To Be Taught, If Fortunate
ISBN: 9780062936011
Författare: Becky Chambers
Utgiven: 2019
Betyg: 5 av 5 tekoppar
Becky Chambers har blivit en av mina absoluta favoritförfattare, vilket jag tror jag nämnt tidigare. Jag har tidigare läst och recenserat hennes Wayfarers-serie (finns att läsa här, här och här), och i väntan på att fjärde och avslutande delen ska komma så släppte hon denna kort roman. Den utspelar sig inte i samma universum som Wayfarer-serien, men även denna utspelar sig i rymden.
Jorden är döende och astronauter skickas ut i rymden för att kartlägga nya världar. Det är en liten besättning vi får följa, tiden det tar att resa mellan planeter befinner dom sig i djup dvala, inte helt nedfrysta men som gör att dom åldras mycket långsamt, och när dom vaknar upp har deras kroppar förändrats för att bäst kunna klara av den nya planetens miljö. Vi får läsa en rapport som huvudpersonen Ariadne skickar tillbaka till jorden, osäker på om det finns någon kvar där som kommer att läsa den.
Besättningen är någon form av vald-familj-polyrelation som inte närmare specificeras. Alla är utvalda för de kunskaper som de kan tillföra till ett litet forskarteam, men dom är även väldigt nära varandra och älskar varandra. Uppdraget dom har är inte ett envägs-uppdrag, inte en point of no return situation. Det är planerat att dom ska återvända till jorden, men när dom kommer tillbaka hem så kommer alla dom kände vara döda sedan länge (då deras liv förlängs med dvalan under transporten), så i mångt och mycket är det ändå en one way trip. Det känns därför rimligt och riktigt resonerat att besättningen måste vara mer till varandra än bara kollegor. Utan relationerna till varandra skulle de vara helt ensamma, både ute i rymden och när dom sedan kom tillbaka till jorden. Jag kan inte minnas att jag läst någon annan sci-fi som byggt sin rymd-besättning på detta genomtänkta sätt och jag gillar det.
Framtidsvisionen och tekniken känns trovärdig. Detta förstärks med att det är ett vetenskaps team vi får följa. När dom kommer till en ny planet har dom rutiner för att samla in information och kategorisera, det är grundläggande vetenskapliga metoder vi ser dom använda och jag tror det är en bidragande orsak till att allt känns så realistiskt.
Jag älskar Chambers språk och framförallt teman som hon tar upp. Denna bok väcker mycket tankar och känslor. När besättningen mår dåligt mår jag som läsare dåligt, när dom är glada blir jag som läsare glad. Det känns som att Chambers ger mig injektion efter injektion av olika känslor allt eftersom karaktärerna upplever dom. Hon lyckas alltid trycka på exakt rätt knapp.
Jag vet inte om nedan räknas som spoiler eller inte, men tänker ta det säkra före de osäkra och säga att nedan text kanske innehåller spoiler. You have been warned.
Boken slutar inte riktigt lika positivt som hennes andra böcker och jag är en sucker för lyckliga slut, men tycker ändå slutet var helt ok, det är ett slut som passar berättelsen. Jag skulle inte säga att det är sorgligt, men däremot vemodigt. Ariadne och de övriga i besättningen har tagit sitt beslut, gjort ett val de alla är nöjda med, och vi som läsare får, likt de själva, spekulera i vad detta val kommer leda till.
Rekommenderas varmt till alla som gillar karaktärsdrivna böcker.
Till detta dricks puerh om du vill förstärka känslosvängningarna och hojicha om du tvärtom vill minska dom lite.