Titel: The Left Hand of Darkness
ISBN: 9780441478125
Författare: Ursula K. Le Guin
Utgiven: 1969
Serie: Hainish Cycle #4
Betyg: 3 av 5 tekoppar
Detta är bok nummer fyra i vad som kallas Hainish Cycle som består av sex böcker som utspelar sig i samma universum, men böckerna är helt fristående så du måste inte ha läst tidigare böcker för att kunna ta del av denna.
Historien handlar om Genly Ai, en människa skickad till planeten Gethen (som betyder “vinter”) med uppdraget att få planeten att gå med i Ekumen som är en rymd-gemenskap för humanoida världar. Genly är den första diplomaten att komma till Gethen och det sker otaliga kulturkrockar och missförstånd baserat på hur olikt Gethen fungerar jämfört med de världar Genly är van vid.
Befolkningen på Gethen är androgyna och asexuella. Vad det innebär i denna bok är att dom dels är kön-lösa, alltså utan könsorgan eller andra kvinnliga/manliga attribut, utan könsidentitet, och att dom även inte har någon sexualdrift. Detta är dock inte helt sant för de har alla en cykel cirka en månad lång, och under två till fem dagar varje månad så blir dom antingen män eller kvinnor och då får dom även en mycket stark sexualdrift. Det är inte bestämt/inneboende om en person blir man eller kvinna utan kan bli det ena en månad och det andra en annan månad. När sexualdriften kickar igång verkar samtliga dock att bli heterosexuella, (något som författaren i efterhand har sagt att hon ångrar). Huvudpersonen Genly har väldigt svårt i början att inte tillskriva personer han möter antingen kvinnligt eller manlig kön, det är så djupt rotat i hans (och i vår) världsbild att en människa är det ena eller det andra och att inga undantag eller fluktuering finns.
Jag hade svårt att komma in i boken och upplevde den som svårläst. På något vis var det både mycket info-dumpande (vilket jag upplevde som lite tröttsamt), samtidigt som jag hade svårt att förstå vad som faktiskt hände. Det var som det sämsta av två världar. Jag har inte helt lyckats definiera vad det var som gjorde mig förvirrad, för med all info som utges i början så känner jag att jag borde ha haft lätt att förstå handlingen, men icke. Den gick trögt att ta mig igenom och jag fick lyssna om på flera stycken för att jag tappade tråden, det blev dock lättare ju längre in i boken jag tog mig och jag tror att det beror på att jag dels vande mig vid språket men framförallt kunde börja sätta händelserna i en kontext.
Boken har kallats/kallas en feministisk sci-fi/klassiker och jag kan inte riktigt förstå varför. Jag förstår att boken var nytänkande och normbrytande när den publicerades i slutet av 60-talet, och den är fortfarande absolut läsvärd och visar på de patriarkala strukturer och könsstereotypiska förväntningar vårt samhälle tyvärr fortfarande har, men den gör inte så mycket med detta. Jag fick känslan av att Le Guin har hållit sig själv tillbaka när hon skrev den för att tiden hon publicerade den i inte var redo för mer, (men det kan också bara vara jag som tillskriver författaren handlingar för att jag gillar henne som person och kanske vill ana mer saker än vad som faktiskt finns). Oavsett så kände jag att som en feministisk läsare idag så var den lite av en besvikelse, i alla fall när man går in i läsningen och förväntar sig ett feministiskt mästerverk.
Allt som allt en helt ok bok och läsvärd, inte minst för att den är en så viktigt del i sci-fi kanonen, men förväntar er inget underverk.
I Le Guins mest kända värld, övärlden, dricks ’rushwash tea’, men jag misstänker att det också skulle vara en besvikelse då det inte verkar komma från te busken.