Jag förstår att ni har saknat mina visdomsord för ett tag nu, anledningen är att jag har varit mycket upptagen med resande och hunnit med att besöka såväl Västerås som en mystisk kursgård utanför Halmstad.

Men jag var alltså en helg i Västerås, det var en väldigt trevlig helg men den innehöll också mörka moln. Jag hade glömt mitt te! Jag brukar nu aldrig resa iväg utan te, på min stående packningslista står det: tandborste, mobilladdare, te. På den här resan lyckades jag glömma två av dem (men hotellet lånade mig en mobilladdare).

Så jag är i Västerås, utan te. Jag bor på Clarion och redan första kvällen så ser det ändå lovande ut. Jag ser nämligen tekulor, skönt tänker jag, jag slipper i vart fall påste. Inte i min vildaste fantasi kunde jag tänka mig att någon skulle ha tekulor enbart för att kunna ha roiboos tropical fruit i lösblad. Men värre blev det.

I min desperation så lyckades jag hitta en tebutik, nåja. Jag såg ju varningssignalerna. Mathildas Thé, redan stavningen borde kanske fått mig att vända, jag förstår verkligen inte den stavningen men förvånansvärt ofta så stämmer det att de mest säljer saker som är ungefär som te men som kanske inte förtjänas att kallas te, varpå de kallar det något som liknar te. Om det är så de menar så kan jag förlåta dem, men jag tror tyvärr inte det.

Den stora skylten som säger Månadens te (med korrekt stavning), “Kvitten och Smultron” borde nog däremot ha fått mig att vända om, men som jag sa, jag var desperat.

Jag har inga förväntningar men går in och ser mig omkring, innan jag är klar så får jag en förvisso trevlig fråga “Du vill ha te?” Jag svarar jakande och förklarar att jag vill ha ett svart naturellt te. Efter lite funderande så svarar expediten “Ja, Ceylon är vårt mest naturella te”. Nu om inte förr så borde jag kanske ha gått. Det svaret gjorde ont i mig både som matematiker och teälskare. Ett te kan inte vara mest naturellt! Antingen är det väl naturellt eller så är det inte det! Men jag ler, det är ju så vi gör, fortsätter titta runt och får faktiskt syn på en burk märkt formosa oolong. Oolong är ju aldrig dåligt tänker jag, det har ju till och med stått på bloggen. Jag hade fel. Det smakade ingenting. Sån tur var så fick jag också med mig ett Assam, så jag överlevde.

Åter på hotellet så upptäcker jag att det inte finns vattenkokare på rummet. Jag brukar nu i och för sig ha med mig vattenkokare också men inte så den här gången då det tydligt stått att det fanns kaffe och te dygnet runt i biblioteket. Men vattnet var inte varmt. Mer chockerande var att vattnet inte ens var varmt till frukosten, det låg någonstans kring 50 grader, och hade jag haft ett riktigt fint grönt eller vitt så hade jag nog klarat mig men de här teerna krävde mer. Enda trösten är att jag tillbringade hela dagarna på ett ställe som visserligen inte hade te men i vart fall varmt vatten. Och kanske att jag fick ett personligt svar från kundservice på Clarion som lovade bättring:

Vi ska se över vårt te utbud, absolut! Och vattnet ska självklart vara rykande varmt.
Tusen tack för dina synpunkter och vi ska fixa detta så att du vill komma tillbaka till oss!