Titel: Interview with the Vampire
ISBN: 9780345476876
Författare: Anne Rice
Utgiven: 1976
Serie: The Vampire Chronicles #1
Betyg: 5 av 5 tekoppar
Denna bok kickade igång det intresse för vampyrer som jag fortfarande har idag. Jag läste den första gången när jag var 14 eller möjligtvis 13 år gammal och om jag läst någon annan vampyrbok innan så gjorde den inget intryck på mig för det är inget som jag minns. Alla vampyrer som jag har läst om sedan dess har behövt förhålla sig till denna bok, den är min personliga ground zero.
Det är en berättelse om kärlek, vänskap, längtan, avsky och hat. Berättelsen tar sin början sent 1700-tal och sträcker sig fram till 1970-talet (alltså det som var nutid då boken släpptes). Louis är huvudperson och narratör, han träffar en journalist som han bestämmer sig att berätta sin långa livshistoria för.
Spoilers förekommer i nedan text.
Vi som läser får följa med när Louis träffar Lestat, den vampyr som gör honom odöd, och Claudia, den lilla flicka han och Lestat tillsammans gör till vampyr och på så vis låser henne i en evig barnkropp. De tre utgör för en tid en oortodox familj, men hatet mot Lestat växer i Louis och Claudia och dom bestämmer sig för att göra sig av med honom och leta upp andra vampyrer istället, men inget går som planerat.
Låt oss dröja kvar här lite. Vi har alltså två män som har ett hem tillsammans och även ett litet barn. Boken publicerades 1976 och jag har ingen statistik på hur vanligt regnbågsfamiljer var i litteraturen på 70-talet, men min kvalificerade gissning är att det var ganska ovanligt. Rice var på det sättet en föregångare som visade på alternativ till hur en familj kan se ut, och det är ingen tvekan om att Louis och Lestat har en kärleksrelation. På många vis var boken normbrytande. Vidare går det att argumentera att familjen på slutet inte längre är en familj, utan en kärlekstriad. Vad som börjar som pappa-pappa-barn blir när Claudia vuxit upp istället tre älskande, och här blir många (inklusive jag själv) obekväma. För Claudias sinne växer upp, men hennes kropp är fortfarande den av en 5-åring. Linjen mellan far-dotter och älskare-älskare suddas ut och blir alltmer flytande. Ena stunden är Claudia barnet, näst stund är hon älskaren. Det är inte några direkta sexuella aktiviteter mellan någon av karaktärerna, vampyrer har ingen lust efter sex utan endast lust efter blod, men bloddrickandet i sig kan likställas som en sexuell akt.
Interview with the Vampire är tyvärr enligt mig en one hit wonder. Jag har inte läst Anne Rices samtliga böcker, men de jag har läst är tyvärr inte ens i närheten av lika bra som denna bok. Bok två “The Vampire Lestat” är bra, och bok tre “The Queen of the Damned” är ok, men ingen av hennes andra böcker är läsvärda.*
Rice har även fört krig mot fanfiction av hennes verk och jag har väldigt, väldigt svårt att förstå hur en författare kan bete sig så mot sina fans även om hon på senare tid verkar ha skiftat något i frågan. Jag är med andra ord kluven till både hennes författarskap och hur hon förhåller sig till sina fans, men Interview with the Vampire är värd en pedistal och har du inte läst den, gör det!
*De andra böcker jag har läst är: The Tale of the Body Thief, Memnoch the Devil, The Vampire Armand, Servant of the Bones och The Claiming of Sleeping Beauty.
Lapsang Souchong, kan helt klart vara en femma! Men se till att ni får originalet, det har kommit en massa efterföljare där man använder rökolja istället för att röka teet, och det blir så himla mycket sämre.