Titel: Bitten
ISBN: 0452286034
Författare: Kelley Armstrong
Utgiven: 2001
Serie: Otherworld #1
Betyg: 3 av 5 tekoppar
Protagonisten Elena är världens enda kvinnliga varulv. När boken tar sin början åker hon motvilligt tillbaka till flocken som står inför ett ännu oklart hot, en flock som hon sade sig ha lämnat för gott. En skulle också kunna säga att boken handlar om toxisk maskulinitet, och inte på detta-är-dåligt sättet.
Det är så många saker som jag har problem med i denna bok, den är i mångt och mycket ett skolexempel på hur varulvar oftas porträtteras och den problematiska mansroll som de får presentera. Det får mig att filosofera över “män är djur”, för det är i princip vad boken säger. Något mer nyanserat så säger den att varulvar är djur, och dom flesta kan inte kontrollera sig, men varulvar i flock är lite mer domesticerade än andra varulvar och är därför bara djur när dom inte anstränger sig för att förtrycka den sidan. Med andra ord, det är varulvens natur att döda och våldta, och som boken berättar för oss, Elena är den enda kvinnliga varulven som finns.
Bitvis kritiseras denna kultur, Elena reflekterar ibland över beteenden varulvar har och ser det dåliga i hur de relaterar till varandra, människor och speciellt kvinnor. Men det görs inte tillräckligt mycket och inte på en tillräckligt djup nivå för att jag som läsaren ska känna att författaren faktiskt säger att detta är dåligt. Snarare så känns det ibland lite boys will be boys över det hela, “ja det klart det är dåligt att han mördar folk för det kan ju utsätta flocken för fara, men det är ju såna varulvar är”. Men de var ändå dessa reflektioner som fick mig att fortsätta läsa. Jag känner att boken är lite ofärdig, det känns som att grunden för kritik av toxisk maskulinitet finns där, men har inte fått växa till sig, inte fått gå hela tankebanan igenom. Jag funderar på hur den skulle vara om författaren hade skrivit den idag och inte för 20 år sedan.
Om en bortser från den skadliga mansroll som i princip alla män får spela (mer eller mindre) så är det en något underhållande bok, det är en såpopera med lagom spännande plot och ett väldigt uppenbart slut. Kan tilläggas att denna bok har gjorts till en TV serie, och jag tyckte betydligt bättre om boken än jag gjorde serien (som jag bara klarade att se ett avsnitt av), så om du står och väger mellan boken eller serien föreslår jag boken.
Till detta dricks med fördel ett jasminte, för att lugna nerverna och för att det är väldigt gott.