The Vampyre: A Tale
ISBN: 9781846372827
Författare: John William Polidori
Utgiven: 1819
Betyg: 3 av 5 tekoppar
Det känns lite som att jag börjar varje recension av en vampyrbok med att säga något i stil med att “denna släpptes innan Dracula och är mycket mer modern än Dracula”, och så även denna. Denna publicerades ungefär 78 år innan Dracula och är en av de första berättelserna med en vampyr som liknar i mångt och mycket dagens moderna vampyrer. (Men nej, dom glittrar inte i solen).
Det är en snabbläst novell/kortroman på 79 sidor, men jag skulle rekommendera att istället för att läsa den själv lyssna på när den högläst av Maven of the Eventides Youtube-kanal (jag har nämnt henne tidigare, hon är min vampyr-guru). Förutom att du får en bra uppläsning av berättelsen så får du bakgrunds information och kommentarer som förhöjer det hela. Det är hennes video som inspirerade mig att recensera denna boken, mest för att jag tycker det är en något lustig (?) bakgrund till att den skrevs och hur det sedan blev när den blev utgiven.
Så, boken är skriven av Polidori. Polidori var läkare, en läkare som Lord Byron anställde för att åka med honom på hans resa genom europa (andra tider, andra seder, klart en man måste ha med sig en läkare på sina resor!). En kväll, (en kväll som blivit mycket känd), hade Byron skräck-läsning med andra författare och det hela slutade i en skrivartävling (vilket gav upphov till bland annat Shelleys Frankenstein). Byron började skriva på en novell, men förkastade den snabbt. Den plockades då upp av Polidori och blev tillslut The Vampyre: A Tale. Vampyren i berättelsen ska Polidori ha baserat på Byron, det är inte ett smickrande porträtt. Sedan när den först publicerades var det under Byrons namn, trots att både Polidori och Byron uppgav att det var Polidoris verk.
Nu vet du allt om boken, förutom vad den handlar om. Om jag ska vara helt ärlig, historien kring boken är bättre än boken. Alltså, den är helt ok. 3/5, absolut inget fel på det. Men dess största värde ligger i att ses som en uppstart på vår moderna vampyrlitteratur än en underhållande bok i sig själv. Så jag nöjer mig här faktiskt, är du vampyr nörd som jag så läs den/lyssna på den, den är lite underhållande och väldigt intressant i sitt historiska perspektiv!
På tal om historier kring som är bättre, historien kring tepåsens tillkomst är rätt spännande, betydligt bättre än att dricka tepåste.