#TalaOmTe & #TalaOmBöcker

Titel: Emily Eternal
ISBN: 9781473681958
Författare: M.G. Wheaton 
Utgiven: 2019
Betyg: 4 av 5 tekoppar

Emily Eternal handlar om Emily, hon är en AC. AC står för “artificial consciousness” (artificiell medvetande) och det är definitivt inte samma sak som AI (artificiell intelligens), i alla fall så tycker Emily själv att det är en helt annan sak för hon är speciell. Och hon är speciell, hon är utvecklad för att hjälpa människor att bearbeta trauman, vara en terapeut åt de mest behövande, och hon är den enda av sitt slag. De mest behövande är dock hela jorden, eftersom solen håller på att slockna och alla kommer att dö, så man skulle kunna säga att varenda kotte är i kris och är bara olika duktiga på att dölja det. Men Emily har upptäckt något som gör att mänskligheten kanske kommer kunna överleva, men det blir en kamp mot både klockan och mot människor som har helt andra planer.

Detta är alltså settingen för vår historia, och jag tycker den är intressant. Jag har precis som de flesta som gillar sci-fi fascinerats av robotar, av AI, vart det kan ta oss, hur det kan komma att utvecklas, och jag gillar tanken på AC. Att använda teknologi för att hjälpa folk att må bättre, det känns som en bra grej att lägga resurser och tid på att utveckla. 

Författaren är duktigt på att lyfta fram både det i Emily som gör att vi som läsare kan känna igen oss i henne och även visa det som särskiljer henne från oss. Jag tycker Emily är en intressant karaktär att följa just för att hon är så mänsklig, men samtidigt så mycket mer.

Det är ett bra tempo genom hela berättelsen, det hinner hända mycket på 292 sidor. Förutom uppdraget att rädda hela mänskligheten får vi även följa med Emily genom hennes första förälskelse, och se hur hon utvecklar sina första relationer. 

Boken väcker en hel del frågor kring vad som är en människa, vilket värde en människa har och vad är meningen med livet, universum och allting, vilket inte är så oväntat när den är satt på en döende jord. Jag fick en hel del existentiell ångest under läsningen, men det är en berättelse med hopp. 

Jag rekommenderar denna bok till folk som gillar sci-fi som har fokus på berättelse och karaktärer snarare än teknologi, och folk som gillar nagelbitande äventyr.

Och när hon skapades för att kunna förstå människor så var Emily med om simuleringar av vardagliga situationer, som, förstås, hur det är att dricka te.

Vad är det för poäng med att läsa om en bok? Finns det ens någon poäng? Egentligen är det en konstig fråga, ingen frågar tex om det händer att jag lyssnar på en låt flera gånger, eller vad det är för poäng med att äta en maträtt som jag ätit tidigare, så varför särbehandlas böcker på detta vis? 

Den främsta anledningen till att jag personligen läser om en bok är för att jag gillade den, och vill återvända till karaktärerna och uppleva berättelsen igen. Att läsa om en bok är lite som att återvända till en god, älskad vän. Träffa nya böcker (eller vänner) kan absolut vara skoj, men ibland vill man bara kunna luta sig tillbaka och veta vad man kommer att få. Sen händer det att jag läser om böcker av andra skäl än att jag tycker om boken, tex inför en recension (fast då handlar det oftast om att jag läser om vissa bitar för att friska upp mitt minne och inte hela boken) eller för att jag har bokbrist och en bok jag redan har läst är det enda jag kan få händerna på (detta var dock mer vanligt i min barndom/tonår än vad det är idag). 

Är det då så att jag bara läser om böcker som jag gett 5/5, eftersom det uppenbart är de böckerna jag tycker är bäst? Nej, det hade ju varit lite för lätt och förutsägbart. Det finns böcker jag tyckte var fantastiskt bra och gav 5/5, men som jag inte kan tänka mig att läsa om, tex för att den var alldeles för hemsk för att jag ska orka ta mig igenom den igen. Och vissa böcker kanske jag gett en 4a eller 3a men läser om ändå, just för att jag vet vad jag kommer att få och just i den stunden så är det exakt den specifika upplevelsen/känslan jag är ute efter.

För att återgå till frågan jag ställde i början, varför särbehandlas då böcker jämfört med annan typ av konsumtion? Jag tror att mycket handlar om tid, det tar för det mesta längre tid att läsa en bok än att lyssna på en sång. Tid är pengar påstår folk som vet och jag tror detta kan ligga till grund för att vissa inte kan tänka sig att läsa om en bok eller till och med tycker det är konstigt med folk som läser om. Själv läser jag som jag sagt om böcker, men inte så ofta. Och främsta anledningen till att jag inte läser om mer än jag gör är just pga tidsbrist, det finns så många böcker på min att läsa lista, och så lite tid att läsa, att jag oftast prioriterar en oläst bok framför en bok jag redan läst. Kunde jag få utöka veckan med ett extra dygn hade jag öronmärkt det dygnet till omläsning, men folk som vet säger att det inte går att ändra bara sådär, tyvärr, så jag får försöka balansera min lästid så gott det går ändå mellan gammalt och nytt. 

Live long and prosper!

Men det går fort att dricka te så se till att alltid ha ditt favoritte hemma! Men håll också utkik efter de skillnader i smak som kommer från olika skördar och år, det kan ibland skilja rätt mycket på samma te.

Titel: Red Queen
ISBN: 9780062310637
Författare: Victoria Aveyard 
Utgiven: 2015
Serie: Red Queen #1
Betyg: 3 av 5 tekoppar

Jag hade inte så stor koll på vad denna bok handlar om när jag började läsa den, den har funnits på min att läsa lista i några år, och jag hade fått för mig att det var en medieval-high-fantasy, så jag blev något förvånad när det direkt visade sig finnas både elektricitet, cyklar och andra mer avancerade teknologiska framsteg. Jag tycker boken är något svår kategoriserad, passar inte helt bra under något begrepp, men den är lite dystopi, lite sci-fi, rätt mycket fantasy. 

I mångt och mycket är den dock en ganska standard young adult fantasy bok. Huvudpersonen Mare tillhör den röda arbetarklassen som inte har magiska krafter, men upptäcker att hon har magi trots allt, och för att inte cirklarna ska rubbas blir hon tvingad till att låtsas vara adlig, en del av silver eliten med magiska krafter, så att hon kan gömmas undan helt öppet. Mare beslutar sig då för att bli en del av den revolutionära rörelse som gror under ytan för att försöka få ett slut på silver elitens envälde. Men trots sin standard setting så blir berättelsen inte tråkig, för den är så välgjord och världen är unik. Det var flera plottwister som jag inte såg komma, och som ändå var logiska och förståeliga, det kändes aldrig som en twist för twistens skull. 

Jag gillade huvudpersonen Mare. Hon vill väl, och försöker göra rätt, men det går inte alltid så bra, eller snarare så är det oftast som det inte går bra, och det gör att hon känns mänsklig och levande. Hon beter sig på ett sätt som känns realistiskt, jag kan föreställa mig många tonåringar göra samma val som Mare om dom en dag upptäckte att dom har magiska krafter. Hon beter sig naivt ibland och obetänksamt, men hon är trots allt bara 17 år gammal, och hon har kastats in i en jättesvår situation som hon inte har någon kontroll över. 

Detta är första boken i en serie, och jag kommer absolut att läsa nästa bok också. Jag är nyfiken på hur serien kommer utveckla sig, samhällsomvandling och maktskifte är svårt ämne att skriva om. Jag tycker att young adult litteratur ibland har en tendens att göra revolution lite för enkel och lätt, men jag har förhoppningar om att författaren kommer klara av att behandla det ämnet med den komplexitet som det förtjänar.  

Jag rekommenderar denna bok till ungdomar och vuxna som vill ha ett lättläst äventyr som känns igen men inte är förutsägbart.  

På tal om red queen, roiboos kallas ofta felaktigt för ‘rött te’, det är inte te, men det kan förstås vara gott ändå.

Att recensera böcker som jag inte gillar, eller författare som jag inte gillar, hur ställer jag mig till det? Det finns en hel del olika aspekter kring detta. Den första och den absolut enklaste är att det är roligare för mig att recensera böcker som jag tycker om. Så enkelt är det. Sedan är jag nu för tiden en person som för det mesta inte läser klart en bok om jag inte tycker den är bra, vilket gör att jag oftast har bra böcker att recensera och inte dåliga. 

Men det händer såklart att jag läser ut en bok och sedan ger den ett dåligt betyg och då väljer jag oftast att inte skriva en recension. Vissa bokbloggare recenserar alla böcker som dom läser, men jag har ett blogg-schema som innebär att jag recenserar 1 bok var fjortonde dag, så då väljer jag hellre böcker jag gillat än böcker jag inte gillat. Jag tycker om att sprida bra boktips till folk, det gör mig glad samtidigt som jag blir obekväm med tanken på att jag gör en författare ledsen genom en dålig recension, men vill heller inte ljuga, så då är det lättast att bara låta bli. 

Det finns dock undantag till denna generella regel, och då handlar det främst om böcker som jag tycker har direkt skadligt innehåll. Ett exempel är när jag recenserade Autismhandboken – Strategier för ökad livskvalitet som har bitar i sig som är fullständigt förkastliga, och som jag därför vill att folk ska vara medvetna om ifall dom funderar på att läsa boken. 

Hur ställer jag mig då till böcker som jag gillar men som har en författare bakom sig som jag ogillar? Det är en lite svårare fråga. Dels handlar det om hur dålig koll jag ofta har på författare och deras olika plattformar och vad dom säger utanför sina böcker. Tex har jag tidigare recenserat böcker av författare som jag efteråt hört har sagt eller gjort problematiska saker. Jag kollar väldigt sällan upp författaren innan jag recenserar hens bok, undantaget är om jag vill veta om det är en egna röster (own voices) bok eller inte då det kan påverka hur jag tar mig an temana boken tar upp. Vet jag om att en författare är problematisk på förhand brukar jag oftast låta bli att recensera hens bok. Ett exempel på detta var ett inlägg jag skrivit med titeln “Harry Potter och de sju problemen” (jag var väldigt nöjd med den titeln) och som jag valde att slänga istället för publicera då Rowling en vecka innan det skulle upp valde att komma ut som total bat shit crazy transfob. (Hon hade doppat tårna i det vattnet tidigare, men jag hade valt att tänka att det nog inte var så hon menade, och att hon bara inte tänkt sig för, och andra ursäkter jag kunde komma på.)

Har jag åsikter om hur andra som recenserar böcker bör göra? Nej, inte direkt. Jag ser för och nackdelar med hur man än väljer att prata, eller inte prata, och tycker mest det är roligt att folk pratar böcker oavsett vilket sätt hen gör det på.

Live long and prosper!

Lite så tänker jag om te, jag brukar inte klaga på vilket te folk dricker, om dom gillar det så kul för dom. Men sen finns det te med direkt skadligt innehåll som får folk att tro att dom inte gillar te (som lipton summer fruit på påse) och då måste jag ju säga till.

Titel: Solutions and Other Problems
ISBN: 9781982156947
Författare: Allie Brosh
Utgiven: 2020
Betyg: 5 av 5 tekoppar

Denna bok fick mig både att skratta så att jag grät, och gråta för att den var så sorglig, och det är det inte många böcker som lyckas med. Boken handlar om författarens egna liv, en blandning av barndomsminnen och händelser från sitt vuxna liv. Det är text och bilder blandat och massa, massa färg! (Jag älskar färg!) 

Brosh berättar öppet och ärligt om sitt liv, naket skulle man kunna säga, oretuscherat. Som jag började med att säga så skrattade jag så jag grät vid ett ställe i boken, men i sin helhet har boken mer svärta än komiska inslag. Det är många tunga saker som har hänt i Brosh liv sedan hon publicerade sin första bok Hyperbole and a Half (som också handlade om författarens egna liv). Skilsmässa, sjukdom, död och stort fokus på mental ohälsa. Även om Brosh erfarenhet av mental ohälsa skiljer sig på många punkter från min upplevelse av min egna depression så finns det samtidigt väldigt mycket som jag känner igen mig i och kan relatera till. Sedan tror jag inte att man själv måste ha upplevt depression för att kunna relatera till författaren, hon är så tydlig och klar i sitt beskrivande av något som är så svårbeskrivet, att jag tror att även en person som aldrig varit deprimerad kommer kunna relatera, eller i alla fall få en större förståelse för vad mental ohälsa kan vara och se ut och hur det kan påverka en person som har det. 

Författarens tecknarstil är fantastisk! Dessa bilder

(som blivit otaligt många memes) är från författaren, och jag tycker dom visar bra vilken typ av energi som hennes bilder har, även om många bilder är finare och estetiskt mer tilltalande än just dessa. 

Trots allt det jobbiga som tas upp, trots alla tårar, så slutar boken ändå med hopp. En liten, försiktig hoppfullhet om att framtiden kanske kan bli bra, att livet kan vara värt att leva, trots allt.

Till detta rekommenderar jag ditt favoritpuerh, så mycket svärta men också så mycket glädje.

Först och främst, folk får organisera sina bokhyllor och förvara sina böcker som dom vill, faktiskt. Men jag har åsikter (det har jag ju om det mesta). Tänker i detta inlägg gå igenom olika sätt att ha sina böcker och vad jag själv tycker om de olika sätten. Sedan går de flesta sätt att kombinera med varandra på olika sätt, men det blir alldeles för långt inlägg om jag listar alla olika kombinationer, ni är smarta, ni klarar nog av att räkna ut det själva. 

I bokstavsordning efter författare. En klassiker av en anledning, böcker blir lätta att hitta och eftersom det är ett av de absolut vanligaste sättet i ett hemmabibliotek så är det lätt för besökare att hitta utan närmare förklaring. 

Bokstavsordning efter titel. Ett annorlunda sätt men lika lätt att hitta som sortering efter författare, faktiskt lättare ibland då iaf jag är bättre på att komma ihåg titlar än författare.  

Efter genre. Antingen många eller få beroende på hur eklektiskt ditt bibliotek är och vilka behov du har. Går även att göra många undergrupper i den genre du har mest av och stora övergripande grupper för allt annat, så tex en grupp “allt annat” samt 30 olika subgrupper av fantasy. 

SAB:s klassifikationssystem (alltså det system de flesta av våra folkbibliotek använder sig av). Just do it! Har själv aldrig haft sorterat på detta sätt, eller varit hemma hos någon som sorterar på detta sätt, men det är lite av en dröm faktiskt. Speciellt tänker jag alla böcker ska märkas upp som dom görs på biblioteken med små bokstäver längst ner på ryggen. (Det skulle faktiskt vara amazing). 

Dewey Decimal Classification, because you can! Detta är alltså sorteringssystemet som de flesta av våra folkbibliotek inte använder sig av, och bygger på att sortera böcker efter disciplin. (Jag har ju faktiskt skrivit ett inlägg om Dewey vs SAB, det finns att läsa här).

Böcker med ryggarna ställda inåt så att sidorna är det som syns. Inte ett sorteringssätt utan ett förvaringssätt. Allt jag kan säga om detta är nej, bara nej. NEJ.

Böcker sorterade efter färg. Antingen efter färg i slumpvald ordning, eller den omåttligt populära regnbågssorteringen. Suck. Alltså, jag har inte lika stora problem med detta som jag har med ryggarna inåt, men det är inte ett sätt jag själv någonsin skulle sortera mina böcker efter. Mitt främsta problem med detta är att sorteringen sker efter den minst viktiga gemensamma nämnaren för böcker (alltså färg på omslagen). Men till skillnad från ryggarna inåt så ser jag ändå en liten poäng med det då det faktiskt kan se rätt snyggt ut (i vissa fall).

Sortering efter publiceringsdatum. Kan sorteras efter den faktiska bokens publiceringsdatum eller efter det ursprungliga publiceringsdatumet, och det andra sättet är hur jag själv har det i mina bokhyllor. Det är roligt att se vilka år jag äger många titlar från, utvecklingen i litteratur, och framförallt överblicken det ger av vilka titlar som är samtida med varandra.

Jag säger det igen, folk får sortera som dom vill. (Men om du ställer dina böcker med ryggarna inåt, snälla, berätta det inte för mig utan låt mig leva i ovisshet och glädje).

Live long and prosper!

För te finns det minst lika många sätt att sortera sina teer på, vanligaste är väl kanske per sort (grönt, oolong, svart, puerh, smaksatt) och det är rätt praktiskt men jag skulle vilja slå ett slag för inköpsdatum eller ännu hellre skördedatum, så ser man lättare när något börjar bli gammalt.

Titel: Autismhandboken – Strategier för ökad livskvalitet
ISBN: 9789127819443
Författare: Katarina A. Sörngård
Utgiven: 2018
Betyg: 1 av 5 tekoppar

Titeln på boken är självbeskrivande, det är en bok som riktar sig till Autister och ger strategier för hur man kan göra för att få en lättare vardag. 

Jag är autistisk och fick tips om denna bok från habiliteringen. Jag tyckte att den verkade lovande, och det började bra, men sedan gick det bara utför. 

Boken är strukturerad efter olika teman; att förstå sin autism, känslor, kommunikation och socialt samspel, flexibilitet och även en del som riktar sig till anhöriga. Den är fylld av handgripliga tips med exempel på hur detta har fungerat för en verklig person som författaren har arbetat med. Mycket av det som tas upp känns som bra grejer. Det var inte direkt något nytt som presenterades för mig, men jag tror att hade jag haft boken när jag var 19/20 så hade jag lärt mig ett och annat. 

Jag läste boken från början till slut, så som författaren rekommenderar, och i början var jag nöjd, det fanns noter med hänvisningar till saker som refererades vilket alltid är viktigt när man skriver böcker som har någon form av grund i vetenskap. Men snabbt så försvann detta. Det blev fler och fler saker som författaren påstod och inte gav någon hänvisning till eller anledning till varför hon tycker/resonerar som hon gör. Ett exempel tidigt i boken är när hon talar om att diagnosen blivit vanligare. Hon hänvisar först till en forskning från 2015 som pekar på att man sätter diagnoser även vid färre symptom om man jämför med för tio år sedan, sedan säger hon: (s. 31): “På vissa håll kanske det räcker med vissa drag för att få en diagnos.” Jag hade gärna velat veta vad hon grundar denna uppfattning på. Jag säger inte att hon har fel, men ett sådant påstående behöver stödjas på något vis, om inte med forskning så iaf med ett resonemang från författaren själv. Ett annat exempel är (s. 81) när hon skriver att “I forskning har man till exempel sett att domare som ska avgöra om en fånge ska bli villkorligt frigiven eller inte oftare kommer fram till att fången inte ska bli det om bedömningen sker före lunch.” Än en gång, jag säger inte att hon har fel, men varför ger hon ingen hänvisning till vart hon hämtat informationen? Detta är bara två exempel av många. 

Det som dock fick mig att totalt tappa förtroende för boken, anledningen till att jag gav den en 1a i betyg och inte kommer att rekommendera den till någon, är hennes råd kring relationer. 

Först tar hon upp att träffa någon i verkligheten som man mött på nätet. Träffas på offentlig plats, var försiktig, osv osv, vettiga råd. Sedan skriver hon såhär angående ifall det är så att man inte vill fortsätta träffa personen (s.211): “Antingen kan du säga att du inte tycker att ni har så mycket gemensamt eller så kan du helt enkelt låta kontakten självdö genom att sluta ta kontakt. När man slutar ta kontakt behöver man sluta helt och hållet och inte svara tillbaka på sms eller meddelanden. Bete dig som att du inte längre finns.” Det finns ett namn på detta beteende, det kallas ghosting. Och det är inte ett acceptabelt sätt att avsluta en relation på, även om man bara träffats en eller två gånger. Hon skriver vidare om kränkande behandling och att det inte ska accepteras utan polisanmälas, vilket är bra att hon skriver och tar upp! Men det hon skriver först är att “du inte tycker ni har så mycket gemensamt”. Kränkande behandling och “inte tycker ni har så mycket gemensamt” är inte samma sak. Att säga att någon som beter sig illa och kränker dig kan du ghosta, det är en sak, men att säga att ghosting alltid är ett ok alternativ är inte ok för det är inte ett ok sätt att avsluta en relation. Enda gången det är ok är just tex om personen kränker eller hotar en, för då har vi något helt annat att förhålla oss till, den situationen har egna spelregler. 

Sedan, under stycket som riktar sig till anhöriga, tar hon upp aggressivitet och kränkande behandling än en gång. Där säger hon (s.301) “Om det förekommer hot och våld i er relation bör du alltid söka hjälp, alternativt lämna relationen om det inte går att uppnå en förändring.” Nej! Bara nej. Jag kan inte med gott samvete rekommendera en bok som tycker att steg 1 om du har en våldsam partner är att söka hjälp för att ”fixa felet” och bara om det inte funkar lämna relationen. Att lämna relationen, eller söka hjälp för att få stöd och möjlighet till att lämna relationen, måste alltid vara rådet till folk i våldsamma relationer. Allt annat är oansvarigt.

Sammanfattningsvis så kan jag säga att det fanns bitar i boken som var bra, och jag tror att endel kan lära sig något från den. Men som jag sa, jag kommer inte rekommendera den till någon.

En annan strategi för ökad livskvalitet är att dricka mer te. Bara gör det.

Nu när hela 2020 har passerat tänkte jag gå igenom lite statistik över min läsning under året som har gått, (för statistik är roligt), och även prata lite om mina läsmål för 2021.

Jag kommer ha 55 som läsmål 2021 också, även fast jag läste betydligt mer än så under 2020. Men att läsa lite drygt 1 bok i veckan känns som en bra mängd, jag känner inte att jag vill sträva efter mer än så.

Jag läste många noveller framförallt i början av året, det drog ner snittet på antal sidor per bok rejält.

Kategorin “Övrig fantastik” är böcker som jag inte tycker passar bra in i varken fantasy/sci-fi eller skräck, men som har element i sig av dessa genrer eller på annat sätt inte skulle kunna vara verkligt.
Denna fördelning av böcker jag läst känns ganska normalt för att vara mig, jag brukar ju säga att jag läser allt utom deckare, men det blev mycket fantasy och det lär det säkert bli under 2021 också.

Min ljudboksläsning har varit avsevärt mindre under 2020 än normalt då Covid gjort att jag jobbar hemifrån och resor överlag minskat drastiskt. Det är när jag är påväg någonstans i kollektivtrafiken som jag främst läser ljudböcker då jag blir åksjuk om jag försöker läsa med ögonen.

Min vurm för Young Adult böcker kommer nog aldrig gå över, och att min bokcirkel “Forever Young” uteslutande läser YA hjälper ju också till att hålla siffrorna uppe.

Eftersom jag oftast inte läser klart böcker som jag inte gillar, blir det sällan lägre betyg än 3 jag sätter, och eftersom jag är ganska snål med mina femmor lär snittet vara ungefär samma 2021.

2019 gav jag 3 femmor och 2018 gav jag 6 femmor.

Är en bok skriven på engelska eller svenska föredrar jag att läsa på originalspråket. Engelska böcker läser jag oftast bara på svenska om jag inte får tag på boken på engelska.

Att läsa främst vita författare från Sverige, England och USA är något jag inte är nöjd med. Jag vill och behöver öka bredden av författare jag läser. När jag kollar på min att läsa lista så är det mest vita brittiska och amerikanska författare på den, jag måste göra ett medvetet och aktivt val att bredda mitt urval av böcker.

Nedan följer vilken typ av representation som funnits i böckerna jag läst.

Säkerligen hör detta samman med att jag läser överväldigande majoritet av vita författare.

Att jag som en queer person som gillar att läsa queera böcker ändå har hela 64,2% och 83,7% av böckerna jag läst utan någon representation över huvud taget säger endel om hur tydligt böcker befolkas av straighta cispersoner.

Jag blir alltid glad när jag stöter på böcker som ger en korrekt bild av depression, och jag vill gärna läsa mer böcker med autism representation under 2021.

Utöver mitt mål att läsa 55 böcker hade jag även en läsutmaning som bestod av att läsa 50 böcker ur 50 olika kategorier (som tex “En bok som utspelar sig under vatten” eller “En bok publicerad på 90-talet”). Det var en utmaning jag gjort iordning själv, och det var trevligt, men jag kommer inte göra liknande under 2021 för det kändes inte som att det gav så mycket. Tanken var att det skulle få mig att läsa lite böcker som jag annars kanske inte skulle läsa, men jag känner mig rätt säker på att jag hade läst samma böcker under året även om jag inte haft utmaningen så jag skippar det 2021.

I övrigt har jag lagt till en kategori jag kommer ta statistik på under 2021 nämligen vart jag köpt boken eller vilken tjänst jag använt för boken (så tex “bibliotek”, “Storytel” eller “Oscarianska Compagniet”).  

Det var allt jag hade rörande min läsning 2020. Jag har haft ett bra och roligt läsår och hoppas och tror på samma 2021.
Live long and prosper!

Jag har pinsamt nog inte fört någon statistik alls på vilka teer jag druckit under året, får se om jag orkar ändra mig för 2021

Titel: On a Sunbeam
ISBN: 9781250178138
Författare: Tillie Walden
Utgiven: 2016
Betyg: 5 av 5 tekoppar

On A sunbeam är en grafisk berättelse där vi får följa besättningen på ett rymdskepp. Dom reser runt och gör byggarbeten på olika platser i universum. Ibland restaurerar, ibland river, men alltid dokumenterar de historiska byggnader dom möter så att de inte ska falla helt i glömska. Besättningen består av kvinnor och en icke-binär person och alla är queer på något sätt. Det är en funnen familj fylld av kärlek till varandra, något av en fristad från en ibland skrämmande omvärld.   

Parallellt med detta får vi även följa Mia, den nyaste i besättningen, som fem år tidigare när hon gick i skolan utvecklade en kärleksrelation med sin klasskamrat Grace. 

Spoilers förekommer i nedan text.

Mia och Grace relation fick ett abrupt slut då för fem år sedan på grund av yttre krafter, och vi som läsare får följa med när dåtid och nutid vävs ihop och historiens båda trådar möts. 

Bilderna är vackra och mjukt färgsatta och färgerna hjälper till att föra med läsaren genom berättelsen ruta för ruta. Vissa sekvenser är helt utan text, och jag känner att författaren har använt detta medium precis så som sig bör, det är inte en skriven bok med lite bilder instoppade som det känns att vissa grafiska berättelser kan vara utan bilderna hjälper till att bygga berättelsen. 

Jag älskar designen av rymdskeppet! Det liknar en blandning av en val och en guldfisk med mjuka följsamma linjer och ger en känsla av att vara organiskt och levande snarare än något som är byggt av ett hårt material. Författaren har helt gått ifrån den estetik à la Star Trek som många sci-fi ofta hamnar i. 

Allt som allt en varm, genomtänkt och välarbetad berättelse om kärlek och vänskap som får mina allra varmaste rekommendationer.

Till denna bok rekommenderas Hojicha, ett varmt, genomtänkt te som det inte går att låta bli att älska. Och som dessutom skiljer sig ganska mycket från normen.

Här är en sammanställning av den julkalendern som var på Tala Om Tes instagram och facebook. Ett boktipps om dagen i 24 dagar, enjoy!

God Jul!