Titel: Kirke (engelsk originaltitel Circe)
ISBN: 0316556343
Författare: Madeline Miller
Utgiven: 2018
Betyg: 3 av 5 tekoppar
Såhär lyder den svenska baksidestexten:
Kirke är den första häxan i litteraturen. En kvinna med mer makt än vad samhället ansåg lämpligt. Hon var gudinnan som förförde Odysseus med trollformler och förvandlade hans manskap till svin. Madeline Miller lyfter ut Kirke ur Odysséen och ger henne en egen bok – som blir något så ovanligt som en kvinnlig äventyrsberättelse. Det är en kraftfull och tidlös saga för vuxna, om en kvinnas kamp för överlevnad och frihet.
Jag läste denna text och det jag framförallt tog med mig när jag gick in i boken var att det är en äventyrsberättelse. Jag skulle ge mig ut på äventyr! Och jag tror detta är en av anledningarna till att boken var något av en besvikelse. Den är inte dålig, men den är inte en äventyrsberättelse. Detta är på inget sätt författarens fel, det är inte hon som skrivit blurben, men det visar också hur viktigt det är när vi presenterar böcker att vi ger läsaren korrekta förväntningar. Om jag skulle skriva baksidestexten skulle den nog vara något i stil med:
[…] henne en egen bok – Det är en berättelse om frihet, att bryta sig ur den roll andra gett en. På sitt lågmälda sätt lär sig Kirke att gå sin egna väg och att stå upp för sig själv.
Konstant medans jag läste boken så tänkte jag, när börjar äventyret? Det gör det aldrig, för det är inte en äventyrsbok. Jag skulle säga att det är en berättelse om självbestämmande och att hitta sig själv med fokus på kvinnlig autonomi.
Kirke var som sagt något av en besvikelse för mig och inte bara för att mina förväntningar var fel. För även med en bättre blurb så var det inte en berättelse som levererade. Ja, tillslut så lär sig Kirke att gå sin egna väg, men hela vägen dit är kantad av män som gör saker mot henne och det är även en man som tillslut får henne att stå upp för sig själv. Det är en berättelse om kvinnlig autonomi, men istället för en kvinna som på egen hand, eller med hjälp av andra kvinnor, kommer fram till att hon kan och bör bestämma över sitt liv så krävs det en man för att hon ska nå dit.
Det som räddade läsningen för mig var språket. Miller har är följsamt, snärjande och poetiskt språk. Hur hon skriver, snarare än vad hon skriver, var det jag uppskattade mest med boken. Det är vackert format och ger inre bilder som är både tydliga och på samma gång drömlika. Om du ska läsa boken, läs den för det vackra språkets skull och inte för historiens skull.
Presentation är viktigt, lite som när någon bjuder på te men menar nån konstig örtdekokt, dom kan också vara goda men har man sagt att jag ska få te så kommer jag bli besviken.