vilka vänner, med såna vänner så behöver en inga fiender.

Låt oss titta mer exakt på vad de föreslår:

Låter som en smaksättning:
Rabarber/grädde,
Honungste,
Lakritsyogi,
Fläder,
Rabarber/vanilj,
Äppelkakste med vaniljsås,
grönt jordgubb,
japansk körsbär,
frukt och vanilj-te,
Rooibos jordgubb/champagne/crem.

Alltså kan ni inte bara säga att ni inte gillar te? Dessutom honungste? Alltså jag lovar, köp ett neutralt ceylon och blanda i honung efter bryggning istället, det kommer bli superdupermycket godare och ändå sött (vilket verkar vara poängen med de flesta smaksättningar i listan), och “Äppelkakste med vaniljsås”? Jag hoppas att de menar att en ska hälla i vaniljsås i teet, det låter visserligen vidrigt men ändå mer seriöst än att någon faktiskt gjort ett te som inte ens säljs som smaksatt med vanilj, utan med vaniljsås. Sen har vi också det där om att rooibos inte är te, men det får ses som en detalj i sammanhanget.

Men det blir värre… här har vi resten av förslagen:

Grön skogskänsla,
Stormvarning,
stormvarning (igen),
Vit chai,
love, ,
Arvikaté,
brunkullan rött,
“ett rött fruktigt te”,
kustfägring,
grön safari,
turebergsblandningen,

Ska vi leka gissningsleken? Hur smakar en känsla? Jag får erkänna att det är väldigt artsy att påstå att teet har en smak av en viss känsla, men varför valde en då en så obskyr känsla, ett te med smak av glädje (eller kanske mer trovärdigt skräck) skulle jag nästan kunna tänka mig att köpa i experimentsyfte men “skogskänsla?”. Är det känslan av att orientera? Av att vara vilsen, rädd och törstig? Av att just ha hittat svamp? Att vara jätteirriterad på idrottslärarna som envisas med att ha ut er i skogen istället för att spela fotboll? Att sitta vid en bäck och se fiskarna leka? Att somna in till vindens sus? Eller att vakna till göken?

Och ännu viktigare, hur _smakar_ alla dessa känslor? Jag ger upp och gissar på blåbärssmak eftersom det alltid brukar vara det. (Rätt svar: Sött grönt te med blåbär och hallon dessutom med smak av kvitten och jordgubb.) Ja ni vet alla de där skogarna med vildväxande jordgubbar… (dessutom finns det ju redan ett vedertaget ord för blåbär/hallonblandning men “Drottningte” lät väl inte lika hippie).

Jag tänker inte ens gissa på hur “Love” smakar, men jag antar att de menar det engelska ordet och att den smakar typ choklad? (Fan nu gissade jag ju ändå) Här får jag inte heller något facit eftersom det har ett så generiskt namn att det blir ogooglingsbart. Sen är jag helt säker på att det inte odlas något te i arvika (jag har varit där och kollat), om och grön skogskänsla var illa, grön safari?

Jag brukar föredra mina teer vegetariska, men ok om det faktiskt är ett elefantbajste eller något sånt som folk faktiskt tycker är drickbart i så stor grad att det säljs i presentbutiker så lovar jag att pröva. En seriös gissning? Det är svårt alltså. Eucalyptussmak kanske? (Rätt svar: Ett grönt te smak av ananas, passionsfrukt och papaya, dekorerat med blå malva och ringblomma.) När folk börjar ha i saker i teet för enbart dekoration och inte ens för smak så har det gått för långt.

Stormvarning föreslogs till och med två gånger. Vad är det för namn? Jag antar att det är tänkt att syfta på någon som sitter tryggt inne i ett hus och kollar på lite vågor på havet. Men det ger mig ingen ledtråd alls till hur det smakar. Jag tänker istället gissa på att det antingen syftar till någon som är ute på havet i en liten, liten båt när det börjar blåsa upp, som vet att det är kört och att teet smakar wiskey, eller att det syftar till någon som sitter i stugan men inte alls är trygg och att det innehåller jättemycket koffein för att en ska orka springa därifrån. (Rätt svar: Svart te med apelsinskal, äppelbitar, kryddnejlika, kanelbitar och vaniljstång samt arom av äpple, apelsin, kanel och kryddnejlika.) det vill säga vad andra ställen skulle kalla för julte men som de vill sälja året om. Kopplingen till storm går mig dock fortfarande helt förbi.

Så här hade vi kunnat hålla på. Att flera av ‘teerna’ inte ens är te må väl vara hänt men jag börjar i varje fall förstå varför alla caféer är fulla av dessa styggelser, det är faktiskt vad folk vill ha (eller så vet de inte bättre, än).

En liten ljusglimt till slut är ändå: “Ett bra earl grey är allas vän. Vill du impa: Yunnan”. Tack för att du finns där vem du nu är. Och du som bad om tipset, om du ser det här, hör av dig, så lovar jag att skicka ett par goda teer utan artificiella smakämnen och märkliga namn som ändå borde vara allmängiltiga nog för att dina gäster ska känna sig välkomna.

Te är inte svårt!

by 1 Comment

Jag har redan pratat om att te inte är dyrt, en annan sak som jag känner skrämmer bort många är upplevelsen av att det skulle vara svårt att göra te. När personer som mig börjar prata om exakta temperaturer, att vi väger vårt te ner till minsta gram, och om alla olika tekannor och koppar vi använder så förstår jag att den känslan lätt infinner sig.

Jag tror det var ungefär som jag kände mig när jag försökte köpa en projektor, det fanns bara två ställen på internet, de som sålde projektorer och som jag av den anledningen inte riktigt litade på, och jättenördiga hemmabioforum där den allmänna uppfattningen verkade vara att om du inte hade ett mörkrum och en duk i sälskinn och diamanter så var det ingen idé att ens tänka på att köpa en projektor för filmvisning.

Men då är det viktigt att komma ihåg att te inte är svårt. Precis som med matlagning så finns det när det gäller att göra te hela skalan från mästerkockar via hobbyintresserade till de som mest gör mat för att överleva. Enda skillnaden är väl kanske att det tydligen finns rätt många människor som kan överleva utan te. Precis som med matlagning så är en av de viktigaste sakerna att använda rätt råvaror.

Så mina enkla tips för att vandra in i den fina tevärlden är:
1. Köp inte jättedåligt te, generellt sett undvik alla artificiella smaksättningar.
2. Gör lite åt gången, ta alltid minsta kannan du har när du gör fin-te, det är svårt att göra en liter bra, men en dl är svårt att misslyckas med.
3. Bränn inte dina gröna, vita, gula eller oolongteer (vissa oolong går bra att bränna). 80 grader högst.
4. Kläm inte dina teer, måste du välja mellan att göra direkt i koppen och dricka grand-pa style eller använda en tekula så rekommenderar jag det första. Men även här skulle jag säga att de flesta svarta och puerher överlever i tekulor också om nöden skulle vara där.

Det är med te som med träning, det viktigaste är att den blir av och att den är rolig. Pröva dig fram! Hitta dina favoriter och experimentera med dom, eller gör likadant varje gång för den delen när du hittat något du är nöjd med. Det är inte svårt.