Jag läser böcker på olika sätt: Böcker i pappersform (inbundna och pocket), ljudböcker,  böcker på läsplatta samt böcker på dator. Jag ser tydliga för och nackdelar med alla olika format av böcker, men börjar med det jag tycker sämst om, att läsa böcker/historier på dator. 

Att läsa på dator är något jag endast gör om jag inte kan få boken/historien i något av de andra formaten. Nackdelarna med att läsa på dator är många: Min dator är vad jag kallar en stationär-laptop, vilket betyder att batteritiden är ca 3 min och jag måste konstant ha den inkopplad i eluttag, vilket minskar rörligheten. Det är jobbigt att bläddra/scrolla sidorna. Det är svårt att få en bra längd på raderna, vilket gör det svårare att läsa texten. Skärmen har ett ljus som tröttar ut ögonen. Men jag sa i början att det finns för och nackdelar med alla olika format, och så även för dator. Fördelen som jag kommit på är att det är lätt att skriva kommentarer om texten medans du läser. Denna fördel kräver ju dock att du känner att du vill anteckna medans du läser boken/historien… jaja, det är en fördel iaf. 

Ljudböcker! Jag älskar ljudböcker, nu för tiden, men när ljudböcker började bli populära back in the day så gjorde jag det definitivt inte. Problemet jag hade med ljudböcker var många. Jag tyckte det var svårt att fokusera på boken, jag missade saker pga störande ljud utifrån, jag upplevde att berättarens röst lät “fel”. När jag pratade om detta med en kollega så sa hon att lyssna på böcker är något som en måste träna sig på (precis som att läsa böcker). Omöjligt! sa jag, det går inte. Jag hade fel. Jag känner definitivt att jag har blivit “duktigare” på att lyssna på böcker än jag var när jag först försökte. Det är en unik skill att kunna hålla fokus på ljud när så mycket orelaterat från ljudet händer framför dina ögon. Men det går att lära sig. Att jag lyckades lära mig det beror dock på tekniken. Jag fick ett par jättebra noise-cancelling hörlurar, och när jag fått det så kunde jag träna upp min koncentrationsförmåga. Största fördelen för mig med ljudböcker vs pappersböcker/e-böcker är att jag kan läsa i kollektivtrafiken, vilket jag inte kan göra om jag fysiskt måste läsa då jag blir åksjuk väldigt lätt. Genom ljudböcker så känner jag att pendlingstiden till och från jobbet inte längre är så jobbig, för jag får ut något av tiden. Detta med berättarens röst kan dock fortfarande ibland vara ett problem. Det finns helt enkelt vissa röster som en inte tycker om att lyssna till av olika orsaker, och råkar du få tag på en bok med “fel” inläsare -byt bok! Det problemet finns det ingen lösning för tyvärr. 

Pappersböcker vs e-böcker på läsplatta. Om detta tvistar de lärda. Tror inte jag stött på någon boktok som inte har en åsikt i vad hen föredrar, men på senare tid (till skillnad från när e-böcker var ett nytt fenomen) så börjar även de mest rabiata boktokarna att ha en mer nyanserad bild av de olika formatens för och nackdelar. Fördelar jag ser med läsplatta: Min läsplatta har olika ljusinställningar, så jag kan läsa oavsett ljusnivån i rummet eller ute. Den håller automatiskt reda på vart i boken jag är, så borttappade bokmärken är inte ett problem. Den är lätt att håll i för den väger lite och det är lätt att bläddra med en hand, (så andra handen kan obekymrat hålla i tekoppen). Min läsplatta är kopplad till mitt ljudboksabonnemang, som även har e-böcker, så det är smidigt att få tag i böcker jag vill läsa. Fördelar jag ser med pappersböcker: Dom kan lukta gott. Dom kan se snygga ut i bokhyllan. Att dom syns i ens hem kan även öppna upp för trevligt bokprat med besökare. Det är mysigt att somna med sängen full av böcker. Det känns tillfredsställande att se en ny, oläst bok, förvandlas till en läst, omtyckt och sliten bok. Nackdelarna för läsplattan är att de fördelar som finns med pappersböcker inte finns, nackdelarna för pappersböcker är att de fördelar som finns med läsplatta inte finns. 

Jag läser som jag sa i början böcker på alla dessa olika sätt. Det fina med att det nuförtiden finns ett utbud av bok-format är att det gör berättelser mer lättillgängliga. Och jag tycker det är helt ok att ha ett favorit format på böcker! Dock vill jag säga att format-snobberi inte är ok. Att läsa ljudbok är lika validt som att läsa pappersbok. Att läsa e-bok är lika validt som att läsa pappersbok. Att läsa är fantastiskt oavsett hur en väljer att göra det, så klanka aldrig någonsin ner på någon för att hen läser “fel” format, med andra ord, var inte en rövhatt.

Live long and prosper!

Detta gäller förstås inte när det gäller te. Inte bara att det inte finns varken ljudte eller elektroniskt te, även bland de formaten som finns så är det en ganska tydlig hierarki. Te i lösvikt / puerh-kakor är bäst. Tepåsar är sämst. Det blir lite gråzon när det gäller så kallade “pyramidpåsar” för dom skulle kunna vara nästan lika bra som löste eftersom teet i vart fall har plats att utvecklas. Men vad jag har sett så är ändå teet i dom så dålig kvalité att det inte spelar någon roll. Så klanka aldrig ner på någon som dricker te från tepåsar, men visa dom sanningen om vad te kan vara genom att bjuda på gott te. Vilket te? Finns ett antal inlägg på bloggen om detta redan, trevlig läsning.

Titel: The Long Way to a Small, Angry Planet

Författare: Becky Chambers

Utgiven: 2014

Serie: Wayfarers #1

Betyg: 5 av 5 tekoppar

Jag satte tänderna i denna bok när jag rollspelade ett rymdäventyr och fick tipset av min dungeon master. (Ok, officiellt kallades han inte dungeon master, det var inte så många dungeons i vårt spel, men det är roligare så.) Becky är nu en av mina absoluta favoritförfattare. 

Boken tar oss med på rymdskeppet Wayfarer och dess besättning som arbetar med att gräva maskhål i rymden. Det är en bok som snarare fokuserar på personlig utveckling av dess karaktärer än ett rymdäventyr, men spännande och hemska saker händer längst vägen. 

Besättningen består av flera olika mer eller mindre humanoida raser samt en självmedveten AI. Genom de olika kulturer och seder som besättningen har visar författaren på olika sätt att leva, och hon lyckas göra det helt utan att använda pekpinnar, för det handlar inte om rätt eller fel, utan om olika sätt och att försöka se saker ur sina medresenärers ögon. 

På ett personligt plan kände jag genast samhörighet med piloten Sissix som är en aandrisk. Aandrisker bygger relationer på sätt som ligger långt från vår norm. Äldre aandrisker som har mycket livserfarenhet är de som tar hand om barnen, eftersom det är de som har mest att lära ut. När barnen inte längre är barn utan vuxna väljer dom sina egna familjer, en familj är den grupp personer som du väljer att leva ditt liv med. Monogami är inget som existerar för aandrisker, sex är en social aktivitet och ett sätt att bygga band till andra på. Men icke-monogami handlar inte “bara” om sex utan om känslor, nätverk och samhörighet med andra. Mitt relationsanarkist-hjärta dunkar hårt när jag tänker på hur aandrisker lever.

Jag brukar inte tycka det är relevant i vilket format jag läst boken, men vill prata om det denna gång. Jag lyssnade till den som ljudbok och den var producerad av Booktrack. Såhär beskriver Booktrack sig själva: 

[…]an immersive format that pairs traditional audiobook narration and complementary music. The tempo and rhythm of the score are in perfect harmony with the action and characters[…]. Gently playing in the background, the music never overpowers or distracts from the narration[…]

När jag hörde detta stängde jag nästan av, tänkte jag får försöka hitta den i läs-format istället, (jag klarar inte av störande ljud när jag lyssnar på bok.) Men jag gav det 15 minuter, och det funkade! Det var faktiskt en fantastisk upplevelse, dom levererade vad dom lovade. Detta är en av de absolut bästa ljudbok-upplevelse som jag har haft. 

Jag har inte lyssnat på något annat producerat av Booktrack ännu, men hoppas på att fler titlar som jag vill läsa ges ut genom dom.

Till denna bok vill jag inte rekommendera en tesort utan en te-associar nämligen en gaiwan (om du gillar gröna teer) eller en pytteliten kanna i Yixing-lera (om du gillar puerh- eller oolong-teer). Riktigt fint te görs nämligen bäst i små kärl, man får bäst kontroll så. Vanligtvis när man läser en bok så vill man kanske hellre ha en stor kopp på en gång för att inte behöva avbryta läsningen. Men om du lyssnar på den här boken så kan du efter lite träning göra te samtidigt och många gånger utan att tappa fokus på boken, så får du en mycket bra bok med mycket bra te.

Jag gillar spoilers! Japp, det är sant, jag gillar spoilers. Jag vet att jag inte är ensam om att gilla spoilers, men tror att vi spoiler-gillare är i minoritet, om inte så är spoiler-hatarna betydligt mer högljudda. Det finns frågor som ofta kommer upp när jag berättar att jag gillar spoilers, “varför vill du läsa boken om du redan vet hur den slutar?” är en av de vanligaste förekommande. Jag ska försöka förklara varför jag gillar spoilers, varför jag vill läsa en bok trots att jag vet slutet, och varför spoiler till och med kan göra att jag uppskattar en bok mer än jag skulle gjort utan spoiler. (Shocking, I know).

Jag har alltid gillat att veta vad jag ger mig in på. Detta gäller i stort sett alla aspekter av mitt liv. Jag gillar inte överraskningar, jag vill vara väl förberedd för vad som komma skall. Detta gäller även böcker jag ska läsa. Att veta hur en bok slutar gör att jag vet när jag ska läsa vilken bok, och om en bok överhuvudtaget är något för mig att läsa. När jag mår psykiskt bra så kan jag ta en bok med ett sorgligt slut för jag vet att jag kommer kunna hantera känslorna kring slutet. När jag mår psykiskt dåligt så kan jag ta en bok med ett lyckligt slut, eftersom att lägga på negativa känslor när jag redan mår dåligt är lite som att skjuta mig själv i benet (och det vill jag undvika, har hört att det är dåligt). Sedan så handlar givetvis inte allt om slutet, spoilers kan vara av alla delar och element av boken och även om en bok har lyckligt slut så kan det vara en fruktansvärd resa dit, och då ska även denna bok undvikas i perioder när jag mår dåligt. 

Som sagt, en bok är inte bara slutet. Jag läste (någonstans, någongång,) en förklaring om varför folk kan gilla spoilers, det var skrivet ur perspektivet att se på film, men jag känner det funkar bra att överföra även till böcker. Artikeln sade att titta på en film utan spoiler är som att köra på en helt ny väg, och att titta på en film med spoiler är som att köra en väg som en känner till bra och har kört ofta. Kör du en helt ny väg så måste 100% av ditt fokus vara på vägen, på svängarna och backarna. Kör du en väg du känner till bra så kan du se mer av omgivningen, du kan se utsikten och de fina träden eftersom du vet hur vägen ser ut, vad som komma skall. Samma gäller när du ser på film (eller läser en bok), vet du inget om vad som kommer hända så måste hela ditt fokus vara på att hänga med i berättelsen, vad som händer, hur det händer. Vet du däremot vad som kommer hända i berättelsen så kan ditt fokus vara bredare. Du kan lägga märke till små nyansskillnader, språket, varför saker händer inte bara vad som händer.

Jag förstår att inte alla är som jag, att det finns folk som älskar överraskningar, och det är ok. Men det är inte heller konstigt att gilla spoilers. Och jag vill be er spoiler-hatare om en sak, spoila mig om jag ber om det! Om du rekommenderar en bok till mig, och jag ber om spoilers, ge det till mig. Även om du inte förstår varför jag vill ha spoiler (fast jag hoppas att detta inlägg gjort det lite klarare) så är det mitt val, och det ökar både chansen för att jag kommer läsa vad du rekommenderar och att jag kommer gilla boken mer än jag annars skulle ha gjort. 

Live long and prosper!

När det gäller te så är det inte lika kontroversiellt att spoila smaken, men jag rekommenderar ändå alla som bjuder på te att göra just det. Det finns en anledning till att fina restauranger presenterar maten alldeles för länge, det sätter förväntnigarna. Så om ett te presenteras som ett mörkt oolong med toner av nöt och honung (om det nu är ett sådant) så är det mycket troligare att den som dricker det kan uppfatta det och njuta av nyanserna.