Jag har tidigare skrivit om vad en genre är och varför dom finns, går att läsa här. I detta inlägg vill jag kolla på begreppet “genrelitteratur” eller “genrefiktion”. För tillhör inte alla böcker en genre? Och om alla böcker tillhör en genre, varför kallas inte då allt för genrelitteratur?
Kort kan man säga att jo, alla böcker tillhör en genre, det går att sätta en genrestämpel på allt. Men precis som att alla saker du kan köpa i en inredningsbutik är designade så är det inte alla saker som kallas för designföremål. Genrelitteratur används ofta om böcker som tillhör en tydligt avgränsad genre, en genre som följer ett visst format, som tex deckare, fantasy eller romance. Böcker som inte tillhör någon sådan genre brukar inte kallas för genrelitteratur, tex samtidsromaner, för en samtidsroman kan vara lite vad som helst egentligen. Tänk dig att du plockar upp en deckare, då vet du att du kan förvänta dig att något brott/händelse ska lösas på något vis, men vad kan du förvänta dig av en samtidsroman?
Det finns dock även en annan ofta tydlig koppling mellan de böcker och de genrer som betecknas som genrelitteratur, och det är om vi börjar kolla på fin vs fullitteratur. (Fin/ful-litteratur har jag skrivit om tidigare, går att läsa här). För genrelitteratur används sällan i positiv bemärkelse, ibland läggs det en direkt negativ klang på det, “boken är välskriven trots att den tillhör genrelitteraturen”, och ibland används det mer neutralt som ett verktyg att försöka kategorisera vad det talas om för böcker, men väldigt sällan används det som ett positivt epitet. Precis som med fullitteratur så är genrelitteraturen populär, den köps och läses av mycket folk! Men precis som fullitteraturen så ses den ned på, anses inte vara lika bra som annan litteratur. I mångt och mycket så är det samma böcker folk talar om när dom talar om genrelitteratur som när dom talar om fullitteratur.
Förutom att jag stör mig på snobberiet i hur vissa böcker ses som bättre eller sämre än andra böcker (vilket egentligen är det största problemet med allt detta), så stör jag mig även på denna “felaktiga” användning av begreppet. För egentligen så är alla böcker genrelitteraur. Precis som alla saker i inredningsbutiken är designföremål. Men jag inser också att detta är ett slag jag aldrig kommer vinna, och om jag skulle använda begreppen så som jag tycker så skulle jag göra livet svårt både för de människor jag har runt mig och mig själv. Så istället så säger jag vad jag sagt många gånger tidigare. Låt folk läsa vad dom vill och sluta var en rövhatt, bara för att något är genrelitteratur betyder det inte att det är dåligt eller inte värt att läsa.
Live long and prosper!
Och bara för att något är ett fulte betyder det inte att det inte är värt att dricka. Om det inte är Liptons påste då, nån gräns får vi faktiskt ha
