Finns det någon poäng med att dela upp böcker i olika genrer? Och vad är egentligen en genre?
Synonymer till genre är bland annat slag, art och fack. När det kommer till böcker finns det rätt många huvudgenrer, paraplygenrer om en så vill, och ett oändligt antal undergenrer som kan bli extremt nischade eller väldigt öppna och flummiga. Exempel på några huvudgenrer är fantasy, deckare och kärleksroman. (Pratar vi litteraturvetenskap så är dramatik, lyrik och epik det som brukar kallas för huvudgenre, men jag fokuserar i detta inlägget på vårt samtida populärkulturella samtal). För att ge exempel på oändligt antal undergenrer så kan jag berätta att jag testade att googla på “subgenrer fantasy” och “fantasygenrer” och fick upp flera sidor som var och en listade över 50 typer av fantasy, och jag lovar att dessa listor inte är kompletta, det går att hitta ännu mer om man letar.
En genre är alltså något som vi använder för att dela in böcker i grupper, men varför gör vi det? Den första frågan att besvara blir dock vilka är “vi”? “Vi” kan både vara konsumenter av böcker, författare, förlag, eller varför inte bokbloggare. Jag tror att vi alla delar upp böcker vi stöter på i olika genrer, hittar vart vi tycker att boken bäst passar in, men att vi gör det i mindre eller större utsträckning och mer eller mindre medvetet. Människor gillar att organisera världen omkring sig, att dela upp med genrer är ett sätt att göra det på. Det finns dock även en mer konkret anledning till att dela upp böcker och det är marknadsföring. Att marknadsföra en bok som “fantasy äventyr” eller “mysdeckare” gör att konsumenterna har lättare att hitta rätt och att försäljningen därför blir högre. Behovet av att dela in i genrer är dock inte odelat bra. Det finns många författare som skriver genrer-överskridande, många böcker är inte renodlat det ena eller det andra utan en mix av lite olika genrer, och det finns författare som vittnat om hur svårt dom hade att få sin första bok publicerad just för att förlagen inte visste vart boken skulle passa in. Det finns även författare som fått stämpeln av att skriva en viss typ av bok, så även om dom publicerar något annat marknadsförs den nya boken fortfarande som den genrer författaren “tillhör”, ett praktexempel på detta är Stephen King där samtliga böcker marknadsförs som “skräck” även om det inte är skräck.
Det finns alltså både positiva och negativa sidor av att dela upp böcker efter genrer. Själv tycker jag det kan vara rolig att genrer bestämma böcker men har inga starka åsikter om vad som kännetecknar en specifik genre utan ser det mer som en rolig grej snarare än en vetenskap. Jag tycker dock att det ibland kan bli lite löjligt specifika subgenrer som dyker upp. Tex “dragon fantasy”, varför inte bara säga att det är fantasy med drakar? (It´s fantasy! It has dragons! Woho!) Men smaken är olika och om det gör någon glad att dela upp i extremt nischade grupper vem är jag att säga nej?
Live long and prosper!
Vissa gröna teer skiljer sig mer sinsemellan än skillnaden mellan ett grönt och ett svart te, så även i te-världen kan genrer vara falska vänner.