Titel: Solutions and Other Problems
ISBN: 9781982156947
Författare: Allie Brosh
Utgiven: 2020
Betyg: 5 av 5 tekoppar

Denna bok fick mig både att skratta så att jag grät, och gråta för att den var så sorglig, och det är det inte många böcker som lyckas med. Boken handlar om författarens egna liv, en blandning av barndomsminnen och händelser från sitt vuxna liv. Det är text och bilder blandat och massa, massa färg! (Jag älskar färg!) 

Brosh berättar öppet och ärligt om sitt liv, naket skulle man kunna säga, oretuscherat. Som jag började med att säga så skrattade jag så jag grät vid ett ställe i boken, men i sin helhet har boken mer svärta än komiska inslag. Det är många tunga saker som har hänt i Brosh liv sedan hon publicerade sin första bok Hyperbole and a Half (som också handlade om författarens egna liv). Skilsmässa, sjukdom, död och stort fokus på mental ohälsa. Även om Brosh erfarenhet av mental ohälsa skiljer sig på många punkter från min upplevelse av min egna depression så finns det samtidigt väldigt mycket som jag känner igen mig i och kan relatera till. Sedan tror jag inte att man själv måste ha upplevt depression för att kunna relatera till författaren, hon är så tydlig och klar i sitt beskrivande av något som är så svårbeskrivet, att jag tror att även en person som aldrig varit deprimerad kommer kunna relatera, eller i alla fall få en större förståelse för vad mental ohälsa kan vara och se ut och hur det kan påverka en person som har det. 

Författarens tecknarstil är fantastisk! Dessa bilder

(som blivit otaligt många memes) är från författaren, och jag tycker dom visar bra vilken typ av energi som hennes bilder har, även om många bilder är finare och estetiskt mer tilltalande än just dessa. 

Trots allt det jobbiga som tas upp, trots alla tårar, så slutar boken ändå med hopp. En liten, försiktig hoppfullhet om att framtiden kanske kan bli bra, att livet kan vara värt att leva, trots allt.

Till detta rekommenderar jag ditt favoritpuerh, så mycket svärta men också så mycket glädje.

Först och främst, folk får organisera sina bokhyllor och förvara sina böcker som dom vill, faktiskt. Men jag har åsikter (det har jag ju om det mesta). Tänker i detta inlägg gå igenom olika sätt att ha sina böcker och vad jag själv tycker om de olika sätten. Sedan går de flesta sätt att kombinera med varandra på olika sätt, men det blir alldeles för långt inlägg om jag listar alla olika kombinationer, ni är smarta, ni klarar nog av att räkna ut det själva. 

I bokstavsordning efter författare. En klassiker av en anledning, böcker blir lätta att hitta och eftersom det är ett av de absolut vanligaste sättet i ett hemmabibliotek så är det lätt för besökare att hitta utan närmare förklaring. 

Bokstavsordning efter titel. Ett annorlunda sätt men lika lätt att hitta som sortering efter författare, faktiskt lättare ibland då iaf jag är bättre på att komma ihåg titlar än författare.  

Efter genre. Antingen många eller få beroende på hur eklektiskt ditt bibliotek är och vilka behov du har. Går även att göra många undergrupper i den genre du har mest av och stora övergripande grupper för allt annat, så tex en grupp “allt annat” samt 30 olika subgrupper av fantasy. 

SAB:s klassifikationssystem (alltså det system de flesta av våra folkbibliotek använder sig av). Just do it! Har själv aldrig haft sorterat på detta sätt, eller varit hemma hos någon som sorterar på detta sätt, men det är lite av en dröm faktiskt. Speciellt tänker jag alla böcker ska märkas upp som dom görs på biblioteken med små bokstäver längst ner på ryggen. (Det skulle faktiskt vara amazing). 

Dewey Decimal Classification, because you can! Detta är alltså sorteringssystemet som de flesta av våra folkbibliotek inte använder sig av, och bygger på att sortera böcker efter disciplin. (Jag har ju faktiskt skrivit ett inlägg om Dewey vs SAB, det finns att läsa här).

Böcker med ryggarna ställda inåt så att sidorna är det som syns. Inte ett sorteringssätt utan ett förvaringssätt. Allt jag kan säga om detta är nej, bara nej. NEJ.

Böcker sorterade efter färg. Antingen efter färg i slumpvald ordning, eller den omåttligt populära regnbågssorteringen. Suck. Alltså, jag har inte lika stora problem med detta som jag har med ryggarna inåt, men det är inte ett sätt jag själv någonsin skulle sortera mina böcker efter. Mitt främsta problem med detta är att sorteringen sker efter den minst viktiga gemensamma nämnaren för böcker (alltså färg på omslagen). Men till skillnad från ryggarna inåt så ser jag ändå en liten poäng med det då det faktiskt kan se rätt snyggt ut (i vissa fall).

Sortering efter publiceringsdatum. Kan sorteras efter den faktiska bokens publiceringsdatum eller efter det ursprungliga publiceringsdatumet, och det andra sättet är hur jag själv har det i mina bokhyllor. Det är roligt att se vilka år jag äger många titlar från, utvecklingen i litteratur, och framförallt överblicken det ger av vilka titlar som är samtida med varandra.

Jag säger det igen, folk får sortera som dom vill. (Men om du ställer dina böcker med ryggarna inåt, snälla, berätta det inte för mig utan låt mig leva i ovisshet och glädje).

Live long and prosper!

För te finns det minst lika många sätt att sortera sina teer på, vanligaste är väl kanske per sort (grönt, oolong, svart, puerh, smaksatt) och det är rätt praktiskt men jag skulle vilja slå ett slag för inköpsdatum eller ännu hellre skördedatum, så ser man lättare när något börjar bli gammalt.

Titel: Autismhandboken – Strategier för ökad livskvalitet
ISBN: 9789127819443
Författare: Katarina A. Sörngård
Utgiven: 2018
Betyg: 1 av 5 tekoppar

Titeln på boken är självbeskrivande, det är en bok som riktar sig till Autister och ger strategier för hur man kan göra för att få en lättare vardag. 

Jag är autistisk och fick tips om denna bok från habiliteringen. Jag tyckte att den verkade lovande, och det började bra, men sedan gick det bara utför. 

Boken är strukturerad efter olika teman; att förstå sin autism, känslor, kommunikation och socialt samspel, flexibilitet och även en del som riktar sig till anhöriga. Den är fylld av handgripliga tips med exempel på hur detta har fungerat för en verklig person som författaren har arbetat med. Mycket av det som tas upp känns som bra grejer. Det var inte direkt något nytt som presenterades för mig, men jag tror att hade jag haft boken när jag var 19/20 så hade jag lärt mig ett och annat. 

Jag läste boken från början till slut, så som författaren rekommenderar, och i början var jag nöjd, det fanns noter med hänvisningar till saker som refererades vilket alltid är viktigt när man skriver böcker som har någon form av grund i vetenskap. Men snabbt så försvann detta. Det blev fler och fler saker som författaren påstod och inte gav någon hänvisning till eller anledning till varför hon tycker/resonerar som hon gör. Ett exempel tidigt i boken är när hon talar om att diagnosen blivit vanligare. Hon hänvisar först till en forskning från 2015 som pekar på att man sätter diagnoser även vid färre symptom om man jämför med för tio år sedan, sedan säger hon: (s. 31): “På vissa håll kanske det räcker med vissa drag för att få en diagnos.” Jag hade gärna velat veta vad hon grundar denna uppfattning på. Jag säger inte att hon har fel, men ett sådant påstående behöver stödjas på något vis, om inte med forskning så iaf med ett resonemang från författaren själv. Ett annat exempel är (s. 81) när hon skriver att “I forskning har man till exempel sett att domare som ska avgöra om en fånge ska bli villkorligt frigiven eller inte oftare kommer fram till att fången inte ska bli det om bedömningen sker före lunch.” Än en gång, jag säger inte att hon har fel, men varför ger hon ingen hänvisning till vart hon hämtat informationen? Detta är bara två exempel av många. 

Det som dock fick mig att totalt tappa förtroende för boken, anledningen till att jag gav den en 1a i betyg och inte kommer att rekommendera den till någon, är hennes råd kring relationer. 

Först tar hon upp att träffa någon i verkligheten som man mött på nätet. Träffas på offentlig plats, var försiktig, osv osv, vettiga råd. Sedan skriver hon såhär angående ifall det är så att man inte vill fortsätta träffa personen (s.211): “Antingen kan du säga att du inte tycker att ni har så mycket gemensamt eller så kan du helt enkelt låta kontakten självdö genom att sluta ta kontakt. När man slutar ta kontakt behöver man sluta helt och hållet och inte svara tillbaka på sms eller meddelanden. Bete dig som att du inte längre finns.” Det finns ett namn på detta beteende, det kallas ghosting. Och det är inte ett acceptabelt sätt att avsluta en relation på, även om man bara träffats en eller två gånger. Hon skriver vidare om kränkande behandling och att det inte ska accepteras utan polisanmälas, vilket är bra att hon skriver och tar upp! Men det hon skriver först är att “du inte tycker ni har så mycket gemensamt”. Kränkande behandling och “inte tycker ni har så mycket gemensamt” är inte samma sak. Att säga att någon som beter sig illa och kränker dig kan du ghosta, det är en sak, men att säga att ghosting alltid är ett ok alternativ är inte ok för det är inte ett ok sätt att avsluta en relation. Enda gången det är ok är just tex om personen kränker eller hotar en, för då har vi något helt annat att förhålla oss till, den situationen har egna spelregler. 

Sedan, under stycket som riktar sig till anhöriga, tar hon upp aggressivitet och kränkande behandling än en gång. Där säger hon (s.301) “Om det förekommer hot och våld i er relation bör du alltid söka hjälp, alternativt lämna relationen om det inte går att uppnå en förändring.” Nej! Bara nej. Jag kan inte med gott samvete rekommendera en bok som tycker att steg 1 om du har en våldsam partner är att söka hjälp för att ”fixa felet” och bara om det inte funkar lämna relationen. Att lämna relationen, eller söka hjälp för att få stöd och möjlighet till att lämna relationen, måste alltid vara rådet till folk i våldsamma relationer. Allt annat är oansvarigt.

Sammanfattningsvis så kan jag säga att det fanns bitar i boken som var bra, och jag tror att endel kan lära sig något från den. Men som jag sa, jag kommer inte rekommendera den till någon.

En annan strategi för ökad livskvalitet är att dricka mer te. Bara gör det.

Nu när hela 2020 har passerat tänkte jag gå igenom lite statistik över min läsning under året som har gått, (för statistik är roligt), och även prata lite om mina läsmål för 2021.

Jag kommer ha 55 som läsmål 2021 också, även fast jag läste betydligt mer än så under 2020. Men att läsa lite drygt 1 bok i veckan känns som en bra mängd, jag känner inte att jag vill sträva efter mer än så.

Jag läste många noveller framförallt i början av året, det drog ner snittet på antal sidor per bok rejält.

Kategorin “Övrig fantastik” är böcker som jag inte tycker passar bra in i varken fantasy/sci-fi eller skräck, men som har element i sig av dessa genrer eller på annat sätt inte skulle kunna vara verkligt.
Denna fördelning av böcker jag läst känns ganska normalt för att vara mig, jag brukar ju säga att jag läser allt utom deckare, men det blev mycket fantasy och det lär det säkert bli under 2021 också.

Min ljudboksläsning har varit avsevärt mindre under 2020 än normalt då Covid gjort att jag jobbar hemifrån och resor överlag minskat drastiskt. Det är när jag är påväg någonstans i kollektivtrafiken som jag främst läser ljudböcker då jag blir åksjuk om jag försöker läsa med ögonen.

Min vurm för Young Adult böcker kommer nog aldrig gå över, och att min bokcirkel “Forever Young” uteslutande läser YA hjälper ju också till att hålla siffrorna uppe.

Eftersom jag oftast inte läser klart böcker som jag inte gillar, blir det sällan lägre betyg än 3 jag sätter, och eftersom jag är ganska snål med mina femmor lär snittet vara ungefär samma 2021.

2019 gav jag 3 femmor och 2018 gav jag 6 femmor.

Är en bok skriven på engelska eller svenska föredrar jag att läsa på originalspråket. Engelska böcker läser jag oftast bara på svenska om jag inte får tag på boken på engelska.

Att läsa främst vita författare från Sverige, England och USA är något jag inte är nöjd med. Jag vill och behöver öka bredden av författare jag läser. När jag kollar på min att läsa lista så är det mest vita brittiska och amerikanska författare på den, jag måste göra ett medvetet och aktivt val att bredda mitt urval av böcker.

Nedan följer vilken typ av representation som funnits i böckerna jag läst.

Säkerligen hör detta samman med att jag läser överväldigande majoritet av vita författare.

Att jag som en queer person som gillar att läsa queera böcker ändå har hela 64,2% och 83,7% av böckerna jag läst utan någon representation över huvud taget säger endel om hur tydligt böcker befolkas av straighta cispersoner.

Jag blir alltid glad när jag stöter på böcker som ger en korrekt bild av depression, och jag vill gärna läsa mer böcker med autism representation under 2021.

Utöver mitt mål att läsa 55 böcker hade jag även en läsutmaning som bestod av att läsa 50 böcker ur 50 olika kategorier (som tex “En bok som utspelar sig under vatten” eller “En bok publicerad på 90-talet”). Det var en utmaning jag gjort iordning själv, och det var trevligt, men jag kommer inte göra liknande under 2021 för det kändes inte som att det gav så mycket. Tanken var att det skulle få mig att läsa lite böcker som jag annars kanske inte skulle läsa, men jag känner mig rätt säker på att jag hade läst samma böcker under året även om jag inte haft utmaningen så jag skippar det 2021.

I övrigt har jag lagt till en kategori jag kommer ta statistik på under 2021 nämligen vart jag köpt boken eller vilken tjänst jag använt för boken (så tex “bibliotek”, “Storytel” eller “Oscarianska Compagniet”).  

Det var allt jag hade rörande min läsning 2020. Jag har haft ett bra och roligt läsår och hoppas och tror på samma 2021.
Live long and prosper!

Jag har pinsamt nog inte fört någon statistik alls på vilka teer jag druckit under året, får se om jag orkar ändra mig för 2021

Titel: On a Sunbeam
ISBN: 9781250178138
Författare: Tillie Walden
Utgiven: 2016
Betyg: 5 av 5 tekoppar

On A sunbeam är en grafisk berättelse där vi får följa besättningen på ett rymdskepp. Dom reser runt och gör byggarbeten på olika platser i universum. Ibland restaurerar, ibland river, men alltid dokumenterar de historiska byggnader dom möter så att de inte ska falla helt i glömska. Besättningen består av kvinnor och en icke-binär person och alla är queer på något sätt. Det är en funnen familj fylld av kärlek till varandra, något av en fristad från en ibland skrämmande omvärld.   

Parallellt med detta får vi även följa Mia, den nyaste i besättningen, som fem år tidigare när hon gick i skolan utvecklade en kärleksrelation med sin klasskamrat Grace. 

Spoilers förekommer i nedan text.

Mia och Grace relation fick ett abrupt slut då för fem år sedan på grund av yttre krafter, och vi som läsare får följa med när dåtid och nutid vävs ihop och historiens båda trådar möts. 

Bilderna är vackra och mjukt färgsatta och färgerna hjälper till att föra med läsaren genom berättelsen ruta för ruta. Vissa sekvenser är helt utan text, och jag känner att författaren har använt detta medium precis så som sig bör, det är inte en skriven bok med lite bilder instoppade som det känns att vissa grafiska berättelser kan vara utan bilderna hjälper till att bygga berättelsen. 

Jag älskar designen av rymdskeppet! Det liknar en blandning av en val och en guldfisk med mjuka följsamma linjer och ger en känsla av att vara organiskt och levande snarare än något som är byggt av ett hårt material. Författaren har helt gått ifrån den estetik à la Star Trek som många sci-fi ofta hamnar i. 

Allt som allt en varm, genomtänkt och välarbetad berättelse om kärlek och vänskap som får mina allra varmaste rekommendationer.

Till denna bok rekommenderas Hojicha, ett varmt, genomtänkt te som det inte går att låta bli att älska. Och som dessutom skiljer sig ganska mycket från normen.

Här är en sammanställning av den julkalendern som var på Tala Om Tes instagram och facebook. Ett boktipps om dagen i 24 dagar, enjoy!

God Jul!

Jag gillar att organisera saker. Jag gillar att tänka ut bästa sättet att sortera saker på. Jag gillar att det existerar system för hur saker ska katalogiseras så att jag inte måste komma på allt själv. Jag har redan tidigare konstaterat att det går att nörda det mesta, så låt oss dyka rakt ner och prata om de två olika sätten bibliotek sorterar sina böcker på, det kommer bli jätteskoj! (Jag lovar!)

SAB står för Sveriges allmänna biblioteksförening och SAB-systemet är det system som används på de flesta av våra folkbibliotek. Första upplagan kom 1921 och används nästan bara i Sverige. Den har reviderats då och då under åren, men det kommer inte göras några vidare revideringar av systemet (mer om det längre ner). Systemet bygger på kategorier av ämnen, och sedan följer underkategorier. Allt har en kod på en eller flera bokstäver och kan byggas ihop till strängar, i teorin finns det ingen gräns för hur många underkategorier som kan användas på samma bok och det finns även tilläggsbeteckningar i form av siffror som gör att man kan specificera kategorin ytterligare. Tex kategorin skönlitteratur har beteckningen H, lägger vi på under kategorin översatt till svenska så har vi Hce. Det är intressant att de flesta folkbibliotek använder SAB-systemet då Svensk Biblioteksförening 2008 tog ett beslut att rekommendera folkbiblioteken att byta från SAB till DDK. DDK står för Dewey decimalklassifikation och är ett annat system att sortera böcker efter.

Dewey skapades 1876 och är ett internationellt spritt system. Det har 10 huvudkategorier (färre än SAB har) och betecknas av siffror istället för bokstäver och bygger på discipliner, litteratur är tex 800-899. Eftersom många böcker handlar om ett ämne ur olika aspekter, alltså discipliner, finns det tvärvetenskapliga nummer där sådana böcker placeras, så tex en bok om hästar som handlar om både hästens anatomi och om hästen som husdjur, (två olika discipliner), kan sorteras på 636.1. 

Skapandet av SAB-systemet började officiellt 1917 när Sveriges Allmänna Biblioteksförenings årsmöte beslöt att tillsätta en kommité som skulle utarbeta ett lämpligt katalogsystem som bibliotek kunde använda sig av. Dewey skapades av Melvil Dewey, en amerikansk bibliotekarie som levde 1851-1931. Dewey var även grundaren av Columbia School of Library Economy vilket var världens första skola för att utbilda bibliotekarier, tyvärr var han också antisemit, rasist och kvinnohatare, med andra ord, inte en skön snubbe. Detta hindrade såklart inte att han blev invald i American Library Association’s Hall of Fame, en lista som skapades år 1951. (Listan skapades även igen år 1999 och han finns med även på den listan).

Eftersom jag är som jag är kommer jag antagligen någon gång i mitt liv att sortera mina egna bokhyllor efter SAB-systemet, (SAB inte Dewey eftersom det är det jag är van med på biblioteken jag besöker och därför kan bäst), men den dagen har inte kommit än. Just nu har jag ett system jag gillar och nog kommer hålla mig till de närmaste åren, men det är ett inlägg för en annan dag. 

Live long and prosper!

Då de flesta har fler böcker än te är det lättare att sortera, men pröva sort (grön, svart, osv), ursprungsland, eller kanske årtal för att se till att dom inte blir gamla?

Titel: The Left Hand of Darkness
ISBN: 9780441478125 
Författare: Ursula K. Le Guin
Utgiven: 1969
Serie: Hainish Cycle #4
Betyg: 3 av 5 tekoppar

Detta är bok nummer fyra i vad som kallas Hainish Cycle som består av sex böcker som utspelar sig i samma universum, men böckerna är helt fristående så du måste inte ha läst tidigare böcker för att kunna ta del av denna. 

Historien handlar om Genly Ai, en människa skickad till planeten Gethen (som betyder “vinter”) med uppdraget att få planeten att gå med i Ekumen som är en rymd-gemenskap för humanoida världar. Genly är den första diplomaten att komma till Gethen och det sker otaliga kulturkrockar och missförstånd baserat på hur olikt Gethen fungerar jämfört med de världar Genly är van vid. 

Befolkningen på Gethen är androgyna och asexuella. Vad det innebär i denna bok är att dom dels är kön-lösa, alltså utan könsorgan eller andra kvinnliga/manliga attribut, utan könsidentitet, och att dom även inte har någon sexualdrift. Detta är dock inte helt sant för de har alla en cykel cirka en månad lång, och under två till fem dagar varje månad så blir dom antingen män eller kvinnor och då får dom även en mycket stark sexualdrift. Det är inte bestämt/inneboende om en person blir man eller kvinna utan kan bli det ena en månad och det andra en annan månad. När sexualdriften kickar igång verkar samtliga dock att bli heterosexuella, (något som författaren i efterhand har sagt att hon ångrar). Huvudpersonen Genly har väldigt svårt i början att inte tillskriva personer han möter antingen kvinnligt eller manlig kön, det är så djupt rotat i hans (och i vår) världsbild att en människa är det ena eller det andra och att inga undantag eller fluktuering finns.   

Jag hade svårt att komma in i boken och upplevde den som svårläst. På något vis var det både mycket info-dumpande (vilket jag upplevde som lite tröttsamt), samtidigt som jag hade svårt att förstå vad som faktiskt hände. Det var som det sämsta av två världar. Jag har inte helt lyckats definiera vad det var som gjorde mig förvirrad, för med all info som utges i början så känner jag att jag borde ha haft lätt att förstå handlingen, men icke. Den gick trögt att ta mig igenom och jag fick lyssna om på flera stycken för att jag tappade tråden, det blev dock lättare ju längre in i boken jag tog mig och jag tror att det beror på att jag dels vande mig vid språket men framförallt kunde börja sätta händelserna i en kontext.

Boken har kallats/kallas en feministisk sci-fi/klassiker och jag kan inte riktigt förstå varför. Jag förstår att boken var nytänkande och normbrytande när den publicerades i slutet av 60-talet, och den är fortfarande absolut läsvärd och visar på de patriarkala strukturer och könsstereotypiska förväntningar vårt samhälle tyvärr fortfarande har, men den gör inte så mycket med detta. Jag fick känslan av att Le Guin har hållit sig själv tillbaka när hon skrev den för att tiden hon publicerade den i inte var redo för mer, (men det kan också bara vara jag som tillskriver författaren handlingar för att jag gillar henne som person och kanske vill ana mer saker än vad som faktiskt finns). Oavsett så kände jag att som en feministisk läsare idag så var den lite av en besvikelse, i alla fall när man går in i läsningen och förväntar sig ett feministiskt mästerverk. 

Allt som allt en helt ok bok och läsvärd, inte minst för att den är en så viktigt del i sci-fi kanonen, men förväntar er inget underverk.

I Le Guins mest kända värld, övärlden, dricks ‘rushwash tea’, men jag misstänker att det också skulle vara en besvikelse då det inte verkar komma från te busken.

Inbunden eller pocket? Många boknördar har starka åsikter om vilket som är bäst men själv har jag faktiskt ingen preferens. Men det finns även många fler typer av böcker att välja på  än just “inbunden” och “pocket”, fler än jag visste innan jag började skriva på detta inlägg. Att lista alla olika sorters bindningar är tråkigt men här är ett urval av mina favoriter:

Inbunden -har hårdband med antingen trådbunden eller limmad rygg och skyddsomslag.
Pocket – har mjukband med limmad rygg och pocketprisgrupp på baksidan.
Storpocket -som pocket, fast större.
Danskt band -har mjukband och pärmen har invikta flikar.
Kartonnage -har hårdband precis som inbunden men är limmad och har inget skyddsomslag.
Helfransk -är trådbunden och helt klädd i läder, lädersnittsband har skuren text och dekorationer och blindstämpelsband har instämplad text och dekorationer. 
Halvfransk -som helfransk men bara läder på ryggen och hörnen.

Vad spelar det då för roll hur en bok är gjord? Ingen roll alls säger vissa och jättestor roll säger andra. Som jag sa i början, boknördar kan ha åsikter om det mesta, men detta är en av fåtal saker som jag själv inte har en bestämd åsikt om. Fördel som brukar lyftas fram vid inbunden bok är att dom håller ihop bättre, iaf om dom är trådbundna (men detta är omdiskuterat), och att ryggen håller sig snygg och fin längre, medans pocket-älskare brukar framhålla att en pocketbok är lättare att ha med sig då den är mindre och inte väger lika mycket. Att ha i åtanke är även att pocketböcker oftast har mindre text än inbundna böcker vilket kan göra dom svårare att läsa. 

En annan sak att ta med i beräkningen är papperskvalitén. Pappret kan variera beroende på vilken sorts bok du har, men det är inte säkert. Helst ska en bok ha träfritt papper, det är mer åldersbeständigt jämfört med trähaltigt papper som gulnar snabbare. (Som bonus kan tilläggas att både träfritt och trähaltigt papper innehåller trä, men att träfritt har en pappersmassa som har behandlats kemiskt jämfört med trähaltigt som har behandlats mekaniskt). Gå tillbaka till 60-talet då pocketböcker började ges ut i Sverige och det var garanterat trähaltigt papper i din pocket och träfritt papper i din inbundna bok. Detta har dock ändrats fram och tillbaka de senaste 10-15 åren, och olika förlag har valt olika vägar. 2010 slog Sveriges bokbinderiförening larm om den dåliga papperskvalitén även i inbundna förstaupplagor av böcker, men det verkar även som om vissa förlag har lyssnat på kritiken och återgått till en bättre papperskvalité. Idag går det därför inte längre att säga säkert vad för papper en bok har, det får istället tiden utvisa.

Med allt detta sagt så tycker jag själv att omslagsdesignen är av större vikt än om boken är inbunden eller pocket när jag väljer vilken utgåva jag vill köpa.

Live long and prosper!

Den bästa påsen för te torde vara aluminium och gärna vakuumförpackat. Men när det väl är köpt är nog ändå en teburk det trevligaste sättet för förvarning.

Titel: Blybröllop
ISBN: 9789173378512
Författare: Sara Paborn
Utgiven: 2017
Betyg: 4 av 5 tekoppar

Boken handlar om Irene som förgiftar sin man med bly så att han dör. Nej, det är inte en spoiler, vi får reda på detta direkt när boken tar sin början för Irene har bestämt sig att skriva ner sin historia, från att hitta blytyngder i en gammal låda till att maken är död och hon själv lever livet så som hon alltid har velat. 

Trivsam, är nog ordet jag främst kopplar berättelsen till, den är trivsam, och rolig! En feel-good men som får en att tänka efter. På hur en lever sitt liv, vilket ansvar man har över sin egna lycka och hur bara för att något är naturligt så betyder det inte att det är hälsosamt.

Frågan en ställer sig är dock varför hon inte skiljer sig? Det alternativet finns ju faktiskt, men han skulle få de mesta av pengarna, och vem vill vara ännu en medelålders frånskild kvinna med utflugna barn som folk tycker synd om för att “hon är ensam”? Onekligen lite mer glamor med att giftmörda sin man, även om man nu inte kan gå runt och berätta det för folk. 

Horst (hennes man) förtjänar att dö. Alla kanske inte skulle hålla med om detta, för som Irene säger, han slog ju henne inte. Men han tryckte ner henne och bajsade på allt hon gillade, han slängde hennes böcker för bövelen! En sådan man förtjänar att dö, det håller jag verkligen med Irene om. Det går ju att hävda att man inte kan gå runt och mörda folk till höger och vänster, och jag förstår problemet som skulle uppstå om alla förtryckta fruar började mörda sina män (tex skulle kyrkogårdarna bli överfulla). Men därför är det så bra att denna bok finns! Istället för att själv behöva mörda sitt ex eller gamla lärare, (exempel hämtat helt på måfå utan någon förankring i mitt egna liv såklart), så kan vi ta del av förgiftningen och den långsamma, (ganska plågsamma), döden, och klistra på valfri persons ansikte på Horst. Horst kan bli vår allas docka att nära våra gift-drömmar på, det är ju bra!

Jag tänker att det måste ha varit roligt för författaren att göra research för denna bok, vem vill inte läsa på om gifter. Jag tror dock inte att hon har huggit ner en julgran någon gång och glömde kolla upp hur detta lättast faktiskt görs. Som den sanna värmlänning jag är kan jag konstatera att den författare som låter sina karaktärer använda yxa för att ta ner granen, och inte en såg, har kollat för mycket på Kalle Ankas jul.

Om man kämpar lite går det även att bli blyförgiftad av en gammal förtennad kopparkanna. Därför rekommenderar vi i första hand tekannor i lera, porslin eller glas.

Vanligtvis så skulle inlägget ta slut här, men inte denna gång. Imorgon är det första December, och därför kommer lucka 1 öppnas i Tala om tes alldeles egna julkalender! Julkalender ger 1 boktips om dagen i 24 dagar, amazing! Den finns att ta del av på Tala om tes facebook sida eller instagram, (heter talaomte på båda ställena). Den 24/12 kommer jag lägga upp en sammanställning av julkalendern här på bloggen, men jag rekommenderar att ni följer den på sociala medier istället, det blir ju så mycket roligare så =)