Idag hade jag tänkt att skriva min första terecension men efter en diskussion i lunchrummet så blev jag påmind om tepåsarna, denna dumma, dumma uppfinning. Enligt wikipedia så spreds tepåsen först i stor skala av Tomas Sullivan. Han skickade sina varuprover i silkespåsar istället för i plåtburkar, och så långt har jag inga invändningar. Tanken var alltså förstås att kunden sedan tog ur teet ur påsen och bryggde sitt te. Någon kom sedan på idén att låta teet vara kvar i påsen under bryggningen och det var här någonstans det började gå utför. Fortfarande föreställer jag mig att det inte var så illa, om några kufar tycker att det blir godare med lite silkessmak på teet så skadar det ju inte oss andra. Men [dramatisk musik] det spred sig. Sen gissar jag bara, men teproducenterna insåg att fler och fler struntade i hur det smakade, för i dessa tepåsar fanns ingen plats för teet att utveckla sig, så de började strunta i kvalitén. Det i sin tur ledde till att folk (läs britter, britter är verkligen sämst på te) började ha mjölk och socker i, vilket ledde till att kvalitén spelade ännu mindre roll.
Så hamnar vi idag där allt påste är äckligt. Det ger ett löfte om njutning (åh, jag får te), men sänker dig sedan hårt med sin brutala fadda smak. Det är också en symbol för slit och släng kulturen, det är ju bisarrt att ha en egen förpackning för varje 2 gram av te. Men värst av allt, människor och företag som inte är tedrickare får för sig att det är ok och fullt rimligt att bjuda på en tepåse (en annan intressant observation som framfördes på lunchen var att i boxar med earl grey och massa fruktiga teer så är earl grey det enda drickbara och det är alltid slut).
Det mest bisarra exemplet är när jag ätit en fin middag på fiskekrogen i göteborg och när jag ber om te som avslutning blir erbjuden, just det, tepåsar. De skulle aldrig servera en hamburgare från McDonalds till förrätt eller en magnumglass till efterrätt, men av någon anledning så går det bra att erbjuda te i påsform. Det har inte blivit något mer besök där. Det är illa nog att det är vad som erbjuds på SJ (jag har börjat ha med mig en termos), men på en lyxkrog?
Finns det då inget positivt att säga om tepåsar? Jo, om det är te som bara går att dra en gång, så är det bekvämt. Och hade variationen funnits så att det gick att välja på påste eller te överallt så hade det här inte varit ett lika stort problem.
Men eftersom det är för trångt för teet att utveckla sig så kommer de med största sannolikhet att fortsätta fyllas av te med jättelåg kvalité. Vilket också leder till att så många människor helt i onödan får för sig att de inte gillar te.
Slutligen vill jag påpeka att jag ovan framförallt pratat om vanliga tepåsar, jag ser viss potential i de nya tetraediska varianterna, där finns i vart fall förutsättningen att fylla med te av bra kvalité (men slit å släng, och bara dra en gång gäller ju fortfarande), kanske blir det ett test av tetraeder någon gång. Tills dess: tepåsar är inte en bra representation av denna ädla dryck, bara för att du inte gillar yellow label så betyder det inte att te är äckligt.