Titel: Med livet framför sej
ISBN: 9789113027340
Författare: Émile Ajar (pseudonym använt av Romain Gary)
Utgiven: 1975
Betyg: 4 av 5 tekoppar
I Med livet framför sej få vi följa Momo, en ung pojke med oklar ålder som bor hos madame Rosa i en liten lägenhet i Paris. Madame Rosa är fd prostituerad som på äldre dagar försörjer sig genom att ta hand om barn till andra prostituerade kvinnor, men Rosa blir allt äldre och när både kroppen och huvudet börjar svikta får Momo allt mer ta över Rosas förpliktelser, samtidigt som han långsamt lär sig om sitt egna förflutna och försöker hålla framtidsoron i schack.
Denna bok är en vild åktur. Momo själv är en mycket speciell pojke, och alla runt om honom är Karaktärer med stort K. Momos värld består av förintelseöverlevare, folk som knegar med fittan (ett för mig nytt uttryck), blinda gubbar och en kort period en liten hund. Skola är inte något Momo går i, istället driver han fritt runt på stan under dagarna och försöker ta hand om sig själv, de andra barnen och Rosa så gott han kan. Det är många frågor och otydligheter i boken, som varför Momo inte går i skolan? Hur gammal är han egentligen? Vilka var hans föräldrar? Det är något konstigt med Momo, men vad? Är det något kliniskt fel på honom eller är han bara en produkt av människorna runt sig?
Språket är kärvt och vackert om vart annat. Antydningar och underförstådda saker blandas med övertydlighet, det är Momo som berättar sin historia och vi som läsare får förstå världen så som han förstår den.
Berättelsen är liksom språket också blandad, komiska bananskals-situationer blandas med fruktansvärda scener av ångest, övertramp, försumlighet och skräck. Många gånger undrar jag vad det är som faktiskt händer och vad som är Momos tolkning av det som händer. Momo är inte en opålitlig berättare, men han är ett barn med ett barns ögon, och hans språk och erfarenheter speglar allt.
Detta är enligt mig en perfekt bokcirkelbok, det finns så mycket att ventilera och diskutera. Jag rekommenderar den till läsare som inte är för kräsmagade och som vill ha en historia som väcker tankar.
I 1700talets England så fanns det vissa som varnade för att tedrickande drev kvinnorna rakt till bordellen. Fina kvinnor drack öl eller vin